lördag 31 december 2011

Gott nytt år!

Vi har just haft släktingar och syskon på besök som har firat vår dotter Anna som fyller fem år idag. Det var verkligen trevligt. Många säger att "o, stackarn, fyller hon år på nyårsafton". Men jag tycker att det är en perfekt dag för henne att fylla år på. Det är en speciell stämning på nyårsafton och det ligger förväntningar i luften. Och tänk på alla fyrverkerier sedan! Hur många av oss får så många saluter på födelsedagen? Nu blir det en stunds vila innan kvällens festligheter drar igång. Och då vill jag passa på att önska mina läsare ett gott nytt år!

Dagen till ära har jag på mig en tunika som jag har "piffat" till lite. En av mormors virkade spetsar fick nytt liv på min gamla tunika, och min gamla tunika fick nytt liv med mormors gamla virkade spetsar. En win-win situation. Återigen är återvinning och återanvändning på tapeten. Det verkar ha blivit mitt nya motto ^^. Jag tror jag har närmat mig ett nyårslöfte jag kan hålla...




Mer återvinning och återanvändning och mindre slit och släng under 2012. Ja, så får det bli! Det borde både plånboken och miljön må bra av.

Ha det nu så trevligt och må 2012 bli ett bra år för oss allihop!

Kram Petronella

onsdag 28 december 2011

Rudolf och jag

Sitter på landet mitt i skogen och upptäckte nyss till min fasa att jag åkt hemifrån utan att ta med mig ett endaste handarbete!!!! Hur kunde detta ske? Tur att jag tog med mig en god bok. Och jag som just nu är helt uppslukad av min mohairsjal. Har upptäckt hur roligt det är att virka sjalar. Varför har jag inte gjort det förut? Mönstret hittade jag i en gammal Allers (tack gode Gud för den tidningen!) och satte igång för några dagar sedan. Mohairgarnet är något reafynd från i somras. Det är melerat och skiftar från mörkaste lila till ljus syrenlila. Den kommer bli jättesnygg (och skön framför allt). Det blir bildrapport när vi kommer tillbaka till civilisationen.

Nåja, i brist på handarbete gav jag mig ut i den regniga skogen och befriade en skogsväg från slånbuskar så att M ska kunna köra där med traktor. Att vi sedan röjde åt fel håll, Anna och jag, ja det kan väl kvitta. En och annan julpralin jobbade vi nog bort.

På begäran från en läsare kommer här en bild från mitt extraknäck som Rudolf. En kollega och jag bestämde oss för att skoja till godisutdelningen på den skola där jag arbetar. I väntan på fackeltåget till kyrkan och julavslutningen hade vi gemensamma aktiviteter i rastutrymmet och då dök dessa figurer upp...



 


Bilderna är tagna med en mobiltelefon och jag har verklige försökt att få till det med bilderna, men lyckas inte tyvärr. Vad som inte syns på bild nummer två är att jag har ett rött rep om midjan som Tomten håller i och han har rullskidor på fötterna. Hi hi, roligast hade nog Tomten och Rudolf...

Petronella



måndag 26 december 2011

Andra halvan av december i ord och bild

Jag hoppas att ni alla har haft en skön jul. Det har jag haft. Vi hade bestämt oss för att inte köpa så mycket julklappar i år utan satsade på ett julklappslotteri det här året. Alla över 18 år som var här på julafton hade köpt varsitt paket som lottades ut till någon annan. Det var minst lika spännande som annars. Alla höll vad de lovat utom svärmor och svärfar som hade köpt paket till alla vuxna också. Anna däremot fick väldigt mycket julklappar för att hon, som hon uttryckte det själv, "varit snällast av allihop". Jag var i alla fall nöjd med att få ha alla barnen hemma. Det var min bästa julklapp.

Som ni förstår så föregick julen av en massa knåpande och pysslande och jag har så mycket att berätta så här i efterhand, men låter några bilder visa ett axplock ur vad jag pysslat med i december. (Är fortfarande jättesur på vår internet-leverantör ´`.





Polkagrisar...

...eller godisgrisar


Sigge
Sigge har inte flyttat så långt, bara ett hus bort på vår gata. Det känns bra, då kan vi hälsa på honom. Här gör han sig redo för att packas ner i Filippas födelsedagspaket.



Sigge är den sjunde krabaten från Mia Bengtssons andra bok om amigurumis som jag virkat. Jag älskar mönstret och alla mottagare har älskat sin figur. Tack Mia för det mönstret!!


Avslutar med ett "lapptäcke" som egentligen skulle hängt på min fondvägg i TV-rummet. Men den passade inte alls. Maken tyckte att det såg ut som ett förhänge i kyrkan ^^. Det visade sig att det blev ett utmärkt nytt skydd till en fåtölj i samma rum. Lapparna är stuvbitar som jag samlat på mig och fransen längst ner är från en gammal gardinkappa. Och med detta slutar min julrapport, och den kunde ju inte sluta bättre eftersom temat för årets jul och julklappar varit återvinning och egen tillverkning. De julklappar som jag ändå köpt (med några få undantag) har varit saker där pengarna går till välgörande ändamål. Det har känts väldigt bra.

Stora Annandag jul-kramar till er alla!

Petronella

tisdag 20 december 2011

I väntan på...

... en ny router blir det inte så många nya inlägg. Jag hoppas att den dimper ner i brevlådan innan jul. Det finns så mycket att berätta...

Kram på er!

onsdag 14 december 2011

14/12 2011

Bakat pepparkakor och fållat lusselinne,
plockat efter stormen ute och donat inne,
kokat knäck och druckit glögg så varm,
kramat snuvig unge vid min barm.
Börjat handla mat till jul
burit ved ifrån vårt skjul
virkar på paket till grannen
strukit skjortor åt mannen
Skickat paket till sydligare nejder
på nyheterna rapporter om blodiga fejder.
Människor kämpar för sina liv och demokrati
Hur mycket jag har att göra - ja, det skiter de nog i!

Gud välsigne er allihopa!

Petronella

fredag 9 december 2011

Julbus

Men, vad nu!!!




- Vad håller ni på med?
- Vi skulle julpyssla lite, fnissar Roland, men det spårade visst ur.
- Ja, jag ser det. Ni har ju trasslat till alltihop. Och vad har du på huvudet Oswald?
- Jag vet inte, skrattar han fram, men visst är den fin. Jag ser ut som en påvetomte. Ha ha ha... Och kolla in mina brillor!

Jag suckar ljudligt och tittar på Gösta. Jag tror nämligen att han är hjärnan bakom det här påhittet. Gösta vänder sig lite skamset om, han vet vad jag tänker, och får syn på Oswald och brister ut i skratt. Han faller handlöst omkull skrattande och till slut skrattar de högt alla tre.


Jag suckar och lämnar dem med med någon kommentar om att städa upp och göra i ordning.

Sen åkte vi till landet.

Petronella

söndag 4 december 2011

Hjälpredor i adventstid

Det är bra med hjälpredor. Allt pyssel och stök man håller på med blir ju så mycket roligare om man är två eller fler. Häromdagen när jag satt vid symaskinen och svor, dök Gösta upp.


- Vilket vackert tyg. Vad ska det bli? frågade han och strök sina grova händer över tyget.
- En hemlighet, svarade jag med tre knappnålar i mungipan.
- Till mig?
- Nej! Till någon annan.

Jag vet inte om han blev sur eller besviken, men han gick åt sidan och när Oswald dök upp viskade han något till honom. Sedan gick de. Efter ett tag dök Gösta upp igen, på betydligt bättre humör, sjungandes "I roslagens famn...".

- Var har du varit? frågade jag.
- Det är hemligt, svarade han pillemariskt.

Där fick jag, tänkte jag och sydde vidare. Gösta var nu mycket hjälpsam och räckte mig nålar och sax när jag behövde. Jag undrar vad han och Oswald hade haft för sig.

I går bakade Anna och jag lussebullar och hon var en hjälpreda att räkna med! Men att göra konventionella lussekatter är inte hennes melodi. Nej, runda bullar i fina formar och utstansade djur skulle det vara.




Det blev också prinsessor, prinsar, slott och änglar. Goda blev de i alla fall.

Idag har vi monterat och dekorerat ett pepparkakshus som jag köpte på det stora möbelvaruhuset igår när jag var där och bunkrade ljus.


Inuti lade jag en liten ljusslinga och Anna plockade fram alla möjliga djur som vaktar huset från godisgrisar.

En schimpans vaktar dörren...
...och i skorstenen är en tomte på väg ner.
Och så här mysigt lyser det från fönstren när det är mörkt i köket


Ja, så bra det blir när man är två...

Den uppmärksamme ser i projektometern att Annas adventskalender är färdig precis som den första julklappen. Bara att ta tag i julklapp nummer två...

Vår internetanslutning strular emellanåt, så det har varit sporadiskt med inlägg, men det ska väl ordna sig vad det lider. Jag får ta hjälp av någon som kommer hem till jul ^^.

Gud välsigne Cypern-folket.

Petronella

måndag 28 november 2011

Färjestaden 27/11 2011 kl 23:15






Det är alldeles tyst i huset.
Det enda som hörs är vinden som viner utanför och en sovande katt som snarkar.
Den stora adventsstjärnan i fönstret slocknade just. Timern har sagt godnatt.
Några flämtande värmeljus suger upp de sista dropparna av stearin och parafin och lyser med svag låga innan de fräser till. Elden i kakelugnen har falnat men strömmar fortfarande ut värme där jag sitter i soffan i arbetslampans sken.  Glöden är fantastiskt vacker.

En av katterna rycker sporadiskt med tassarna. Undrar om han fångade musen? Annars är det alldeles stilla.

Nålen rör sig upp och ned, upp och ned, upp och ned.
Ryggen värker, men jag biter ihop och tar en tråd till, och en tråd till. Klockan är nu halv tolv och jag börjar tänka på att klockan ringer imorgon klockan 5:45. Bara en siffra till... Nej, dags att sova!


Alla korsstygnen på adventskalendern är nu sydda, bara några efterstygn återstår innan ringarna ska sys på. Sen är det bara fållningen kvar och det roligaste - att hänga dit paketen!

Det är gott om tid tänker jag när jag står med tandborsten i munnen 23:40. Det är ju tre kvällar kvar...





Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden!

Petronella

torsdag 24 november 2011

Samvetet

Sista veckorna har det varit ussligt med blogginlägg. Jag har helt enkelt inte haft något att förmedla på varken handarbets-, historia- eller huslighetsfronten. Eller... ? Nä nu ljuger jag ju! Det har ju hänt massor av saker!

Min födelsedag firades med buller och bång med hela min underbart stora familj. Hemvändande barn och syskon och syskonbarn och morföräldrar samlades och tjuvstartade med lite adventsglögg. Mor och jag hade kokat kroppkakor till hela bunten (20 stycken med minsta lilla A) och ett sedvanligt släktfoto togs innan novembermörkret sänkte sig över smålandsskogen. Vi var nämligen där och kalasade. Mor och C åker till Cyperns land om en vecka och vi passade på att samlas en sista gång. De är nämligen inte tillbaka förrän Valborg. Usch och ve, det vill vi inte tänka på nu. Trevligt hade vi i alla fall :) Tack till alla som förgyllde min helg! Jag bär den med mig i mitt hjärta.

Vad det gäller husligheter så kan jag meddela att julklappstillverkningen fortgår. Men det blir inte så långa stunder i veckorna och det brinner i knutarna vad det gäller Annas adventskalender. Paketen till den är inköpta och delvis inslagna, men kalendern är ännu inte färdig. Det är så typiskt mig! Jag syr så ögonen glöder varenda kväll och maken har börjat muttra så smått om ensidiga dialoger och frånvarande hustrur... Hi hi, det får han ta. Kalendern måste bli färdig!

På söndag är det första advent och jag hoppas att vi alla får njuta av glögg, pepparkakor och annat gott med saffran i!

Kram Petronella

söndag 13 november 2011

Jodå, jag håller på...

Det är svårt att uppdatera bloggen med bilder när man mest håller på med julklappar. Jag vill ju inte avslöja för mycket... Men som jag nämnt tidigare så har jag i år "recycling" som tema och ser julklappar och pysselämnen i det mesta just nu. Vet inte om det kommer uppskattas lika mycket som jag tycker det är roligt att göra, men det återstår att se... *fniss*...

Ikväll sitter jag och sprättar upp ett par gamla röda sammetsbyxor som jag bara använt två gånger. Tyget är härligt julrött och kommer bland annat att bli kuddar och annat hemligt ^^.

Sprätta på nu och kasta ingenting som går att återanvända! Och skulle du ändå vilja bli av med något textilt eller kanske tomma kaffepaket så kolla om det är någon annan som kan tänkas vilja ha det. Att lämna till Kupan är också en bra idé, då kan någon köpa dina "trasor" för en billig peng och samtidigt göra en god gärning.

Inga bilder idag, tyvärr, men håll ut, det kommer!

Ha det gott och glöm inte bort att adventspyssla!

Kram Petronella

söndag 6 november 2011

Julklappstillverkning pågår

Nu är det högtryck i pysselverkstaden...


Inte vad, inte till vem... my lips are sealed...

Petronella

fredag 4 november 2011

Nålbindning del 1


Nålbindning är en mycket gammal teknink som ibland kallas att binda, påta, nåla eller söma.  Det äldsta fyndet av nålbindning man gjort i Sverige är en vante från yngre järnålder, 200-300 e kr. Den hittade man i Åsle och kallas därför Åsle-vanten. Den förvaras nu på Histriska museet i Stockholm. Trots att den är så gammal kan man se spår av röda och gröna fiber i vantkragen. Senare dateringar på vanten har visat att den kanske är mycket yngre, men ändå... Annars är det nog vikingatid och tidig medeltid man tänker på när man talar om nålbundna plagg. Det här är en typisk medeltida modell av mössa, som en strut, liksom.


Hur man lägger upp och börjar göra Åslevanten kan du se här:
http://www.youtube.com/watch?v=AzZLmMHxX6Q&feature=player_detailpage

Nålen man binder med (det enda redskap du behöver) är av horn, ben eller trä eller i vissa fall metall. Har man ingen sådan hörde jag någon gång att man kan ta en glasspinne och göra hål i ena änden och spetsa i den andra. Tja, varför inte? Jag har prövat med metallnålar, men gillar mina i horn allra bäst. De har jag köpt på Korps webbutik www.korps.se. (De har massa annat skoj också)

Materialet man använder är ren ull, men det finns bevarade föremål som är bundna i tagel som är blandade med ull. Taglet har en vattenavstötande förmåga och därför nålband man en skoteling, en slags brynja mellan ullsockan och skolädret. I Norge nålband man även humlesilar i tagel som man använde vid ölbryggning. Men sockor, vantar, pulsvärmare, halsdukar och mössor är väl det som man främst tillverkar numera i denna fantastiska teknik som finns i oändliga varianter. Åsletekninken är bara en av hur många som helst. Men det måste vara ull av god kvalitet. Eftersom man inte kan knyta eller skarva garnet som vid stickning och virkning måste man kuna tvinna ihop garnet. Man sliter av garnet och delar på trådarna, sedan lägger man dem omlott, spottar i näven och tvinnar ihop ändarna. Är ullen tvättad eller blandad med andra material kan det vara svårt att få den att hålla ihop.

När plagget är klart kan man välja att valka det (tova). Det blir mycket mer slitstarkt då, men förlorar lite av det fina mönstret. Jag har ibland valkat lite grand för att få det bästa av två världar.

Efter första världskriget föll tekniken helt eller delvis i glömska, men har under de senaste åren lyfts fram av flera hemslöjdsförbund och slöjdare. Allt för att tekninken inte ska falla i glömska. Det finns inte så mycket litteratur om nålbindning, men Märta Brodén kom ut med ett par böcker i början av sjuttio-talet och sägs vara "den som kan ta åt sig äran av att ha väckt nytt liv i den urgamla nålbindningstekniken" enligt förläggaren på LT:s förlag 1973.

Jag har använt mig av levande personer (Emelie Hertzman), boken Nålbindning av Märta Brodén, häftet Nålbindning -12 varianter av Västmanlands Läns Hemslöjdsförbund och instruktionsfilmer på nätet när jag har lärt mig tekniken. Det är bara att googla och använda sig av Youtube. Men den här länken är bra. Hon talar tyska, men är oerhört tydlig. Jag tror du förstår.

http://www.youtube.com/watch?v=rjSaIriNMZY&feature=player_detailpage

Jag har ännu inte gjort några vantar, men sockor, pulsvärmare och mössor har det blivit. Just nu håller jag på med ett par nya sockor och hur det går till får ni läsa i nästa inlägg om nålbindning. Nu har ni fått lite bakgrund till tekniken.

Lycka till!

