onsdagen den 23:e april 2014

Garn, garn, garn

Det finns människor som tröstäter.
Det finns människor som missbrukar alkohol.
Det finns människor som är självdestruktiva.
Det finns människor som gör saker mot andra för att döva och dämpa en inre oro eller ångest.
Det finns människor som sjunger i kör.
Och så finns det de som ber, går till kyrkan och köper garn och stickar eller virkar eller något annat textilrelaterat...

Jag är en av de sistnämnda. Och med detta vill jag inte på något sätt värdera dem som gör något av ovanstående. Det finns också de som utövar yoga, jiu-jutsu, parcour, trix med fotboll, målar, musicerar eller joggar sig trötta. Eller allt på samma gång. Jag musicerar också gärna, men inte samtidigt som jag stickar. Det är svårt att trycka ner klaffarna på tvärflöjten då. Men sjunga går bra. Tycker jag, men inte alltid maken. I alla fall inte när det är nyheter på TV.

Vad jag vill komma till är att bön, garn och handarbete är rena befrielsen och verklighetsflykten samtidigt som man slipper baksmällan. Möjligtvis måste man ta tag i något man skulle gjort igår, men det känns i alla fall lite lättare att göra det när man vet att man fick sätta stickorna i det där fantastiska garnet en liten stund.

Igår tog jag en paus och följde med maken in till stan. Jula stod på programmet. Det skulle köpas led-lampor och slangklämmor och vad det nu var. Jag var jättesnäll under hela tiden vi var där inne och tittade intresserat på allsköns saker och hummade medhållande. För jag tänkte att då kan vi ta en runda förbi garnaffären (Ariadnes garn och kuriosa) på vägen hem. Jag behövde komplettera med ett nystan till min trekantiga sjal. Ett nystan. Min taktik fungerade. Vi åkte dit. Jag fick till och med låna hundra kronor när jag skulle betala. Jo, för det blev inte ett nystan, utan nio. Ett Viking Nordlys till min sjal och åtta Woolcott från Hjertegarn.
Så här var det nämligen:
Jag har ibland om kvällarna suttit och bläddrat i boken Älskade kofta av Birgitta Forslund och trånande tittat på de koftmönster som kallas Bondekoftan, Keramikerkoftan och Poetkoftan.
När jag började prata med Elisabet i butiken bland garnhärvor och nystan så visade det sig att hon höll på att sticka just Bondekoftan och jag fick klämma och känna på ett färdigt bakstycke. Mitt bekymmer var att garnet som rekommenderas, ett Rowan-garn, är för dyrt för mig just nu. Men Elisabet visste på råd, garnförsäljerska som hon är. "Jag stickar i det här", sade hon och räckte mig ett ljuvligt duvblått nystan innehållande 55% lammull och 45% bomull. Ja, och ni vet ju hur det slutade. Jag åkte över bron, lycklig som ett barn och drömde om min Bondekofta.

Så kan det gå när man egentligen inte har tid att sticka, eller egentligen måste göra färdigt ett par nålbundna sockar som ska vara med på en utställning, eller helt enkelt har mycket annat att göra. Men maskorna är upplagda och bakstycket är påbörjat... och garnet är ljuvligt...

Dags att ta tag i det där jag skulle gjort igår...

Petronella

lördagen den 29:e mars 2014

Nytt flärdfullt projekt



Mitt senaste projekt är inspirerat av Coco Chanel och precis så här flärdfull tänkte jag att jag skulle bli när det är klart. Eller, hm, nåja, det blir jag nog aldrig, men trots att jag inte tillhör dem som går i dräkt till vardags (läs aldrig) så tycker jag att den lilla Chanel-jackan är riktigt snygg. 

I boken Stickat och virkat: vintage på svenska finns en virkad jacka som är inspirerad av Chanel och som jag så länge velat göra.
Nu kom det sig så att jag tänkte göra en Owls av mitt lilla lager av Drops Karisma. Men jag fick inte till det med stickfastheten. Jag bytte storlek på stickor och ändrade storlek och ja, vad som gick att ändra på, men det blev inte bra. Jag måste skaffa ett chunky weight garn till den. Så efter att ha repat upp resåren tre gånger kom jag att tänka på min virkade jacka. Och provlappen blev så bra att jag fortsatte.
Jag bytte från nålstorlek fem till fyra och då blir det så här fin struktur. Med bara stolpar! Jag ser framför mig  hur kanten runt jackan virkas i en kontrasterande färg, precis som den lilla kanten på fickan. Åh, så fint det kommer bli!

Hej på er!

Petronella

Bilden på Coco Chanel är hämtad från http://9lives.co.za/coco-chanel/

söndagen den 23:e mars 2014

Nejlika

Min sjal är färdig! Min alldeles egen Nejlika.
Det började med att jag satt och tittade på en bukett med rosa och vita nejlikor samtidigt som våren slog till utanför fönstret för två veckor sedan. Då inspirerades jag till att göra en vårsjal i ljusa vårpasteller. Jag skrev om den i mitt förra inlägg. Och nu är den alltså färdig. Jag kallar den Nejlika. När man sträcker ut volangkanten så ser rapporterna lite ut som nejlikor. Det är först osynliga ökningar, sedan omslag som bildar hål som gör att de ser ut lite som en blomma. Så då kändes namnet helt rätt. Inspirationen av buketten, färgerna och formen på kanten. En nejlika helt enkelt.

Det är en trekantig sjal som stickas uppifrån och ner. Man börjar med tre maskor och ökar på efterhand till önskad storlek och avslutar med volangkanten.
Den är stor och härlig och kommer att värma mina axlar om sommarkvällarna. För jag tror jag behåller den här för mig själv.

Jag har använt mig av restgarner och randade lite som andan föll på (och jag tycker att det blev riktigt bra).  Jag stickade på stickor 4 och till den här gick det åt två nystan a´50 gram (ca 260 m) Cotton Eco (de rosa partierna), ett nystan, också 50 gram (ca 150 m), Tilda multi (det blå) och ett nystan, ca 50 gram av ett grönt restnystan som tappat banderollen för länge sedan. Så allt som allt ca 200 gram eller ca 450 meter bomullsgarn.

Jag har börjat skriva ner mönstret, men det är mycket annat som också ska skrivas ner just nu, så hav tålamod om du vill ha mönstret. Det kommer och det kommer att bli gratis.

Min son Josef var hemma på blixtvisit och fick agera fotograf. (Om man lite försiktigt signalerar att man längtar efter dom så kan man ha turen att någon på nära håll dyker upp ^^.) Det blev lite tramsigt och nojsigt och  jag hann knappt borsta håret, men det bjuder jag på.

Jag vill också avslöja att jag ett tag funderade på hur avslutet skulle göras. Då fick jag ett tips på Instagram av min kära kusin Pernilla att jag  skulle göra sådär "buckligt" (typ för mycket garn liksom) ett par cm. Jo, och så blev det. Tack Pernilla för tipset! Det blev ju kanon ^^.

Idag har jag för första gången kunnat njuta av vårsolen. Min förkylning börjar så smått ge med sig och jag orkade ta en kort promenad. Med min nya Nejlika förstås ^^.

Ha det gott i vårsolen.

Petronella