lördag 15 januari 2011

"Sorgen och glädjen de vandra tillsammans, medgång och motgång de tätt följas åt."

Idag är en dag då kroppen minns. Glädje, oro, ångest och fruktansvärd sorg och smärta. En smärta som är svår att förklara och som fortfarande gör sig påmind en dag som denna. Det spelar ingen roll hur bra man har det, sorgen sitter som ett klistermärke i mitt hjärtas kamrar. I skrivande stund slår hjärtat tungt och hårt och jag känner pulsen och hjärtslagen utanpå kroppen. En älskad person är för alltid borta. Trots att det nu är sju år sedan, kan jag i minnet återberätta vad som hände minut för minut den där dagen och natten när mina söner förlorade sin far, två föräldrar sin son och fem personer en bror. Lägg därtill många som förlorade en mycket god vän och kamrat.

Jag är övertygad om att han vakar över oss.

Min situation är inte på något sätt unik, men sorg kan visa sig på så många olika sätt, och den här dagen vill jag bara vara och minnas, tända ett ljus, läsa trösterika ord och vara tacksam. För visst har vi alla saker att vara tacksamma över. Friska barn, mat på bordet, en ny man att älska, ett arbete, tak över huvudet, föräldrar och vänner...

Denna dag vill jag uppmana er som läser denna blog att göra tre saker:
  • Tala om för dem du äskar att du gör det minst en gång!
  • Tala tyst om för dig själv tre saker som du är tcksam över.
  • Ge någon eller några du tycker om en kram!
Här hemma kommer vi att hålla ljuset brinnande hela dagen och vara tacksamma, men också minnas.


Tänd ett ljus och låt det brinna,
låt aldrig hoppet försvinna.
Det är mörkt nu,
men det blir ljusare igen...

Kram Petronella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar