Hemlighus i Stockholm 1586

Imorse när jag skulle äta frukost var köket tämligen nerkylt och trots att jag tände upp i kakelugnen ville inte värmen infinna sig på direkten. Tur att jag har lite ljuslyktor i köket som kan mysa till det lite. I alla fall... när jag satte fötterna på golvvärmen i badrummet tänkte jag på alla de utedassbesök som gjorts under historien och kom att tänka på en anekdot jag läst om den förste kände stockholmsturisten Samuel Kiechel. Jag visste att jag hade en anteckning någonstans och började rota efter rätt anteckningsblock (det har ju blivit några). Min mormor ler nog i sin himmel när jag letar om små lappar och urklipp medan familjen, och framför allt maken, suckar djupt och tänker "är hon igång och letar nu igen!". Till slut kom jag på att jag läst det i boken Dag för dag i svensk historia och anekdoten är hämtad ur Stockholms historia av Högberg.

Så här var det:
23 februari 1586 så anlände Samuel Kiechel till Stockholm. Han var en förmögen man från den tyska staden Ulm, hans familj hade ett handelshus där. Idag hade vi kallat honom en äkta turist eftersom han älskade att resa och studera okända länder och lokala attraktioner. Tydligen var Stockholm, till skillnad från idag, billig att turista i, men nöjesfattigt och kallt för han skriver i ett brev hem att:

"lefver godt pris, men det finns icke ordentliga härbärgen eller värdshus, utan man måste inackordera sig hos någon borgare, där man för 1 riksdaler i veckan får god kost, dryck och husrum" men det är "vintertiden ont om nöjen i staden, emedan alla sjöar äro tillfrusne och skeppen infrusne..."

Nu till hemlighuset. Vår vän Samuel verkar ha haft det besvärligt med toalettbesöken "eftersom det i husen inga hemlighus finnas, utan man måste gå bak porten eller andra inrättade ställen, skilda för manspersoner och kvinnfolk, vilket jag en gång fick erfara, då jag blev ganska illa försmädad af en gumma, därför att jag gått på gummornas sida..."

Det finns tydligen en bok om hans resor, men jag har inte lyckats hitta den översatt till svenska. Om någon hågad känner för att översätta den, så lovar jag att köpa ett exemplar när den kommer ut :)

Ja, så kunde det gå till i Johan III:s Sverige för 425 år sedan...

Ad acta

Petronella