söndag 24 maj 2015

Lutherros

Under resan till Tyskland så återupptäckte jag Lutherrosen, Martin Luthers emblem eller vapensymbol. Det är en vit ros på blå botten med ett rött hjärta i mitten och i mitten av hjärtat ett svart kors. Martin själv beskrev den i ett brev den 8 dec 1530 på följande sätt:

”Först är det ett kors, svart i ett hjärta med naturlig färg, för att jag skall påminnas om att tron på den Korsfäste gör oss saliga. Ty om man tror av hjärtat, blir man rättfärdiggjord… Ett sådant hjärta skall sitta mitt i en vit ros som symbol för att tron ger glädje, tröst och frid – den sätter kort sagt den troende i glädjens vita ros. Tron ger inte den frid och glädje som världen ger. Därför skall rosen inte vara röd utan vit, ty den vita färgen är alla saliga andars och änglars färg. Rosen skall stå i ett himmelsblått fält som symboliserar att glädjen i anden och tron är en början på den kommande himmelska glädjen. Den är redan nu en del av tron, som i hoppet griper om det man ännu inte ser. Och runt detta fält finns en gyllene ring som ett tecken på att saligheten i himmelen är evig och utan slut, och därtill mer värd än all jordisk glädje, precis som guldet är den allra ädlaste och dyrbaraste av metaller.”

Den finns i lite olika versioner runt om i Wittenberg och många lutherska församlingar runt om i världen har den som sin symbol. I Verbums Den svenska psalmboken så finns den på försättsbladet till Martin Luthers Lilla katekes.
På Wikipedia finns den vanligaste versionen i färg. Klicka här så kommer du till den och kan kika på hur fin den är. 

På glasdörrarna i vindfånget i Stadtkirche i Lutherstadt Wittenberg så fanns dessa fina blästrade? etsade? rosorna.
 Jag fick direkt en tanke om att göra om den till ett mönster som man både kan sticka, virka och brodera.
Jag har gjort ett par utkast till en grafisk variant, men är inte riktigt nöjd än. Men snart så...


Och. Grattis Måns och Sverige till segern i ESC! Omröstningen var så spännande så jag inte ens kunde sticka medan den pågick. Hua! Grattis igen!

Hoppas att du har haft en härlig pingsthelg med vila och hänryckning.

Petronella

fredag 22 maj 2015

Berest spetssjal

För några dagar sedan kom jag hem från en fem dagar lång resa. Jag har varit med blivande kyrkoarbetare i Växjö stift på en tur i Luthers fotspår; Wittenberg, Torgau, Leipzig, Weimar, Buchenwald och Hamburg. En helt fantastisk resa med många starka upplevelser. Jag har skrattat, förundrats, gråtit, bett, sjungit, upplevt, lärt mig massor med nya saker, ätit god mat och mått gott och mycket mer. Jag känner mig lyckligt lottad över förmånen att vara antagen som prästkandidat i Växjö Stift. De tar hand om oss blivande kyrkoarbetare med omsorg, tanke och omtanke. Jag tror att vi kommer vara väl rustade när vi är klara.

Här är jag och Martin i lobbyn på Luther Hotel i Wittenberg.

Jag ska inte göra någon reseskildring eller i detalj berätta om resan här, men ni som känner mig vet att jag inte åker särskilt långt utan handarbete. Den här gången hade jag två stickningar med mig. De tog nästan större plats än min övriga packning, men det var det värt. Det var nämligen en hel del tid i buss som avverkades och även om vi hade utbildningspass i bussen så hann jag sticka en hel del. Faktiskt så pass mycket att en sjal blev klar.
En tuggummirosa spetssjal i bomull som jag ska ge till en mycket snäll och omtänksam människa. Den är stickad på stickor 3 och mönstret är precis som den förra spetssjalen från en Allers jag inte vet numret på.
Nu är den tvättad och blockad. Den är lång och generös. Och färgglad.

Som tur var hade jag ju en stickning till med mig. Koftan Siri växte också en bit under sista resdagen. Bakom mig stod Örjan och skapade på sitt vis. Han målade en jättefin tavla med lutherrosen på.


Och apropå lutherrosen. Den får jag nog ta och göra ett mönster av...

Ha det gott och lev väl i majsolen när den dyker upp!

Petronella


torsdag 7 maj 2015

Vardag att vårda

"Var dag är en sällsam gåva,en skimrande möjlighet" broderade min mormor med vackra bokstäver på bonader till sina barn. Ofta tänker jag att precis så är det. En möjlighet behöver ju inte alltid vara himlastormande kul och utvecklande utan kan vara vardaglig och ibland tråkig, men ändå ge något man kan ta med sig in i framtiden, det vill säga morgondagen. För att ibland hålla min hemlängtan borta så försöker jag se att det här jag gör just nu faktiskt är en möjlighet för mig. Varje dag är en gåva då jag får möjlighet att lära mig nya saker och utvecklas som människa på olika sätt. För mig är det en möjlighet att varje dag komma ett steg närmre mitt mål att få prästvigas i Svenska kyrkan. Varje dag som jag vaknar upp tackar jag Gud för nattsömnen och för att jag får vara med ännu en dag. Vad är ditt mål? Vad längtar du efter som gör att du står ut med vardagen?

Vad gör jag då en vanlig vecka i Eslöv och Lund?
Ja, mest det här...
Översättningsarbetet tar jättemycket tid. Här är det Jesaja 53 som ska översättas från hebreiska till svenska. Då krävs det både kaffe och frälsarkrans för att lyckas. Och tålamod. Och vilja och intresse förstås. Jesaja 53 är ju en central text inom den kristna kyrkan eftersom den handlar om den lidande tjänaren som senare tolkats som en profetia över Kristus. Det finns mycket mer man kan säga om Jesaja 53, men det ska vi inte göra nu... Så har vi förstås föreläsningar och andra textstudier och interpretationer som ska skrivas över olika texter. Jag räknar med att jag lägger 50 timmar per vecka på mina studier just nu. Därmed inte sagt att jag inte hinner annat.

Promenera i Lund och lukta på magnoliorna vid Akademiska huset bakom Domkyrkan en solig dag.
Eller fira en godkänd tenta med världens godaste frappe från BOM`s glasskiosk på torget i Eslöv i en virkad limegrön sjal och vårkappa.
Gå på Sinnesromässa i Eslövs kyrka och samtidigt beskåda Eslövsgotik från 1891. När den byggdes var det många som rynkade på näsan och tyckte att den var ful, men jag tycker den är ståtlig.
Men jag hinner sticka lite också. Här har jag sällskap av Sune och Kitty. Det är mina room-mates i Eslöv. Vi har blivit riktigt bra kompisar och de ser till att min dagliga kattdos blir uppfylld.
Men mest ser det ut så här. Näsan i en bok. Ja, inte i boken, men, ja, ni vet...

Ha det gott och glöm inte att varje dag är en gåva, en skimrande möjlighet. Och varje dag är full av små under. Det gäller bara att se dem.


Petronella