tisdag 21 mars 2017

Ärna på gång

Så kom den då till sist. Förkylningen med stort F. Efter ett par veckors skulsenhet och trötthet bröt den ut med full kraft och jag låg med feber i tre dagar. Det kändes som om mina luftrör var fyllda av eld och varje hostning var som en knivattack i lungorna. Jag börjar nu återhämta mig och är faktiskt tacksam att förkylningen bröt ut till sist, då kan det ju bara bli bättre. Eller hur? Idag är jag påklädd och har faktiskt gräddat några våfflor till familjen.

För ett par veckor sedan började jag sticka på en ny kofta till mig själv. Det är koftan Ärna. Det är ett av de mönster jag köpte till rabatterat pris under december månads stickkalender. Man skulle ju kunna tänka sig att jag haft en massa tid att sticka nu när jag legat sjuk, men faktum är att jag inte orkat ens det. Men igår, äntligen, kunde jag fortsätta och snart är kroppen klar.
Jag stickar med en tråd av Sandnes garn Tove nr 2930 (ljusblå) och en tråd Alize Angora Gold i ljusblå och/eller ljusgrå med rundstickor nr 5 uppifrån och ner. Jag gillar ju det. Att kunna prova efter hand och slippa montera. Koftan, som jag stickar den, är inget för den som inte tål sticksighet. Men jag gillar den raspiga känslan i Tove och den ulliga auran från mohairgarnet. Den kommer bli riktigt varm och skön. Än är den kyliga säsongen inte över. Och det kommer ju en vinter nästa år också. Och nästa...
Mönstret är från Marias garn och kan köpas här för 50 kronor.

En decimeter till på kroppen så ska bara ärmarna stickas på. Det går förhoppningsvis ganska fort med så grova stickor.

Sen kommer ett annat roligt moment - att välja knappar.

Jag hoppas att ni mår bra och att våren är gynnsam mot er. Ut  och gläds åt ljuset. Snart ska jag också göra det. Jag ska bara vänja mig vid det först. Ljuset alltså.

Kram Petronella!

P.S På lördag kommer Tranan. Det har du väl inte glömt? D.S

söndag 5 mars 2017

Sockor med spets

I en Allers från förra året (nr 46) hittade jag ett mönster på ett par jättesöta sockor som jag ville sticka. Och ni vet hur det är. Man river ur mönstret och lägger det på ett bra ställe eller sätter in det i en pärm och så glöms de bort. Jag ville inte att detta skulle hända så mönstret har legat väl synligt i mitt "hobbyrum". Så fort Annas kofta blev klar skulle jag ta tag i dem. Garnen och stickorna var redan framtagna. Och nu nitton dagar senare är de tvättade och klara.
Jag ber om ursäkt för mörka bilder, men ni ser ju att de är söta som socker.
I mönstret är de endast i två färger, men jag blev osäker på om det ljusa garnet hade räckt till mina långa fötter så spets, häl och tå fick bli i en tredje färg. Och tur var det, för det ljusa garnet har jag endast några meter kvar av.

Garnet, ja. Bottenfärg och den ljusare rosa är Nettos Majbritt i färgerna 10 och 13 och mönsterfärgen är Drops Fabel färg fuchsia nr 109. Stickor jag använt är 2,5 till spetsen och 2,25 till foten.

Detta är mina första sockor där jag stickar spets istället för resår. Varför har jag inte gjort det tidigare? Så snyggt ihop med mönsterbården! Och skönt är det också.

Istället för att "dra ihop" de sista återstående maskorna framme i tån har jag använt mig av osynlig masksöm.
Man sätter maskorna jämnt fördelat på två maskor och håller sockan med den främre stickan mot sig. Klipp av garnet och lämna en ände som är ca 4 ggr så lång som öppningen. Garnet kommer nu från den första m till hö på den bakre stickan. Sticka första m på den främre stickan avigt. Dra igenom garnet och släpp maskan från stickan. Sticka nästa m rätt, dra igenom garnet, men lämna m på stickan. Sticka nu första m på bakre stickan rätt, dra igenom garnet och släpp maskan från stickan. Sticka nästa maska avigt, dra igenom garnet och lämna m på stickan. Och så börjar du från början igen och stickar på detta sätt till du kommer till sista maskan. Dra igenom garnet, dra in det på insidan och fäst. Och då blir det så här:
Jag tycker att det blir en bättre passform så här, men det är ju en smaksak beroende på vilken typ av fötter man har. Såna här fötter har jag:
Det enda jag är lite missnöjd med är den rosa randen som går över vristen. Den hade jag kunnat skippa, men annars är jag jättenöjd. Det blir garanterat fler sockor inspirerade av det här mönstret.

Modell och beskrivning: Maria Näslund maria@sticketyg.se

Jag har en fasteburk på köksbordet där jag varje dag lägger en lapp där jag skrivit något jag är tacksam för just den dagen. Jag tycker det är viktigt att ibland fundera på vad det är som är viktigt för mig istället för att fokusera på allt det där som inte gick som jag tänkt mig. Och då är fastetiden en lämplig tid. Idag uttryckte jag tacksamhet över konsten att kunna sticka varma plagg.

Jag skapar och jag tror - creo och credo

Petronella






måndag 13 februari 2017

Siri #3

Äntligen är den klar! Annas Siri. Som hon har väntat på sin kofta. Igår kväll blev den klar och idag har hon haft den i skolan. Ett gott betyg.
Eftersom hon är känslig för stickiga garner är den stickad i mjukaste Viking Björk, 50% bambu 50% bomull. Hon har valt färgerna själv. Ljuslila nr 567 och mörk lila nr 569. Jag tror att det gick åt 5 nystan av den ljusa och ett halvt av den mörka.
Mönstret är gjort av Linnéa Öhman och finns att köpa HÄR (Ravelrylänk). Som jag tidigare skrivit är mönstret genialiskt och Linnéa är en fantastisk mönsterkonstruktör. Eftersom mönstret är för vuxna (S-XL) har jag fått modifiera det lite. Oket är svårt att börja mixtra med så jag testade med en annan stickfasthet och fastnade för det här garnet och stickor nr 3. Jag stickade den minsta storleken och gick ner en stickstorlek och den blev ju lagom som ni ser.
Ryggoket är så vackert!
Hon ville ha en lite längre kofta som går ner över rumpan, men det var ju lätt fixat då koftan stickas uppifrån och ner. Ärmarna skulle vara "typ, trekvart". Ja, då fick det bli så. De skulle heller inte vara för vida så jag minskade två maskor i ärmhålet och det fick godkänt.
Hon ville dessutom att kantresårerna skulle vara i en mörkare färg. Hon vet vad hon vill min dotter. Och visst blev det snyggt!
Inte så lätt att fotografera så här mitt i vintern med en dotter som är halvt på språng. Så den röriga bakgrunden och det dåliga ljuset får ni förbise.

Har ni inte prövat att sticka en Siri, så gör det! Det är riktigt rolig stickning. Vi får väl se om det blir en nummer fyra... kanske maken vill ha en... ^^.

Petronella