Petronella

torsdag 3 november 2011

Fortbildning

Min arbetsgivare, Borgholms kommun, har beslutat att satsa lite extra pengar på ett projekt som heter "Skapande skola". Syftet är i grund och botten att öka måluppfyllelsen för eleverna genom bland annat historiska tidsresor och rollspel, filmskapande och berättande. Igår var vi några stycken som fick lite utbildning i just hur man genomför historiska rollspel och tidsresor. Jag har varit med på några sådana förut, men fick massor med ny kunskap och inspiration.

Först fick vi historiska föreläsningar av kunnig museipersonal på Kalmar Läns Museum och sedan förflyttade vi oss till Kalmar slotts yttre borggård där vi fick testa olika hantverk och matlagning a´la medeltid i våra nya rollfigurer. Vi fick också diskutera politik. Vem ska vara Sveriges kung? Upprorsmannen Engelbrekt eller kung Erik? Var ska huvudstaden vara? Kalmar eller Köpenhamn? Och framför allt Kalmarunion eller inte? Jag fick namnet Katerina och var borgarfru i staden och fick klura på var jag stod i frågan. På slottet fanns nämligen en fogde, Ygge, och han gick runt bland oss och ville veta vad vi tyckte. Vågade man yppa för fogden vad man gick och tänkte på? Ja, vad passar mig bättre än historia, teater och undervisning i en härlig blandning kantat med vackra kläder och historiskt textilhantverk? Att jag var nöjd med dagen har ni nog redan listat ut ^^.

Så här fina var jag och några av mina kollegor när vi väntade på att få förflytta oss bakåt i tiden till Kalmar slott år 1434.


Min blå klänning stack ut litegrand, men så var jag ju stadsbo också ^^. Det var ganska kallt, så de tjocka yllemantlarna kom väl till pass.


Spänd förväntan spred sig i omklädningsrummet och en och annan Kalmarbo höjde nog på ögonbrynen när en karavan av bilar, fulla av medeltidsmänniskor, körde genom staden. Kul hade vi i alla fall och inspirerade blev vi att få göra det här med eleverna till våren.

Petronella

söndag 30 oktober 2011

Mormor Stinas lingonsylt

Ett superenkelt beprövat recept. Det går bra att koka på en vanlig spis, man måste inte ha vedeldad ^^.

5 liter lingon
1 liter vatten
2 kg socker

Rensa och skölj bären och häll dem i en gryta.

Slå på 1 liter friskt vatten. Koka i 15 minuter. Ta av grytan från elden.
Häll på sockret i en tunn stril under kraftig omrörning (ca 10-20 minuter).
Häll i väl rengjorda burkar.
Låt stå svalt.

Perfekta gå-bort-presenter


Lite av sylten hamnade i lite mindre glasburkar och dekorerades med vad som fanns hemma igår ^^. Två nyvirkade hättor, några virkade lingon och en tomte från någon av fjolårets julgrupper. (Kasta aldrig smått julpynt! Det kommer alltid till nytta!) Man kan också göra det enkelt för sig och ta en vit servett och ett fint band och - voila!



Lycka till!

Nästa vecka är det höstlov och då är jag i alla fall ledig två dagar extra. Håll utkik i bloggen, för del 1 om nålbindning lär dyka upp...

Petronella

söndag 23 oktober 2011

Det lackar mot jul...

Imorgon är det två månader till julafton så det är hög tid att börja planera julpynt, julpyssel och julklappar.




Jag började med att titta igenom hobby- och handarbetskataloger för några dagar sedan och köpte Juljournalen, tillhörande en av de större veckotidningarna. Där hittade jag ett mönster på världens sötaste virkade tomte som jag blev väldigt förtjust i.



En sådan måste jag absolut tillverka! Jag inventerade i mina förråd och insåg att jag hade allt material som behövs för att tillverka två (!!) stycken. Får se hur många jag hinner...

I år har jag tänkt att miljön ska få stå i fokus vad det gäller julklappar och julpyssel. Återanvändning och egentillverkade julklappar i största möjliga mån. Det finns en plan och det finns en lista...

Att julen är på inång innebär att min projektbarometer får nya rubriker ett tag. Nu ligger allt fokus på julens pyssel. Jag älskar verkligen julen med allt vad det innebär. Annas adventskalender är påbörjad sedan ett tag tillbaka och börjar få form. Där har jag en verklig deadline - 1 december - så nu gäller det att sy på.


Ja, det här blev ett kort inlägg... Ta hand om er i julstöket ^^.

