fredag 27 maj 2011

Hijer jis de statt gestormett

Kalmarkriget del 5

Måndag den 27 maj 1611

Peder Hesselberg satt med gåspennan i handen och skulle just till att doppa den i bläckhornet när det small till på avstånd. Tryckvågen var så stark att han ryckte till och stötte till bläckhornet. Nu flöt en stor bläckplump ut över det dyrbara papperet.
- Fördömt! Och inte har jag mera bläck heller.
Det tjöt i Peders öron, det hade det gjort några dagar nu. Beskjutningarna satt som fastlimmade i trumhinnorna som tjöt i en lång och enträgen ton. Peder försökte bli av med den, men hade ännu inte lyckats. Någon i fanan hade tipsat om olika örter att stoppa i öronen, men vem hade tid att promenera runt och leta efter blommor?

Peder skrev snabbt ner vad som hade hänt de senaste dagarna. Danskarna hade bestämt sig för att försöka sig på en bräschskjutning mot stadsmuren igår natt. Huvudanfallet hade riktats mot området mellan Västerport och Norreport. Palissaderna vid vallgraven hade fallit utan något större svenskt motstånd. Ännu en gång mindes Peder hur han hade stormat in i staden och skövlat och bränt sönder. Trots att han hade farit så illa vid minnet av den ihjälslagne bonden utanför Kristianopel hade han ännu en gång fallit in i barbari, skövling och dödande. Flera av Kalmar stads befolkning hade farit illa, men han mindes särskilt en man som skrikit och bett om nåd. Hans hustru låg skadad i hans armar och han skrek något om slottet. Det hade tjutit i Peders öron, men hade han inte sagt något om någon trädgård och något namn. Han hade pratat om någon båt eller vad det var. Förtvivlan var i alla fall vad Peder hade sett i mannens ögon. Peder tänkte att krig skulle föras av och mellan dem som kriget berör. Han blev väckt ur sina tankar av andra officerare ur Skånska adelsfanan.
- Hör nu, han Hesselberg, den kungliga delegationen är tillbaka.
- Tillbaka? Peder kände sig yr av allt prat och örontjut.
- Från slottet. Vi uppfordrade dem att ge sig, vi besitter ju ringmuren och allt. Men vet ni vad de svarade?
- Nej.
- Ståthållarna bad om betänketid! Den för Peder anonyme rapportören skrattade högt. Betänketid! Ha ha...
- Fick de det då? frågade Peder och förstod inte alls vad det var som var så roligt.
- Självklart inte! Istället erbjöds besättningen att få lämna slottet med alla sina ägodelar om man kapitulerade. Och nu väntar vi på besked.
Den svenske kungen måste ha mist förståndet, tänkte Peder. Varför skickar han inga styrkor. Budet måste ha nått honom för länge sedan. Ståthållarna där inne på slottet måste vrida sig av ilska och oro.

I samma ögonblick kom svaret de väntat på, en svensk lösen. Två skott ljöd.
- Jaha, sa Peder. Det betyder att svenskarna inte tänker ge sig.
Männen som bara för några sekunder sedan befunnit sig runt Peder var som bortblåsta. Bäst att snabbt skriva ner vad de sagt och de senaste dagarnas händelser. Vem vet vad som komma skall?

Inne på Kalmar Slott

Kommendant Bååt höll för öronen. Han visste att kungen var i närheten och han hade ingen tanke på att ge upp. Även om krutet började sina och endast 400 man återstod av besättningen så var de ännu med och kämpade. Så lätt lämnar vi inte rikets nyckel ifrån oss, tänkte Bååt.

Den danska flottan låg på kanonskotts avstånd i sundet och nu började vattnet ta slut.
- Situationen är ytterst besvärlig, tänkte Bo Gustafsson Bååt, men än ger vi inte upp!

Fortsättning följer...


Kalmarkriget illustrerat på en vävd 1800-talstapet, tillverkad som kopia på en 1600-talsgobeläng förstörd i samband med Fredriksborgs slottsbrand 1859.
 Bildkälla: wikipedia.se/kalmarkriget

Petronella

lördag 21 maj 2011

Hjärtekatt

Hjärtekatten är ett välgörenhetsprojekt med ambitionen att få ihop så många handvirkade Hjärtekatter som möjligt för att skänka till hjärtavdelningen vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Givetvis vill inte jag vara sämre utan hjälpa till och bidra med en katt. Kattmamma som jag är.

Vill du veta mer om Hjärtekattsprojektet? Gå in på deras blogg och läs om hur det första målet, att samla in 100 katter, blev en succe. Nu har man fått in över femhundra färgglada katter som kommit och kommer att glädja små hjärtebarn på sjukhuset. Det som är så härligt med dessa virkade katter är att de kan ha vilken färg som helst. Kolla själv hur charmiga de är.

Så är du det minsta virkvan - tveka inte utan gå in på deras hemsida, skriv ut mönstret och börja virka en hjärtekatt du också!

Petronella

fredag 20 maj 2011

Petrus Leijon

Här är han - Petrus Leijon!


Ett lejon i sina bästa år virkad i Järbo Soft cotton nr 8824. Man och mage är virkat i Queen 359. Att virka Petrus innebar att jag fick lära mig öglevirkning, men det var både lätt och kul så testa du också om du inte gjort det tidigare. Det tar lite längre tid, men det är det värt. Att virka en peruk på detta vis kan vara ett bra komplement till peruker i effektgarn (som jag är så förtjust i ^^).

Mönstret är inte mitt, det är Mia Bengtsson som ligger bakom och finns i henes tredje bok om amigurumis. Klicka här så får du se hennes presentation av lejonet.

Vem är han då, Petrus? Jo, det visade sig att detta lilla lejon gillar mjölk.


Men det visade sig också att det fanns andra saker i kylen som Petrus var spekulant på, nämligen oliver. Helst med kärnor. Vilken tur att vi hade sådana då!



Jag är helt övertygad om att Petrus kommer att trivas hos oss och framför allt bli en bra kompis till Anna. De har redan hunnit med ett rejält lekpass. Nu återstår bara att se vad Den Konstiga hunden har att säga om vår nya familjemedlem...

Ha en bra dag!

Petronella

torsdag 19 maj 2011

Idag för 475 år sedan...

... avrättades Anne Boleyn, Henrik VIII:s andra hustru. Hon halshöggs i Towern i London efter att ha stått anklagad och blivit skyldig till äktenskapsbrott, incest och högförräderi. Ett skäl till att Henrik ville avrätta henne var att hon inte fött honom någon son, endast en dotter. Ja, se karlar...

Anneboleyn2.jpg
Anne Boleyn 1507-1536

När Henrik och Anne gifte sig var Henrik inte officiellt skild från sin första hustru eftersom påven inte gett sitt medgivande. Så när han gifte om sig med Anne bröt påven med den anglikanska kyrkan. 1536 började drottning Anne förlora Henriks gunst. Efter prinsessan Elisabets (blivande drottning Elisabeth I) födelse hade Anne genomgått två graviditeter som slutat i antingen missfall eller dödfödda barn. Henrik började då att se sig om efter andra kvinnor och gifte sedan om sig med Jane Seymore, en dam vid drottningens hov. Faktum är att de förlovade sig redan dagen efter halshuggningen. Det följde fler fruar efter Jane. Henrik gifte sig sex gånger...

Anne blev efter sin död upphöjd till martyr av de engelska protestanterna. Hon var drivande i reformeringen av kyrkan medan hon levde och enligt Wikipedia fick hon stort politiskt inflytande och har blivit kallad "den mest inflytelserika och betydelsefulla regentgemålen England någonsin haft".

Med facit i hand känns det ganska dumt att halshugga en sådan betydelsefull kvinna...

Anne, den stackars kvinnan fick huvudet skiljt från kroppen den där majdagen 1536. En annan som sett halshuggen ut här hemma är Petrus, lejonet. Men nu har huvud och kropp blivit sammanförda och ben och armar är ditsatta. Nu fattas bara svansen. Den kommer förmodligen att sättas på plats ikväll så om du har tid och lust; titta in på bloggen imorgon så ska jag presentera Petrus Leijon för dig.

Men's evil manners live in brass; their virtues
We write in water.
Henry VIII


Petronella

fredag 13 maj 2011

Tillverkning pågår

Ett lejon håller på att växa fram. En kompis från Mias senaste bok.


Det är flera dagar sedan jag började, men det har varit en hektisk vecka. Jag har dock stora förhoppningar om att helgen bjuder på tillfällen att virka framför TV:n. På isen skrinnar svenska lejon och i morgon ska ett svenskt lejon i glasbur försvara de svenska färgerna. Heja Sverige!!

Petronella

söndag 8 maj 2011

Kapitulera!

Kalmarkriget del 4

Örebro slott den 7 maj 1611

Kung Karl IX stirrar på den sjuttonårige sonen, Hans Furstlige Nåde hertig Gustaf Adolf. Vad var det de just fått veta? Kalmar? Danskarna hade redan passerat gränsen vid Brömsebro.
- Så uselt! Ja, det kunde vi ju räkna ut att han skulle kopiera det anfall som min salig bror fick motta under sjuårskriget. Något nytt kunde han inte komma på den uslingen. Nu får vi se till att handla snabbt.

