tisdag 25 januari 2011

Mormor Stinas syskrin

Idag yrde snön när jag körde hem från jobbet. "Inte igen!" tänkte jag. Nåväl, hem kom jag till slut och klockan var mycket. Jag var ganska trött och hade egentligen inte lust med någonting (vanligt tisdagsfenomen). Anna lade sig tidigt, är lite krasslig, och somnade snabbt, tonåringarna kröp in i sina vrår och maken satt snällt och tittade på handbollsmatchen som just börjat. Då öppnade jag mormors syskrin...

Mormor hade alltid syskrinet i köket och ovanpå låg Allers, tidningsartiklar, post och påbörjade handarbeten i en härligt salig röra (?) som man inte rotade i. Vid speciella tillfällen öppnade mormor locket och berättade om den gången då hon fått skrinet i förlovningsgåva av morfar julen 1945.

När varken mormor eller morfar fanns kvar skulle deras hem delas upp mellan barn och barnbarn. Det fanns egentligen bara en sak som betydde något för mig och det var just syskrinet. Så många handarbetsminnen från barndomen satt fastetsade i det där skrinet. Det blev jag som fick förvalta skrinet och andäktigt öppnade jag locket när skrinet hade flyttat hem till mig. Ensam satt jag och tittade på den vackra målningen på lockets insida och försökte ta in den glädje mormor måste ha känt när hon fick skrinet. Vilken kärleksgåva!



Lockets insida "Stina julen 1945"
Jag rensade på köksbordet och började försiktigt med att lyfta på locket. Längst upp var små lådfack. Där fanns allt möjligt smått. Tryckknappar, trådrullar, cigarillaskar med knappnålar och synålar (noga uppmärkta), snörstumpar, fingerborgar och en liten sax. En skatt!


Sedan lyfte jag upp lådfacken och började arbeta mig neråt i skrinet. Ju längre ner jag kom ju äldre blev mönstren. Där fanns mönster från 1945 och framåt, ända fram till 2004. Tröjmönster urklippta ur en Allers. Bland de sparade mönstren fanns julbonaden i köket, virkade dukar jag kände igen, tavlor och underbara mönster till stickade vantar och sockor från 50-talet med små notationer i marginalen. Krokiga stickor och de finaste virknålar samsades med mönster, märkböcker, halvfärdiga handarbeten och knypplade spetsar. Än en gång, vilken skatt! Jag rullade upp de vackra knypplade spetsarna, någon gång ska jag göra något fint av dem. Och den vackra gröna vårduken ska jag absolut sy färdigt.


Allra längst ner fanns det vackraste skyddspapper i grönt och rosa. Motivet är som gjort för ett syskrin, färdigt att överföras till en vacker korsstygnskudde eller linneservetter.


Tagen av allt det vackra glömde jag nästan att det var en liten låda längst ner på framsidan. I den var det mest broderigarn, trådrullar av alla de slag och tunna virkgarner.


(Hi hi... mumien har jag lagt dit, det är ett pennskrin från British Museum i London, perfekt till strumpstickor.)

Jag organiserade upp innehållet litegrand och har sedan sakta gjort skrinet till mitt. Nu finns det även amigurumimönster och konstiga små brads och annat som kan vara bra att ha när man sitter i TV-rummet och pysslar. Det är nämligen där syskrinet står och det är mest där jag sitter och pysslar. TV-rumsbordet är ofta belamrat med garner och annat. För vem kan titta på TV utan att ha något i händerna???

Det gick inte så bra för svenskarna i handbollen i kväll, men vad gör väl det? Imorgon är en ny dag, en ny kväll att pyssla på :)

Kram Petronella

1 kommentar:

  1. Vilka skatter!
    Jag har ett likadant syskrin som står i källaren som Elin fått ärva av sin farmor.
    Jag fick "ärva" min mormors alla sysaker, hon var sömmerska. Vårdar dem ömt. Det finns så mycket fint att titta på där. Riktiga skatter.
    Härligt att läsa din blogg.
    Hoppas att Anna kryar på sig.

    Ha det gott!
    Ylva

    SvaraRadera