Petronella

söndag 9 oktober 2011

Lycka

Min kära mor är på många sätt en älskvärd person. Men i går tog hon priset. Förmodligen hamnade hon ytterligare några snäpp framåt i VIP-kön till Sankte Per den dag det beger sig. (Låt oss hoppas att det tar många år innan det händer!!)  Vi var på landet och hon tog fram sin stora korg med garn och sade helt sonika:
- Vill du ha de här? Jag har ingen användning för dem.
Om jag ville ha alla garnerna??? Åh, det var julafton för en garntokig som jag ^^. Det var allt ifrån färgglatt 80-tals mohair till moderna akrylgarner. Perfekt till amigurumis. Där fanns också fliseline, broderigarn och ett grått fodertyg. Perfekt foder till små kaffehandväskor.

En del av innehållet

Men bäst av allt var nog det vackra yllegarnet. Ett naturligt tvåtrådigt yllegarn som melerar sig på ett fantastiskt sätt. Inget superwash här inte!


Problemet är nu vad jag ska göra med det. Men jag funderar på om jag ska nålbinda ett par nya sockor till mig. Började häromdan på ett par, men det garnet var lite tunnt. Det här blir nog perfekt. En varm poncho är ju heller inte fel, eller en nätt liten kofta. Hmm... jag får nog bida tiden an. Får börja med att nysta upp härvorna.

På tal om poncho... mamma hade en pärm full med mönster som hon sparat. Härliga mönster från 70-, 80- och 90-tal. Jag läser och dreglar...

Ja, jag sa ju det. Mamma är fantastisk! Idag på Tacksägelsedagen är hon och andra mitt stora "tack-objekt" - min stora härliga familj. Vad vore jag utan dem? Ingen nämnd och ingen glömd.

Just det ja! Min nålbundna mössa:


Nålbunden i ett tunnt blått yllegarn från Ullcentrum på Öland. Den blir god att ha framöver. Man brukar ju nålbinda mössor efter medeltida förlagor. Antingen som en sotarmössa eller den klassiska strutmössan, men jag gjorde en egen variant. En blandning av basker och sotarmössa. Nöjd blev jag i alla fall, och det är ju huvudsaken. Hi hi... huvudsaken ^^.

Och på tal om lycka så blev Anna så lycklig idag när hon såg att det där solrosfröet hon sådde sent i somras har blivit en vacker solros.


Hoppas ni får en härlig höstvecka och att ni alla tänker lite på vad och vilka som gör er lyckliga och tackar för det.

Tack för att ni finns allihopa!

Kram Petronella!

söndag 2 oktober 2011

Stor kaffeväska 2

Jaha, då var uppföljaren till prototypen klar. Och den blev MYCKET bättre än sin föregångare.






Tack vare min kollega Lotta så blev det bättre fason på den här. Precis lagom för ett par pärmar eller några liter mjölk och en brödlimpa. Eller kanske kaffe... ^^.

That´s all for now!

Petronella

lördag 1 oktober 2011

Inte bara skördefest


Det är Skördefest med stort S på Öland. Ön fullkomligt svämmar över av folk som är här och förlustar sig bland potatisar, pumpor och pastejer. I varje liten lada med självaktning är det öppet för allmänheten och deras plånböcker. Det bjuds på både konst och konstigheter. Folk från övriga Sverige och Norden njuter av vad öländska entreprenörer har att erbjuda. Och det är bara trevligt för oss öbor. (Även om EU nu har bestämt att vi inte är en ö !?! Vi känner oss som öbor i alla fall! Så det så!!)

Jag står gärna i bilkö några minuter en dag om året. Nästa vecka drar man ner rullgardinen och så vaknar ön till liv igen lagom till midsommar nästa år.

Men...

...det har hänt något större än så! Skördefest i all ära, men Anna har lärt sig virka!! Luftmaskor bara förvisso, och med lite hjälp, men ändå. En lång kedja med luftmaskor har hon åstadkommit. På den trädde hon några fina pärlor och en rosa garnstump. Och vips - ett halsband!



Jag tror faktiskt att min mormor ler i sin himmel. "Tänk att flickan redan kan virka, hon är ju inte fem år en gång!"

Jag håller med dig mormor. Ungen har ju inte fyllt fem ännu! Vet inte om det är en tidig virkdebut, men jag tycker att det är bra gjort.

Kör försiktigt så hörs vi!

Petronella