torsdag 4 augusti 2011

Hundens avsked

Det donas lite försiktigt här hemma. Inte så att det slås på stora trumman, men en liten kongas, typ. Äldste sonen flyttar nämligen hemifrån på söndag. Suck! Det är inte roligt, men jag får helt enkelt finna mig i att han nu är flygfärdig och redo att lämna boet och sin moders ömma famn. Samtidigt gläds jag åt att han kom in på sin önskeutbildning och att han inte flyttar så långt. Avståndet till Eksjö är hanterbart.

På tal om kongas... det har spridit sig i huset att en flytt är på gång. Jag hörde en dag hur det spelades på trummor och väsnades ifrån min pysselhörna på övervåningen. Det lät som sambamusik. Jag var givetvis tvungen att titta efter vad det var. Och vad fick jag se? Oswald och Gösta utklädda till karneval... trummandes på mina burkar!


De var riktigt fina med blommor på huvudena.

- Jaha, vad försigår här då? frågade jag oskyldigt.
- Det är en avskedskonsert, svarade Oswald mellan trumslagen.
- Avskedskonsert??
- Ja, du vet, Den galna Hunden ska flytta, sjöng Gösta fram medan fötterna gick i sambatakt.
- Hunden?
- Japp! Och för att tvinga honom att lyssna har vi lurat in honom i en glasbur.

Jag tittade runt i rummet och fick syn på Den galna Hunden inuti en glaskupa.


Jag öppnade och släppte ut Hunden som inte var särskilt glad. Han började skälla på direkten.

- Så här får ni väl inte göra, sade jag barskt. Han kunde ju ha fått syrebrist!
- Ja, det kanske var dumt, men han ville ju inte stanna och lyssna. Vi ville verkligen att han skulle höra hela avskedskonserten, urskuldade sig Gösta.
- Ja, det lät ju VÄLDIGT fint genom glaset, svarade Hunden sarkastiskt.
- Jag tycker ni ska be Hunden om ursäkt, sade jag.
- Okej, sa de bägge vännerna lite släpigt och tog av sig hattarna.


Oswald började nästan att gråta. Han tyckte det var ett ganska känslosamt ögonblick och såg ut att skämmas på riktigt.
- Förlåt oss Hunden för det där med glaskupan! Vi kommer att sakna dina lite sura men galna upptåg... måste du verkligen flytta?
- Jag har bara en flockledare och det är Jesper. Jag är hans idé från början och hur skulle det gå med hans blogg och hans liv om jag inte följer med till Eksjö? Någon måste se efter honom.

Hunden hade uttryckt sina åsikter med en sådan tyngd och bestämdhet att ingen av oss kunde säga emot honom. Jag tyckte det kändes ganska tryggt att han vill följa med till de småländska inlandet.

- Ja, och någon måste hålla koll på Kontorszombien! Det vet ingen hur det skulle gå annars. För han ska väl med till Eksjö förmodar jag, sade Hunden och började gå.


- Joo, jaa.. Jaha, hej då, då Hunden! Ha det så bra i Eksjö och Välkommen tillbaka! Vi kommer alla att sakna dig och din flockledare. Får jag ta en sista bild av dig? frågade jag med lite extra dramatik.
- Ja, okej då! Men låt det gå fort! morrade han. Jag ska packa!

Jag funderade på vad det är han ska packa, men frågade inte, utan tog snabbt ett kort. Hunden visade sig från sin allra bästa sida...


Innan han gick sade han:
- Se nu till att få den där stora kaffeväskan färdig någon gång! Det kan ju inte ligga en massa gamla kaffepaket överallt och drälla!

Han har så rätt... nu måste den bli klar. Och Hunden har jag inte sett till på flera dar. Men känner jag honom rätt så sitter han på plats i bilen på söndag när det är dags. Och ingen kommer att begripa hur det gick till...

Petronella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar