måndag 27 juni 2011

Fruticosa i lokalpressen

Den amatörteaterförening jag är med i heter Theatre Fruticosa, och ni som följer bloggen vet att det närmar sig premiär. Hua! Igår hade i alla fall Ölandsbladet skrivit en fin artikel om oss som jag länkar till här. Barometern hade också skrivit en blänkare idag, men den lyckades jag inte hitta på nätupplagan. Ni får läsa i pappersform ^^.

Ikväll är det genrep och det känns som alltid lite hjälp-hur-ska-det-gå aktigt. Men det ska det ju göra på genrep. Fast det har mer att göra med min egen prestation och alla brickor och smörgåsar som inte får glömmas bort. Övrig ensemble har jag fullt förtroende för. Lycka till säger jag till Lilian, Mari, Moa, Birger, Oskar, Simon, Lollo och Fredrik! Spark på er och tack för att ni är så bra!

Välkomna till Himmelsberga på onsdag!

Petronella

tisdag 21 juni 2011

Bästa barnen bevarade och lite kungssång

Nu har alla de stora barnen tagit studenten, bara Lill-skruttan kvar, men det dröjer ett tag till som tur är. I fyra år har jag väntat, de har ju liksom gått ut i omgångar, men nu kunde jag äntligen samla dem alla i en ram.


Ramen är inköpt för två år sedan på Det Stora Möbelvaruhuset och jag är sååå nöjd med resultatet. Nu kan jag stå och titta på dem när saknaden blir för stor ^^.

Annars har första dagen på den långa semestern mest gått åt till att faktiskt fatta att jag är ledig till den 15 augusti. Ett besök på banken har jag också hunnit med. Lite rådgivning är aldrig fel. Någon gång ska man ju ha råd att ha riktigt lång semster och förhoppningsvis kunna leva som man önskar. Men det är 27 år till dess. Nu ska jag njuta av sommaren och ser framför mig hur det kommer att bli massor av saker producerade, och massor av böcker ska jag läsa, och bada, och äta glass... Ett besök på Kolmården är också inplanerat.

Ikväll väntar grillat hos svärmor som fyller 76 år. Grattis säger vi till henne!



Gösta ville också skicka en hälsning, sade han. Han är för tokig den karlen! När jag var på banken hade han snott en virkad ros av mig, hoppat ner i en blå ljuslykta och satt rosen på huvudet.
- Gult och blått passar så bra en sån här dag. Man ska inte underskatta betydelsen av att fira saker. Varje dag är värd att firas, sade han, och började sjunga. Ur svenska hjärtans djup en gång...
- Men Gösta, Kungssången?
- Varför inte? Vi är alla kungar och drottningar i konungariket Sverige.
- Ja, ja. Men vi åker nu.
- Gör ni det. Hälsa så gott!
- Det ska vi.

Jag hoppas han har lugnat ner sig till vi kommer hem. Jag är inte så säker på att Den galna hunden uppskattar hans royalism...

Ha det!

Petronella

söndag 19 juni 2011

Genom dag och natt

Kalmarkriget del 7

Stanken var näst intill outhärdlig. Jöns Biörsson höll en linneklut framför näsan, men stanken letade sig igenom den glesa väven. Natten var svart utanför gluggen, men han vågade inte tända den enkla lyktan som stod framför spisen. Den skulle förmodligen avslöja honom och han skulle gå samma öde till mötes som sin kära hustru, anledningen till att det stank i hans enkla boning. Hon hade legat död i en vecka nu och Jöns kunde inte längre hålla förruttnelsen ifrån henne. Han hade en del kunskap om örter och växter från sitt arbete som slottsträdgårdsmästare, men ingen kur hjälpte längre. Antingen skulle han lämna sin älskade i stugan och själv försöka ta sig levande därifrån, eller försöka få henne begravd och förmodligen bli begravd själv. Staden var osäker och danskarna var ett ständigt hot.
     Snart blommar äppel- och päronträden, tänkte Jöns. Och körsbärsträden. Och här sitter jag. Konan min är död, men jag lever än. Jag måste i säkerhet, tänkte han och började plocka ner några få saker i en kont. Juninatten var kylig och stjärnklar och när han var färdig att ge sig av ställde han sig framför sin döda kvinna, gjorde korstecknet och drog ett täcke över kroppen.
- Kanske var det därför vi inte fick några barn, sade han tyst.
     I tanken svarade han sig själv att det hade varit smärtsamt att låta dem se sin döda mor på detta viset. Lemlästad och våldtagen av en dansk soldat. Nej, det önskade han ingen, inte ens en dansk.

Han var tvungen att ta sig till ett säkert ställe. Trots de stridigheter som pågått ett tag var slottet ännu inte danskt. Han hade hört att kungen och hans trupper befann sig i Ryssby utanför Kalmar sedan en tid tillbaka. Han måste ta sig till slottet. De måste släppa in honom. Men hur skulle han ta sig genom staden och över vindbryggan utan att bli tillfångatagen? Det var ändå värt ett försök, här fanns inget som höll honom kvar.

Jöns smög i juninatten. Striderna verkade ha tagit paus. De vanligen förekommande kanonmullren hördes ej i denna natt. Jöns hjärta klappade då han gick. Han kände väl till staden och trodde sig känna till en undanskymd och säker väg fram till slottsmuren, men staden såg annorlunda ut. Bränd och sönderbombad visste han i mörkret inte riktigt var han var. Han visste inte heller hur lång tid det var kvar innan solen gick upp borta vid Öland. Jöns stannade till. Vad var det? Han frös till is. En sådan här natt är säkert onda andar ute, tänkte Jöns, här finns många själar att ta i besittning. Bäst att vara på sin vakt. Ljudet fortsatte. Ett fräsande och väsande hördes i gränden. Jöns böjde sig ner och tittade rakt in i ett par små ögon längs marken. En igelkott hade precis som Jöns tagit sig en nattpromenad och förmodligen blivit lika rädd som han. Jöns log och smög vidare.
    
Vattnet i vallgraven låg svart och stilla. En liten månskära speglade sig i vattnet. Några fladdermöss seglade genom luften. Lite längre bort befann sig en slottsträdgårdsmästare på flykt genom staden.  
    
Vid Ryssby skans låg den svenske kung Karl IX och sov ansatt av sjukdom och ålderdom. En del av de 18 000 soldater som slutit upp gjorde detsamma. Hertig Gustav var dock vaken och satt med skrivdon i en svag lyktas sken och författade ett brev. Den franske sprängexperten, petarderaren de la Chapelle måste hämtas. Vi kan inte slå oss till ro som far säger, tänkte han. Danskarna lär visst ha förlorat 500 man i striderna den 12 juni, men vi kan inte slå oss till ro. Ett hål i stadsmuren är vad som måste till och de la Chapelle är mannen som ska hjälpa oss när nu ingen annan kan.

Genom dag och natt kom sändebud med krut, kanoner, lod, skyfflar och lådor från Jönköping. Allt enligt order från den just nu sovande kung Karl.

Petronella

onsdag 15 juni 2011

Har inte uppdaterat bloggen på ett tag. Har haft fullt upp med studentkalas och annat. Har dock handarbetat en del, t.ex. en basker till min rollkaraktär Lea i pjäsen "Kalle Flott". Men den visar jag inte upp här, den får ni allt ta er till Himmelsberga för att se ^^. Jag kan dock avslöja att den fick en klädd knopp och att den är virkad i något slags varpgarn jag ärvt av mormor.

Tre arbetsdagar kvar...

Petronella

tisdag 7 juni 2011

Killinggänget på Himmelsberga

I söndags när vi repeterade på Himmelsberga fick vi besök av en nyfiken liten killing. Först undersöktes innehållet i min nya väska...




... sedan vad som pågick på scenen. Lilian och Mari fick helt plötsligt en medspelare till.





Vår nyvunne vän undrade nog hur ett manus smakar. Eller så ville han helt enkelt stjäla vår uppmärksamhet, för...


... för upp på bordet skulle han! Men då fick vi nog och bar bort killingen till mamma get igen. Nog för att det är friluftsteater, men det finns gränser...

Petronella

P.S Premiären är den 29/6 kl 19.00 D.S

måndag 6 juni 2011

Kemisk krigföring

Kalmarkriget del 6



Torsdag den 6 juni 1611

Kriget fortgår i den svenska försommaren. Staden är omringad av danska trupper, men slottet är ännu i svenskt förvar. Den svenske kungen befinner sig i Ålem där han för tillfället slagit läger. Han har beordrat fler soldater till armén. Från förråden i Närke har kungen krävt att alla bössor, värjor och spetsvapen skall föras till Kalmar. Kung Karl gör allt i Guds och nationens namn. I det ingår kemisk krigföring...

På Kalmar slott smider Tygmästaren planer. Ännu är slottet inte förlorat, det gäller att vara listig och slug om man vill hålla danskarna på andra sidan vallgraven. Kungen har beordrat alla på slottet att hålla ut, trupper är på väg. Han lär visst vara i närheten av Ålem vid det här laget. Det är i alla fall vad Tygmästaren fått vetskap om.
- Danskarna ska få känna på svenska dunstkulor! Ihåliga lod ska fyllas med allehanda giftigheter. Svavel och olika örter inuti och så en stubintråd som tänds av krutladdningen när den skjuts iväg. När kulan når en dansk soldat exploderar den och ut kommer en giftig gas.
- Så ska dom tas! utbrister Nils, en av Tygmästarens underordnade. Så ska dom tas! Och när kungen rider in i staden ligger danskarna som avsvimmade flugor allihop.
- Det är gott att Nils håller modet uppe, men än är inte kriget slut. Om vi bara håller ut tills den svenska truppen når Kalmar så ska nog Kristian få se på krig. Men, som sagt, än är staden i danska händer och vi vet inte vad som händer med slottet om inte kungen skickar mer krut. Arbeta nu för allt vad tygen håller!

Tygmästaren ser hur dunstkulorna lämnar slottet. De flesta lämnar en tjock rök efter sig och han ser hur danska soldater, små som myror, hostar och fräser. Måtte armén snart komma...

Den danske kanslern Christen Friis sitter vid sitt skrivbord. Han befinner sig på Ösel och läser i fältkanslijournalen hur svenskarna skjuter förgiftade kanonkulor från Kalmar slott. Han börjar skissa på ett brev hem till änkedrottning Sofia och beskriver hur "de skadade kan varken leva eller dö" och i övergivna hus har de hittat "förgiftat bröd". Han berättar vidare att kung Kristian är upprörd och att han har talat om för Friis att inte ens turkarna använder sig av sådan skamlig krigföring. Han lämnar sin kladd till sekreteraren Ernst Werckman som renskriver brevet på tyska och skickar till änkedrottningen som några dagar senare läser brevet med avsky och bestörtning. Dessa svenskar!

Ute på Kalmar sund laddar Amiral Mogens Ulfeldt för morgondagens bataljer...

Pax Vobiscum!
Petronella



fredag 3 juni 2011

Vackert i trädgården

Planterade tre buskpioner i höstas. En tog vintern ihjäl, men den här blommar med en stor vacker blomma. Som ni ser så är den nästan lika hög som en fyra-och-ett-halvt-åring ^^. En dag när jag kom hem hade Anna och maken tillverkat ett fint buskstöd så att inte grenen med blomman på skulle knäckas av tyngden från den stora blomman. Bästaste ni!!!



Mitt lilla hjärta
Kram Petronella

torsdag 2 juni 2011

Terapi på rim

Ibland vill man bara virka utan mål
bara virka med en jätteliten nål.
Virkad i tunnaste garn ifrån mormors skrin
blev till slut lilla rosen så fin, så fin.
Nu återstår frågan; till vad då?
Tja, kanske bara att titta på.
Allt här i världen måste inte ha ett syfte eller mening.
Virknål och tråd i en skön förening
blev en ros och terapi utan like.
Orkar nu vandra en dag till i Guds sköna rike.





Kram Petronella