fredag 18 mars 2011

När katten är borta...

...dansar råttorna på bordet. Fast i det här fallet var det en råttliknande konstig hund, en grön filur och en frusen skojare.

Låt oss ta det från början.

I tisdags gav jag mig iväg till den stora staden Malmö för att på onsdagen gå på en föreläsning tillsammans med tre mycket trevliga kollegor från skolan. Trot eller ej, men jag rattade faktiskt kommunbilen genom den stora staden när vi skulle till (det gayvänliga!) vandrarhemmet mitt i city. Det gick hur bra som helst. Så bra att jag fick köra ut till Kockum Fritid dagen efter och sedan ut ur staden när den lagom trötta kvartetten skulle hem till ön igen.
Föreläsningen var mycket bra och intressant. Den mycket kunniga och vältalande logopeden och forskaren Barbro Bruce höll en heldagsföreläsning om hur vi bemöter och samtalar med barn som har en pragmatisk språkstörning.  Vi fick med oss tips och redskap hem hur vi kan fortsätta jobba med de här eleverna. Jo, för vi kom på att vi faktskt är inne på samma spår som Barbro. Skönt att få lite cred för det jobb vi lägger ner. Alltihop arrangerades av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Under resan visade det sig att fyra damer från landet kan ha hur trevligt som helst tillsammans. Tack tjejer!

Nu till det som jag egentligen skulle förtälja. När jag kom hem sent på kvällen skulle jag dricka ett glas vatten. Och vad får jag se då? Det råder fullständig anarki bland de mjuka kamraterna här hemma. Tänk att mor i stugan inte kan åka någonstans! Först såg jag Philip hängande i köksgardinen...


- Hur har du tagit dig upp där? undrade jag.
- Det finns alltid någon som är villig att hjälpa till, blev svaret.
Jag muttlade lite trött och vände mig om för att ta en frukt, och vad ser jag då? Jo Den konstiga hunden sitter i fruktskålen och ska just sätta tänderna i en halvmogen mango!



Jag lyfte bort honom och sa att han minsann fick hålla sig till den mat han får. Surare hund har jag aldrig sett.
Nåväl, jag gick en runda i huset för att se om något annat galet hade hänt. Jag frågade Amazon om hon sett något från sin vaktpost, men nej, det hade hon inte. Då så! Allt väl. Men resan hade satt sina spår och jag gick och borstade tänderna. När jag kom upp i sovrummet kom nästa överraskning...



... där hittade jag Gösta i min säng.
- Jaha! Här har vi det skönt, sade jag lite ironiskt. Men det verkar han inte fatta, ironi alltså.
- Ja, det är jätteskönt. Kryp ner du också och släck lyset. Det sticker i ögonen.
- Nej, vet du vad. Du får allt hitta en egen plats att sova på. Jag är jättetrött! Flytta på dig!
Ännu en gång möttes jag av det suraste av surt. Men han gick iväg på sina tjocka ben. Muttlade något om "orättvist", men jag hörde inte riktigt.

Nu är allt tillbaka i sin ordning igen. Mor i huset är tillbaka och ikväll blir det till att ta fram virknålen igen. Den har ju legat obrukad i fyra dagar.

Tjo!

Petronella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar