söndag 22 februari 2015

Två sjalar

Min restgarnssjal har varit klar ett tag, men det är alltid svårt att få tillfälle till fotografering.
Den här grova sjalen är stickad utan mönster, men har man stickat några trekantssjalar så finns det ju något slags grundmönster man utgår ifrån. Jag har börjat nerifrån spetsen, ökat i sidorna på varje varv och omslag vid sidan av mittmaskan vartannat varv. Sedan är det bara att sticka på tills sjalen är så stor man vill ha den eller tills garnet tar slut. Jag har använt ullgarner som har haft en garnvikt på ungefär 100 m/50 g och stickat med stickor 5. Ljuset i vedboden är väl inte det bästa, men min lilla fotograf propsade på just den miljön, så då får man ta det så.
Det här är inte en sjal man går på fest i. Det är en varm och skön sjal man kan svepa om sig när man hämtar ved eller går ut till brevlådan eller när man känner sig lite frusen och vill värma axlarna. Formen, som en vigg, gör att den ligger perfekt över axlarna.
När sjalen var klar kände jag att det saknades något. Då virkade jag en enkel bård runt hela sjalen för att piffa till den lite. Jag är väldigt nöjd med just den detaljen. Klart man ska vara fin i vedboden ^^.

Nästa sjal som blivit klar i helgen är min Farmensjal. Den har fått det namnet för att jag stickat på den när jag tittat på programmet. Jag är ingen vän av dokusåpor, men när fina vännen Örjan berättade att han skulle vara med var jag ju tvungen att titta. Och det roar mig faktiskt. Förutom att jag roat mig med stickning så har halvtimmen med Farmen och Farmensjalen blivit den perfekta pausen i studierna.
Mönstret är som jag tidigare skrivit från en Allers, men vet inte vilket nummer, tyvärr. En riktig njutningsstickning med ett jätteroligt spetsmönster som man lärde sig utantill efter två rapporter. Både utmaning och rutinstickning på samma gång.

Garnet är shetlandsull från BC Garn. Lite strävt vid själva stickningen, men underbar kvalitet och perfekt för torra vinterhänder. Jag har stickat med stickor 4 och nästan hela härvan på 100 gram gick åt. Det var bara 8 gram, ca 35 meter, kvar när jag avmaskat den. Stor och härlig blev den.

Farmensjal och Bondekofta... det är nästan så man börjar ana ett mönster här ^^.

Kramar till er alla!

Petronella

Tack till Anna 8 år som höll i kameran!

söndag 15 februari 2015

Att bara vara

Ibland är det skönt att göra något helt annat än att lära sig ett nytt språk och traggla starka hebreiska verb. Det kan vara väldigt befriande och skönt att få sätta händerna i en semlebulledeg
och bjuda familjen på alla hjärtansdag-semlor.
Eller spänna på sig den gamla skidorna från 1900-talet och ge sig ut i skogen
och se dotterns glädje över att hålla sig på benen i nedförsbackarna.

Eller ta på sig en egenhändigt stickad kofta, inse att den är för stor, men faktiskt lite strunta i det för att den är så mjuk och skön och har en underbar färg. 


Bondekoftan är stickad i Hjertegarns Woolcott som är 55% lammull och 45% bomull. Ja, ni förstår ju hur mjuk den är. Jag har använt stickor 3,5 (tror jag) och det gick åt nästan 10 nystan a´50 gram i storlek L (ca 1200 m.). Jag gjorde ärmarna i M. Borde ha gjort hela koftan i M, men tycker det är svårt att uppskatta storleken på koftor som inte stickas uppifrån och ner eller tvärtom. Det går ju inte prova en kofta som stickas del för del. Nej, jag gillar koftor som man kan prova efterhand. Ingen mer Bondekofta för mig, hur fin den än är. Mönstret är hämtat ur boken Älskade kofta av Birgitta Forslund.

En bra grej med koftan är att framstyckena stickas med en knappkant som man viker in och syr fast. Då slipper man en knappslå som "hänger ut sig" eller sy i knappband. Knapphålen blir också stadiga och bra. Ärmarna har inte någon resår längst ner utan även de en vikt kant.
Så den liknar nästan mer en jacka. Och det är faktiskt lite så jag använt koftan den här veckan. Den har varit som en bäddjacka, en varm kofta att ha på sig över pyamasen när man äter frukost eller när man myser ner sig med en bok på kvällen.

Idag njuter jag av att få en extra dag hemma med familjen. Åker till Skåneland först på tisdag för att åka hem igen på torsdag. På fredag ska jag nämligen gå på begravning, tyvärr. Men det är en del av livet det också. Sorgen och glädjen de vandra tillsammans...

Ha det gott i februarikylan!

Petronella

måndag 9 februari 2015

Kofta, krims krams, kaffe och gloskort

Jag har stickat klart min Bondekofta i helgen!
Tyvärr glömde jag datorn i Skåne i fredags och idag har jag åkt ifrån kameran med bilderna i. Så nu är jag i Skåne med dator, men utan bilder. Typiskt mig. Men jag ger er en liten mobilkamerabild på oket så länge.
Den blev lite för stor och jag har gjort några missar här och där, men den är oerhört varm och skön. Mer om garn och mönster och annat i ett inlägg längre fram när all teknisk utrustning är på samma plats ^^.

Anna och jag ägnade flera timmar i lördags åt att tillverka örhängen. Pärlorna kom fram ur sina gömmor och vi skapade loss med både gammalt och nytt. Hur kul som helst. Som vanligt tyckte jag att själva kompositionen och klurandet på vilka färger och former som skulle passa ihop var roligast. Att sedan få prova och se hur resultatet blev var ju förstås också skoj. Anna tillverkade hängen på löpande band, så de flesta är faktiskt hennes. (Ja, ännu en usel mobilbild)

Annars rullar studentlivet på med glosor till kaffet och insekutiva imperfektformer.
Jag har tillverkat gloskort för att lätt kunna ta fram några och träna när jag får en stund över. Den börjar bli tjock nu, korthögen. Kanske kan någon se vilka ord som är framme? Tre ganska vanliga ord i Gamla testamentet. Tyvärr finns det inget ord för kaffe på klassisk hebreiska. Man drack tydligen inte kaffe i Israel och Babylonien för en sådär 2500 år sedan. Märkligt.

Kram på er!

Petronella