lördag 23 juli 2016

Var inte rädd







Innan familjen vaknar ger jag mig då och då ut på en joggingtur. Jag
har aldrig någon telefon med mig eller någon musik i lurar. Bara jag och
omgivningens ljud. Det viktiga med det här inlägget är inte att jag
springer, utan vad som händer när jag springer. Många gånger har jag
planerat gudstjänster eller lektioner medan jag sprungit. Allt som
oftast dyker det upp en sång, en psalm eller några ord som går som ett
mantra under min löprunda. I morse var det den här psalmen "Var inte
rädd" med text av Ylva Eggehorn. Inuti mitt huvud sjöng jag första
versen om och om igen. "I sanden finns det spår..." Han går bredvid oss
och bär oss genom svårigheter. Det har jag själv fått uppleva.

Men psalmen var inte till mig.
Den var till alla dem som just nu upplever rädsla och oro.
Jag sjöng den som en bön för alla dem som inte orkar be själva just nu. En
bön om att bära alla dem som vårdar och stödjer offer runt om i världen.

Det går inte att lita på världen. Jag skrev igår på Facebook att om inget
särskilt händer i världen så är nog mina gudstjänstförberedelser och
predikningar klara inför söndagen. Det höll några timmar.

Det går inte att lita på världen. En man i München sätter skräck i
människor och skjuter åtta människor till döds innan han själv tar sitt
eget liv.

Det går inte att lita på världen. Men det går att lita på Gud. "Han älskar dig, han väntar dig
ikväll" Låt oss nu som Guds skapelser och avbilder på jorden sprida den
kärleken och visa att godhet har makt över ondskan och att kärlek
nedlägger hat.

Tack Gud för att du hör vår bön och möter oss med kärlek.

Ta hand om varandra!


Petronella

lördag 16 juli 2016

Kyrie



Jag tänkte inleda morgondagens predikan med att tala om arga snickare och byggfusk. Men så hände någonting. En beväpnad man i en lastbil i Nice. Jag frågade mig vad är det som händer? Ett dygn senare oroligheter och militärkupp i Turkiet. Ännu en gång frågade jag mig vad det är som händer? Och sedan var det bara att skriva om hela predikan. Tänka om och fundera på hur jag kan förmedla något slags hopp till dem som ställer samma fråga som jag. Vad är det som händer? Hur kan det ske?

Frankrike och Europa är i sorg. Igen. Återigen har det meningslösa våldet drabbat oss.Turkiet är satt i undantagstillstånd och utegångsförbud.Mitt i en vardaglig verklighet har förutsättningar förändrats och människor har dött.


Morgonen efter Parisdåden i november förra året sade prästen Kerstin Wimmer till oss blivande kyrkoarbetare att "Det vi kan göra idag efter dåden är att ropa och sjunga Kyrie Eleison, Herre förbarma dig! Om Jesus kunde ropa, kan också vi ropa, i tillit, besvikelse och förtvivlan. Om inte vi kan ropa kan vi inte hjälpa andra att ropa." Nu, ett halvår senare är det dags att ropa igen. Och så sjunger jag den här psalmen/sången:

Godhet har makt över ondskan,
kärlek nedkämpar hat,
ljuset upplyser mörkret,
livet segrar till slut.


Segern är vår, segern vi får genom hans kärlek.
Segern är vår, segern vi får genom hans kärlek.


Text: Desmond Tutu
Svenska Psalmboken 782

Jag orkar inte tro att det är på något annat sätt. Jag måste tro att det är så.

I Nice kommer ingenting att längre bli som förut. De som var där kommer aldrig att glömma den 14 juli 2016. En dag då fransmännen ville fira jämlikhet och frihet mellan människor. Vi får inte heller glömma den. Människor i Turkiet lever nu i rädsla och oro och sorg. En turkisk kvinna uttalade sig i radio idag och sade att nu måste vi se till att det blir bättre för våra barn. Vi får inte glömma dem.

Nu måste vi alla hjälpas åt och låta vår omtanke och kärlek flöda över. Hela den världsvida kyrkan måste stå enad och sprida kärlek. Vi måste be om mod och styrka för de drabbade. Vi måste låta kärlek och livskraft få växa fram ur det svåra. Godhet har makt över ondskan. Kärlek nedkämpar hat.
I katastrofen för Jesus människor samman. Gud kallar oss samman och Jesus finns kvar i allt det svåra. Jesus är den fasta grund på vilken vi ska bygga våra hus, inte murar. Jesus är det kitt som håller oss människor samman i svåra stunder.


Barmhärtighetens Gud, gör oss idag till redskap för din fred och din kärleksfulla omsorg om varje människa.
Låt oss inte övermannas av rädsla och hat. Ge oss kraft att bevara hoppet om att våldet och ondskan inte har sista ordet.
Giv kraft och mod åt alla dem som idag försöker hela och trösta - åt alla som har till uppdrag att skydda samhälle och medborgare.
Giv fred åt din mänsklighet och vishet åt folkens ledare i denna tid av oro.
I Jesu namn. Amen


Bön av Sven-Bernhard Fast, Biskop i Visby
 

Petronella





måndag 20 juni 2016

Stickning i skogen

I lördags var det World Wide Knit in Public Day. Jag befann mig i skogen och tog uppmaningen på största allvar. Det var bara det att jag och min familj var tämligen ensamma där. Men stickade gjorde jag.
Och glad blev jag också. Och Siri växte lite till. Jag är nästan färdig med kroppen och längtar efter att få börja med ärmarna och lite mönsterstickning igen. Slätstickning är ju inte det roligaste...
Jag har börjat fundera på vilka knappar jag ska ha. Och sådana grubblerier är ju bara roliga.

På återseende!

Petronella