onsdag 19 januari 2011

Den konstiga hunden

Idag har varit en väldigt tankekreativ dag.

På förmiddagen var jag med en klass i Borgholm och träffade författaren och illustratören Johan Unenge för andra gången. Eleverna har varit med i ett läsprojekt kallat "Läsfåk" och till idag hade eleverna fått pröva på hur svårt det är att rita serier och Johan gav dem respons och feedback på deras serier. Det var otroligt inspirerande för både eleverna och oss lärare.
Vi fick lite fika där och bredvid assietterna låg jättefina servetter som jag gick igång på, så jag sparade en och tog med den hem. Ett av färgfälten skulle passa som färgkombination och mönster på en liten amigurumi eller en söt vårduk... vi får se vad det blir.

När jag kom hem visade det sig att Den konstiga hunden hade fått ögon och börjat bekanta sig med omgivningarna. Han blev ju äntligen färdig i går kväll. Jesper hade förevigat hans trevande försök att bekanta sig med sitt nya hem.


Den första han träffade på var Oswald. De var lite blyga i början, men det lossnade efter en stund.



Amazon vaktade oförtrutet huset och vägrade lämna sin post, men Den konstiga Hunden lyckades i alla fall få henne att växla några ord med honom.
- Har du något telefonnummer? frågade han, men Amazon bara fnös och rättade till bikinin. Komma här och komma!
Äh, tänkte Hunden och vandrade vidare, hon mjuknar nog så småningom.



Ojdå! Zombien har lämnat kontoret! Passa dig Hund!



Bakom dig!



Bu!!
Zombien var visst inte så tuff som han verkar. Go Hunden, go!




Zombien tog reträtt bakom en blomkruka och transfererade sig sedan tillbaka till kontoret, enligt säker källa. Den konstiga Hunden kissade in sitt revir och kunde pusta ut.


- Nämen! Där är ju jag!
Den konstiga Hunden verkade förvånad och förvirrad över att se sig själv. Efter en stund gick det över i stolthet och han ropade på Jesper.
- Jag vet, sa Jesper. Det är jag som har skapat dig från början. Fast egentligen är du jag, eller, inte direkt jag, men någon som jag. Du lever ett parallellt liv på min blog. Sen har mamma virkat dig utifrån mina bilder.
- Hmm...
Det blev mycket att ta in för Hunden, men efter en stund log han nöjt och kände att det var en bra värld han hamnat i. Och Oswald hade ju faktiskt lovat att bjuda honom på fika...



- Hej då! säger Hunden.

Och det säger jag också. Ha det bra och glöm inte att hela världen är full av vackra saker. Det gäller bara att titta ordentligt :)

Kram Petronella

1 kommentar:

  1. Hej Nella!
    Fin blogg du har. Kul historia om hunden, Inspirerande att se alla amiguramisarna.

    Hälsningar Ylva

    SvaraRadera