Kungen försjönk i tankar. Han var inte lika kvicktänkt längre. Det var som om det satt sirap i huvudet på honom emellanåt och orden färdades långsamt från tanken till munnen. Gud ske lov att min son är klar i tanken. Han kommer bli en bra arvtagare efter mig, tänkte kungen. Han har fått den rätta skolningen. Kammarjunkare Oxenstierna kommer att bli ett bra stöd för honom till dess att han känner sig trygg i konungarollen. Han blev avbruten i sina tankar av den klarsynte sonen som såg att den trötte fadern fastnat i en annan tanke.

- Ers nåd borde nog ge order om förstärkningar.
- Du har rätt min son. Se till att meddela reserven i Örebro. Beordra dem att ansluta till Somes trupper i Jönköping. Ni får själv se till att leda huvuddelen av dem mot kusten.
- Hur många nådig far?
- Ja, han vet ju själv hur stor styrka vi har i reserven och hur stor styrkan är i Kalmar, men .... kungen stakar sig.
- Vad sägs om 2700 man nådig far?
- Ja, tag dem i ditt befäl så leder jag resten till Jönköping. Meddela så Jesper Mattsson Cruus att ansluta i Jönköping. Vi måste också vända oss till Hertig Johan och be honom sända förstärkningar från Östergötland. Be honom skydda landstigningsplatserna på östkusten. Ett anfall i ryggen vore försmädligt.

Tankarna stockade sig igen och kungen stirrade på sonen. Trots sin ringa ålder var han en mycket klok ung man som nu tog kommandot igen utan att för den skull såra fadern.
- Nådig far borde nog även be hertig Johan att skicka soldater till Jönköping. Vi vet inte hur länge Kristians trupper tänker hålla ut där nere i Kalmar. Låt oss tro och be och hoppas att hertigen ännu inte ligger till sängs. Vad det gäller Cruus borde han kanske stanna vid Älvsborg. Vi har ju fått kännedom om att danska trupper samlats i Varberg. Men det kan vi för all del låta Cruus själv avgöra. Jag ska se till att beordra honom enligt dina önskemål, ers nåd.
- Gott! Gör så min son!
Hertigen bugade och försvann ut ur gemaket.

Kungen tittade ut genom fönstret. Solen sken och folket på borggården var fullt sysselsatta med sitt. Han mindes hur de stora renoveringsarbetena kommit igång 1573. Så fint det nu hade blivit, inte mycket var kvar att göra innan han hade fått det som han velat. Han hoppades att han skulle leva den dag då allt var klart. Annars får Gustaf färdigställa slottet, tänkte han. Återigen hade tankarna gäckat honom och bytt spår. Vad var det nyss som de språkat om? Ja, visst ja! Kristian, den grisen, hade ju stormat Kalmar och uppmanat slottets besättning och stadens borgerskap att kapitulera. Han hade till och med varit så fräck att erbjuda dem penningar. Men icke! Kalmarborna hade stått fast vid sin kung och avvisat danskarna. Frågan var bara om slottets manskap klarade av att hålla danskarna ifrån sig. Han visste inte riktigt hur stort krutförråd de hade. Eller manskapets storlek heller för den delen.

Karl gav order om en stadig måltid, han skulle bege sig med en tusenmannatrupp till Jönköping. Här finnes ingen tid att vila!


Samtidigt i Kalmar

Jöns Biörsson tittar ut genom fönstergluggen. Solen försvinner just bakom ett moln, men det lägger han ingen notis om. Bröstet känns tungt och bedrövad tänker han på den förstörda trädgården vid Söderport. Han ser framför sig hur löpgravarna runt staden växer fram. Broarna över stadsgraven är rivna och vägöppningarna är tilltäppta med jord och sten. Vad händer med staden? Vad med händer med oss, folket som bor och arbetar här? Han har aldrig sett dansken som något hot. Vid ett flertal tillfällen har han begett sig ner till Skåne för att inhandla fröer och remedier till slottets trädgårdar. Och nu, nu vågar han knappt gå utanför slottets murar. Han hade fått höra av sin lärling att de börjat riva husen på malmen också. Må Gud stå oss bi i detta vansinne, tänker han och sörjer sin vackra trädgård.
- Krig kan inte vara Guds påfund, säger han högt till sin kona. En Gud som skapar så vackra blommor kan inte vara delaktig i sådana här galenskaper.
- Hur det står till med den saken ska han inte spekulera i. Håll dig till det du kan, så överlåter vi det gudomliga åt prästerskapet. Krig eller inte, nu ska vi äta aftonvard!

Inne på slottet är ståthållarna samlade. En skrivelse till kungen håller på att författas...

P

torsdag 5 maj 2011

Lycka!

Jag har inte virkat någon amigurumi på länge, har liksom inte haft den rätta inspirationen. Det har dessutom tillverkats annat nödvändigt. Men, så idag när jag tog in posten så hade det kommit ett platt paket...


Åhh, kan det vara så att den har kommit nu?



Jajemen! Mia Bengtssons tredje bok, full med glada amigurumis. Hon berättade på sin blogg häromdagen att det var hennes sista amigurumibok, så det blir till att njuta! Inte nog med att den var signerad, hon hade också skickat med lite barnsäkra ögon från loveknitting.se! Perfekt! Mitt förråd behövde verkligen fyllas på. En liten rosa nos var det med också. Tack Mia!



Men inte nog med detta fyndpaket. Panduros reakatalog låg i samma posthög.



 Nu trodde ni att detta var nog, men tji vad fel ni hade. När Anna och jag hade bläddrat igenom bok och katalog och sett ut vilka objekt som skulle tillverkas, knackade det på dörren. Då kom min älskade mamma som jag inte träffat på fyra månader. Stor lycka! Det var så skönt att se henne igen, väl hemkommen från maffiaön. (Jo, hon berättade att det finns ryssmaffia på Cypern. Har jag tur så läser de inte den här bloggen.) Till råga på allt så hade hon med sig en hel kasse med prima garner av blandad kvalisort. Tack Mamma!

Nej, nu har jag inte tid med er. Garnkassen väntar och den nya´gurumiboken!

Petron.......

tisdag 3 maj 2011

Ofreden klappar på rikets portar

Kalmarkriget del 3

Natten mellan den 3 och 4 maj 1611, strax söder om Kalmar

Peder Hesselberg kurar bakom den nygrävda skansen. En liten lykta med ett flämtande vaxljus kämpar mot mörkret bredvid honom. Han har sedan den 1 maj, då de lämnade Kristianopel, fört dagbok över fälttåget. Nu sitter han med gåspenna och försöker skriva i den mörka natten. Men orden kommer inte ur honom. Han känner sig alldeles utmattad av både anspänning, ånger och kroppslig värk. Istället börjar han fundera. Hur kommer det sig att just jag, en obetydlig man tillhörande Skånska adelsfanan, befinner mig på ett fält söder om den svenska gränsen tillsammans med 5200 man? För bara några dagar sedan var jag hemma på Vestergade i Köpenhamn och nu vet jag inte ens om jag någonsin får återse de gator jag känner mig så hemma vid. Ett sting av modlöshet infinner sig i Peders bröst, men det är inte tid att tappa modet nu! Kung Kristian har själv bestämt att ta befäl över Kalmargruppen och då måste också jag visa mod och styrka!

Peder tänker tillbaka över deras tåg genom det skånska landskapet och över den svenska gränsen. Det hade varit rena skärselden för bönderna. Peder hade själv varit med om att slakta kreatur och stjäla mat. Hus hade brunnit ner och flera kvinnor hade våldtagits. Inte av Peder, men nog visste han vad som hade pågått bland hans landsmän. Han hade själv kommit i bråk med en bonde utanför Kristianopel som inte ville lämna ifrån sig hö till de danska hästarna och då hade han helt sonika slagit ihjäl honom. Synen av bonden och de gråtande kvinnfolken med sina barn hade etsat sig fast på näthinnan och plågade honom nu i den sena timmen. Han visste inte ens vilken timme det var, men han gissade att de nu hade lämnat den tredje maj bakom sig. Han frågade sig åter hur det kommer sig att en fältherre som han, bildad och skönhetsälskande, kunnat hemfalla åt rent barbari? Nu satt han här och bevittnade de omfattande skansgrävningar som gjorts kring det danska lägret. Han anade det vackra slottet i fjärran. Vad morgondagen hade i sitt sköte visste han inte ännu, men han anade att kung Kristian tänkte uppmana slottets besättning och stadens borgerskap att kapitulera. Gjorde de inte det, ja, då visste Peder att kungen var beredd på strid, därför denna belägring. Han lyckades ändå till slut få ned några rader om dagens vedermödor med att anlägga det danska läger han nu befann sig i. Därefter blåste han ut ljuset i lyktan och vandrade bort till sin plats i lägret. Medan han gick slogs han av ännu en tanke. Jag undrar om den svenske kungen vet att vi är här? Han tittade upp mot den stjärnklara himlen och förstod att det skulle bli en kylig natt. Han hoppades dock på några timmars välbehövlig sömn och vila.

Samma natt någon mil därifrån ligger en sömnlös trädgårdsmästare och tittar ut på den mörka stjärnhimlen. Måtte inte mina plantor frysa sönder, hinner han tänka innan han till slut utmattad faller i sömn. Han drömmer om två stora oxar som drar fram över hans odlingar. Bakom oxarna går en jute med ett illflin och skriker att han ska flytta på sig. Jöns Biörsson vaknar med ett ryck och känner hur svetten rinner i en il längs ryggraden. Han stoppar fårfällen om sig men har svårt att somna om. Något är i görningen, han vet det.

På Örebro slott ligger den svenske kungen och sover, intet ont anande...

Godnatt!