måndag 6 juni 2011

Kemisk krigföring

Kalmarkriget del 6



Torsdag den 6 juni 1611

Kriget fortgår i den svenska försommaren. Staden är omringad av danska trupper, men slottet är ännu i svenskt förvar. Den svenske kungen befinner sig i Ålem där han för tillfället slagit läger. Han har beordrat fler soldater till armén. Från förråden i Närke har kungen krävt att alla bössor, värjor och spetsvapen skall föras till Kalmar. Kung Karl gör allt i Guds och nationens namn. I det ingår kemisk krigföring...

På Kalmar slott smider Tygmästaren planer. Ännu är slottet inte förlorat, det gäller att vara listig och slug om man vill hålla danskarna på andra sidan vallgraven. Kungen har beordrat alla på slottet att hålla ut, trupper är på väg. Han lär visst vara i närheten av Ålem vid det här laget. Det är i alla fall vad Tygmästaren fått vetskap om.
- Danskarna ska få känna på svenska dunstkulor! Ihåliga lod ska fyllas med allehanda giftigheter. Svavel och olika örter inuti och så en stubintråd som tänds av krutladdningen när den skjuts iväg. När kulan når en dansk soldat exploderar den och ut kommer en giftig gas.
- Så ska dom tas! utbrister Nils, en av Tygmästarens underordnade. Så ska dom tas! Och när kungen rider in i staden ligger danskarna som avsvimmade flugor allihop.
- Det är gott att Nils håller modet uppe, men än är inte kriget slut. Om vi bara håller ut tills den svenska truppen når Kalmar så ska nog Kristian få se på krig. Men, som sagt, än är staden i danska händer och vi vet inte vad som händer med slottet om inte kungen skickar mer krut. Arbeta nu för allt vad tygen håller!

Tygmästaren ser hur dunstkulorna lämnar slottet. De flesta lämnar en tjock rök efter sig och han ser hur danska soldater, små som myror, hostar och fräser. Måtte armén snart komma...

Den danske kanslern Christen Friis sitter vid sitt skrivbord. Han befinner sig på Ösel och läser i fältkanslijournalen hur svenskarna skjuter förgiftade kanonkulor från Kalmar slott. Han börjar skissa på ett brev hem till änkedrottning Sofia och beskriver hur "de skadade kan varken leva eller dö" och i övergivna hus har de hittat "förgiftat bröd". Han berättar vidare att kung Kristian är upprörd och att han har talat om för Friis att inte ens turkarna använder sig av sådan skamlig krigföring. Han lämnar sin kladd till sekreteraren Ernst Werckman som renskriver brevet på tyska och skickar till änkedrottningen som några dagar senare läser brevet med avsky och bestörtning. Dessa svenskar!

Ute på Kalmar sund laddar Amiral Mogens Ulfeldt för morgondagens bataljer...

Pax Vobiscum!
Petronella



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar