lördag 12 mars 2011

Vardagsdramatik på ön en kväll i mars när vinden ven utanför

Nyheterna strömmade ut från platt-TV:n. Ljudet från mina stickor samsades med arabiskt talande folk och japanska kärnkraftverksarbetare. Maken tittade på mig efter att jag kommenterat bilderna på förödelsen i Japan. Sedan tittade han på min stickning och frågade om jag stickade en gardin.
- Nej. Tystnad
Jag fortsatte att sticka och funderade på om jag skulle fortsätta eller inte, drog med handen över stickningen.Vad då gardin? Hrmpf!
- Vad är det då? frågade han.
- Jag vet inte, svarade jag.
- Vet du inte vad du stickar? Maken blev nog konfunderad, men släppte inte blicken från TV:n. Flodvågen svepte fram ännu en gång. Stackars människor.
- Eh... jo, men... ähh... hum... man vet aldrig vad... eh...
Maken tystnade och jag också. Fortsatte sticka och funderade. Ser det verkligen ut som en gardin? Äh! Han begriper sig inte på så´nt här! Klart man ser att det ska bli ett linne, tänkte jag och stickade vidare med mitt vackra blåklintsblå lingarn från Ullcentrum medan nyhetssändningen rullade vidare i världen.
- Att han inte ger upp!
- Vem då?
- Khadaffi...
- Ja, det är inte klokt, svarade jag och räknade vidare... tjugosju, tjugoåtta...
- Han har väl suttit i minst trettio år nu?
- ... trettio?... nej, var var jag?
Stannade upp och räknade maskorna på högra stickan medan Khadaffi skrek åt sina medborgare.

- Vad blir det för mat imorgon?

P

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar