söndag 20 mars 2011

Våren är på gång

Tabulae mancipationis

Idag har solen skinit över Ön. Även om vindarna är kalla har man funnit stor njutning av att sitta i lä med en kopp kaffe eller bara förbättrat på fräknarna lite grand.

Anna passade på att ta ut vattenfärgerna och skapa lite i vårsolen. Hon älskar sten, precis som sin mor, mormor och farmor, och målade jättevackra stenar som hon lade på en gångplatta. Den ungen älskar verkligen att pyssla. Jag undrar var hon har fått det ifrån? ^^




När jag kom in och skulle lägga över bilderna i datorn hade Den konstiga hunden redan satt igång datorn. Dessutom stod han med min bankdosa under armen.



- Och vad tror du att du pysslar med då? frågade jag.
- Jag tror inte, jag vet. Du skulle verkligen behöva vissa uppdateringar på den här burken. Du kan väl inte använda Explorer när det finns Firefox. Är du från stenåldern eller?
- Vilka program jag använder är inte din ensak. Det funkar bra för mig. Vad skulle du med min bankdosa till, förresten?
Den konstiga hunden tystnade och verkade helt plötsligt ha en räv bakom varje råttlikt öra.
- Det var vissa grejer jag behövde... ehh... men, det kan vänta, svarade han drygt.
- Skaffa dig en egen bankdosa, replikerade jag.
- Gissa om jag ska!!
Jag tror han går igenom någon pubertal fas nu den där hunden.

Lagom när han lufsade iväg kom Josef hem från en weekend i mormors lägenhet. Innan jag hann fråga svarade han pliktskyldigt
- Ja, vi städade lägenheten efter oss. Nice datafodral morsan!
- Tack! Det var de färger som fanns hemma igår när andan föll på.
Sen log han lite och gick in i sitt krypin igen. Förmodligen kommer han inte synas till förrän maten är klar.

Jag hoppas att datorfodralet blir klart ikväll, för imorgon behöver jag ha med den och fodralet till arbetet. Det är tjänstedatorn som behöver lite nya kläder. Alla tekniska prylar är rätt fula, svarta och kantiga. Lite färg piggar alltid upp! Bild kommer.

Idag har jag tagit farväl av Lasse. Hans nya ägare kom och hämtade honom idag, de fann varann direkt, och han lovade att ta god hand om honom. Jag är säker på att det blir så. När de gick satt han i bröstfickan på sin namne och tittade upp och han såg nöjd och trygg ut. Fast han hade nog gärna tagit med sig hatten...

Pax Vobiscum!

Petronella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar