söndag 23 januari 2011

Gösta

Jag får ofta idéer till olika amigurumis. Det kan vara när jag läser en bok, ser en fin servett, tittar på TV, går på djurparken eller stan, ja, när som helst. Då vill det till att snabbt klottra ner några tankar eller huvuddrag på ett papper så idén inte glöms bort i mitt något tankspridda huvud. Är jag hemma så har jag en liten anteckningsbok som jag skissar i. I den skriver jag också hur jag gör under tiden jag virkar ifall jag blir nöjd och vill göra om figuren, eller som i fallet med den konstiga hunden, när jag måste virka om en viss kroppsdel tre gånger innan den blir bra.

Gösta är en ide´som blivit till verklighet. Och verkliga blir de. I samma ögonblick som man är klar (ofta är ögonen det sista jag gör) blir ´gurumisen verklig och ger sig själv ett namn. Den här underbara varelsen döpte sig själv till ...

... Gösta Nikodemus Spallén
Gösta är en avlägsen släkting till både Yeti och Oswald. Yeti har han aldrig träffat eftersom han bor så långt bort i bergen. Oswald däremot är en mycket god vän til Gösta. När Gösta känner sig missförstådd, det gör han ofta, är Oswald den som tröstar.
Gösta tycker om practical jokes, trädgårdsarbete och att klä ut sig. Det var bland det första han gjorde idag. Vi hörde hur han stod och imiterade Evert Taube i Annas rum.


Samborombon en liten by förutan gata...
 Grannarna kom in och fikade tidigare idag. Anna och jag hade nämligen bakat bullar. När jag skulle ta fram koppar så stod han där i skåpet.

Ta daaa!

Jag blev ganska överraskad och blev faktiskt lite rädd eftersom jag är ganska lättskrämd. Jag minns inte riktigt, men jag tror jag skrek lite... Gösta skrattade så han kiknade och ramlade omkull där inne bland kopparna.


Gösta kiknar av skratt och belåtenhet
När vi hade fikat klart och tittat på skidskytte upptäckte jag en gråbrun liten varelse ute bland kryddväxterna. Jag hade mina aningar om vem det var och gick ut. Och där stod han och skottade snö. Frenetiskt. Han hade tagit på sig ett par halmtofflor som tur var. Jag försökte förklara att våren kommer när den kommer, det hjälper inte att skotta bort snön. Men han längtade efter grönska och doftande timjan, sade han.

Gösta skottar.
 
Gösta vid den vintertrötta timjanbusken.
Efter en stund gav jag upp och gick in. Han fick väl stå där ute i snön då. Men det tog inte lång stund innan vi hörde ett litet knackande på ytterdörren.


Nu står han och värmer sig under en lampa och längtar efter våren. Och vem gör inte det? Vintern känns evighetslång redan. Och vi har inte lämnat januari månad ännu. Men det är bara att hålla ut. Fördelen med vintern är att man kan sitta inne och läsa eller pyssla utan att behöva skylla på något.

Vilket vinteride du än befinner dig i så önskar jag och Gösta dig en bra kommande vecka!

Petronella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar