måndag 26 juni 2017

Vandra omkring och göra gott

Vid ett tillfälle fick jag höra att "Ni kristna verkar ha det så lätt. Det är bara att tro på Jesus och så löser sig allt. Ni har liksom svar på allting." Mitt svar blev då och blir nu: Nej, våra liv blir inte alls enklare. Livet drabbar oss precis som alla andra. Men vi har något att hålla i när det svajar till. Och då är det skönt att veta att Gud vandrar med oss. Men vår relation med Gud måste vi vårda och ta hand om precis som alla andra relationer och en hjälp för mig i det är Bibeln. Och nej, vi har inte svar på allting. Men även där är Bibeln till stor hjälp och vägledning.

Igår var det den Helige Johannes döparens dag och en av texterna från den tredje årgångens läsning i den svenska evangelieboken talade särskilt till mig.

"Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom."
Apg. 10:37-38

Verserna är hämtade ur Petrus tal om hedningarna. Han har förstått att Gud inte gör skillnad på människor och tar till orda. Jag tycker att han ger oss den bästa sammanfattningen om Jesus. Med helig ande och kraft vandrade han omkring och gjorde gott.

Vad är det som hindrar oss att vandra omkring och göra gott?

Det är så lätt att glömma att vi behöver andens hjälp i vår vandring. Att kraften kommer därifrån. Även vi skulle kunna vandra omkring och göra gott med helig ande och kraft och likt Johannes bana väg för något större än oss själva. Ibland måste vi sätta oss själva i andra rummet och låta andra ta plats. Ibland behöver vi vara den som bereder vägen för andra. Och Gud är med oss i den vandringen.

"Gud, ditt folk är vandringsfolket. Själv du mitt ibland oss går. Du oss leder, du oss stärker, när vår väg blir lång och svår." Sv Ps 298
 

/Petronella




fredag 9 juni 2017

När man inte kan hålla sig till en sak

När min magisteruppsats blev klar och godkänd släpptes kaoset lös inom mig. Det positiva kaoset. Den uppdämda längtan efter skapartid fullständigt briserade och nu gör jag allt och ingenting på samma gång och det är härligt.

Jag har nu kommit en bit på mina Karelensockor - Echoes from Karelen - i Drops Fabel. Jätterolig flerfärgsstickning.
Min tågstickning som nu får vila ett tag (om den inte blir strandstickning). Mina Hermione´s Everyday socks i ett namnlöst garn. Också jätterolig stickning.
Jag sörjer att banderollen har försvunnit från detta nystan. Underbart mjukt garn som känns som någon ull/bomullsblandning. Jag köpte det på en marknad och ett nystan skulle räcka till ett par sockor. Det kommer det att göra. De blir perfekta vardagssockor!

Jag har kommit en bit på min vävstickade stola i lin och ull. Får nog se till att ta tag i den igen om den ska bli klar till nästa sommar. Då är det nämligen äntligen dags för mig att prästvigas om Gud och livet vill.
Det senaste påbörjade projektet är en virkad tunika med mönster från Järbo i garnet Elise. Supermjukt och skönt!
Ibland är det skönt för handlederna att hålla i något annat än stickor 2,25 och då tar jag några varv på tunikan som kommer att bli flerfärgad.

Ett litet boktips får ni på köpet. "Vargarnas tid" av Elisabet Nemert. Jättebra bok!

Ja, så håller jag på att sy en jeanskjol, rensa i mitt hobbyrum, sortera garner och planera nya projekt. I fina påsar ligger nu garn och beskrivning till fyra par sockor och ett sommarlinne. Och så håller jag på och planerar och förbereder en utställning om Martin Luthers gammaltestamentliga gudsbilder som ska visas i Ås kyrka senare i sommar. Ja, och så sommarjobbet som tjänstebiträde då. Bara roliga grejer på gång just nu.

Hoppas att också du har något skoj på gång.

Petronella




torsdag 18 maj 2017

Mjuka restgarnssockor med dolt budskap

Jag har improviserat fram en restgarnsocka. En färgglad, mjuk, skön och ändamålsenlig socka.
Paret är inte exakt likadana, det röda garnet räckte inte till en fjärde bård, men det gör inget. Fiskarna blev bröd på den andra sockan, vilket inte heller var tanken från början. Men det är ju bra. Då glömmer jag inte bespisningsundret, att Guds nåd räcker till oss alla, när jag har sockorna på mig.
 Det bästa med sockorna har varit att all typ av mönster, instruktioner eller färdiga former inte hindrat mig i skapandet. I sluttampen av mitt uppsatsskrivande där den akademiska formen ibland hindrar mig i mitt kreativa skrivande har stickningen varit en livlina och den bästa ångestdämpande medicin som funnits. Trots att jag varit jättetrött på kvällen har jag varit tvungen att sitta uppe en stund när familjen lagt sig och bara låtit stickorna gå en stund. Och sockor kan man aldrig få för många av.
Jag älskar verkligen Moods of Colors garn Soft sock och var tvungen att sticka något av resterna som blev över från Adventssockorna. Jag hade några av hennes minihärvor också (lila och blå) i samma garnkvalitet. Jag har stickat med stickor 2,25 och har inte en aning om hur mycket garn det gått åt av varje färg. Men nu är det bara små små nystan kvar av detta underbara garnet och får nog snällt vänta på att köpa mer tills jag har en fast inkomst. (Vågar inte ens gå in på hemsidan av risken att köpa på mig mer garn ^^)
Hade som sagt ingen uttalad tanke när jag började. Bara att det skulle bli ett par glada sköna sockor. Nu fick de ett dolt budskap också...

Vill du läsa om hur Jesus mättar femtusen män (och förmodligen också kvinnor) finns den återgiven i alla fyra evangelierna. Unna dig en stund och se om du kan hitta likheter och skillnader.

Matt 14:13-21, Mark 6:30-44, Luk 9:10-17 och Joh 6:1-13

Allt gott!

Petronella