lördagen den 29:e mars 2014

Nytt flärdfullt projekt



Mitt senaste projekt är inspirerat av Coco Chanel och precis så här flärdfull tänkte jag att jag skulle bli när det är klart. Eller, hm, nåja, det blir jag nog aldrig, men trots att jag inte tillhör dem som går i dräkt till vardags (läs aldrig) så tycker jag att den lilla Chanel-jackan är riktigt snygg. 

I boken Stickat och virkat: vintage på svenska finns en virkad jacka som är inspirerad av Chanel och som jag så länge velat göra.
Nu kom det sig så att jag tänkte göra en Owls av mitt lilla lager av Drops Karisma. Men jag fick inte till det med stickfastheten. Jag bytte storlek på stickor och ändrade storlek och ja, vad som gick att ändra på, men det blev inte bra. Jag måste skaffa ett chunky weight garn till den. Så efter att ha repat upp resåren tre gånger kom jag att tänka på min virkade jacka. Och provlappen blev så bra att jag fortsatte.
Jag bytte från nålstorlek fem till fyra och då blir det så här fin struktur. Med bara stolpar! Jag ser framför mig  hur kanten runt jackan virkas i en kontrasterande färg, precis som den lilla kanten på fickan. Åh, så fint det kommer bli!

Hej på er!

Petronella

Bilden på Coco Chanel är hämtad från http://9lives.co.za/coco-chanel/

söndagen den 23:e mars 2014

Nejlika

Min sjal är färdig! Min alldeles egen Nejlika.
Det började med att jag satt och tittade på en bukett med rosa och vita nejlikor samtidigt som våren slog till utanför fönstret för två veckor sedan. Då inspirerades jag till att göra en vårsjal i ljusa vårpasteller. Jag skrev om den i mitt förra inlägg. Och nu är den alltså färdig. Jag kallar den Nejlika. När man sträcker ut volangkanten så ser rapporterna lite ut som nejlikor. Det är först osynliga ökningar, sedan omslag som bildar hål som gör att de ser ut lite som en blomma. Så då kändes namnet helt rätt. Inspirationen av buketten, färgerna och formen på kanten. En nejlika helt enkelt.

Det är en trekantig sjal som stickas uppifrån och ner. Man börjar med tre maskor och ökar på efterhand till önskad storlek och avslutar med volangkanten.
Den är stor och härlig och kommer att värma mina axlar om sommarkvällarna. För jag tror jag behåller den här för mig själv.

Jag har använt mig av restgarner och randade lite som andan föll på (och jag tycker att det blev riktigt bra).  Jag stickade på stickor 4 och till den här gick det åt två nystan a´50 gram (ca 260 m) Cotton Eco (de rosa partierna), ett nystan, också 50 gram (ca 150 m), Tilda multi (det blå) och ett nystan, ca 50 gram av ett grönt restnystan som tappat banderollen för länge sedan. Så allt som allt ca 200 gram eller ca 450 meter bomullsgarn.

Jag har börjat skriva ner mönstret, men det är mycket annat som också ska skrivas ner just nu, så hav tålamod om du vill ha mönstret. Det kommer och det kommer att bli gratis.

Min son Josef var hemma på blixtvisit och fick agera fotograf. (Om man lite försiktigt signalerar att man längtar efter dom så kan man ha turen att någon på nära håll dyker upp ^^.) Det blev lite tramsigt och nojsigt och  jag hann knappt borsta håret, men det bjuder jag på.

Jag vill också avslöja att jag ett tag funderade på hur avslutet skulle göras. Då fick jag ett tips på Instagram av min kära kusin Pernilla att jag  skulle göra sådär "buckligt" (typ för mycket garn liksom) ett par cm. Jo, och så blev det. Tack Pernilla för tipset! Det blev ju kanon ^^.

Idag har jag för första gången kunnat njuta av vårsolen. Min förkylning börjar så smått ge med sig och jag orkade ta en kort promenad. Med min nya Nejlika förstås ^^.

Ha det gott i vårsolen.

Petronella

söndagen den 16:e mars 2014

Tre sjalar

När livet är så där inrutat och styrt är det skönt att få improvisera fram en  mjuk bomullssjal i vårens pastellfärger och inte riktigt veta hur det ska sluta. Randa lite som man vill.
Man kan ju göra trekantiga sjalar på så många olika sätt. Den här gången började jag med tre maskor och ökar två maskor i varje kant och en på varje sida om mittmaskan på de räta varven. Nu är det dags att göra ett snyggt avslut och jag vet inte riktigt hur det ska se ut. Jag vet att jag ska fortsätta med det blå. Kanske blir det en volangkant eller en bladkant. Vi får se.
Jag har verkligen monogamstickat på den här sen förra söndagen.
Vad är det som gör vissa projekt roligare än andra? Hur kommer det sig att en restgarnssjal i slätstickning kan vara så rolig? Slätstickning kan ju vara oerhört trist annars. Tja, det är nog en kombination av många saker; färger, garnkvalitet, mönster, stickor och lust. I det här fallet är det nog allt det där plus det skapande momentet.

Egentligen borde jag sticka färdigt min trekantiga ullsjal från boken Varmt och stickat, men där tog garnet slut lite snöpligt. Så nu måste jag köpa mer garn till den innan jag kan sticka den färdigt. På den stickar man spetskanten samtidigt som kroppen och stickar tre maskor i mittmaskan vartannat varv. Ja, så kan  man ju också göra ^^.

Jag har ju en virkad sjal på gång också, en spindelsjal. Den började jag virka på i höstas när vi var på Cypern på semester. Då kändes det så rätt med den där krispiga turkosa färgen.

När vi kom hem till mörkret kändes det inte alls lika kul att virka sommarsjalar, så under vintern har jag haft den vilande och mest använt ullgarner. Men nu känns det som om man kan behöva en spindelsjal till i sval bomull.

För visst är det väl så att våren är på väg?

Sjalom på er!

Petronella