måndag 28 november 2011

Färjestaden 27/11 2011 kl 23:15






Det är alldeles tyst i huset.
Det enda som hörs är vinden som viner utanför och en sovande katt som snarkar.
Den stora adventsstjärnan i fönstret slocknade just. Timern har sagt godnatt.
Några flämtande värmeljus suger upp de sista dropparna av stearin och parafin och lyser med svag låga innan de fräser till. Elden i kakelugnen har falnat men strömmar fortfarande ut värme där jag sitter i soffan i arbetslampans sken.  Glöden är fantastiskt vacker.

En av katterna rycker sporadiskt med tassarna. Undrar om han fångade musen? Annars är det alldeles stilla.

Nålen rör sig upp och ned, upp och ned, upp och ned.
Ryggen värker, men jag biter ihop och tar en tråd till, och en tråd till. Klockan är nu halv tolv och jag börjar tänka på att klockan ringer imorgon klockan 5:45. Bara en siffra till... Nej, dags att sova!


Alla korsstygnen på adventskalendern är nu sydda, bara några efterstygn återstår innan ringarna ska sys på. Sen är det bara fållningen kvar och det roligaste - att hänga dit paketen!

Det är gott om tid tänker jag när jag står med tandborsten i munnen 23:40. Det är ju tre kvällar kvar...





Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden!

Petronella

torsdag 24 november 2011

Samvetet

Sista veckorna har det varit ussligt med blogginlägg. Jag har helt enkelt inte haft något att förmedla på varken handarbets-, historia- eller huslighetsfronten. Eller... ? Nä nu ljuger jag ju! Det har ju hänt massor av saker!

Min födelsedag firades med buller och bång med hela min underbart stora familj. Hemvändande barn och syskon och syskonbarn och morföräldrar samlades och tjuvstartade med lite adventsglögg. Mor och jag hade kokat kroppkakor till hela bunten (20 stycken med minsta lilla A) och ett sedvanligt släktfoto togs innan novembermörkret sänkte sig över smålandsskogen. Vi var nämligen där och kalasade. Mor och C åker till Cyperns land om en vecka och vi passade på att samlas en sista gång. De är nämligen inte tillbaka förrän Valborg. Usch och ve, det vill vi inte tänka på nu. Trevligt hade vi i alla fall :) Tack till alla som förgyllde min helg! Jag bär den med mig i mitt hjärta.

Vad det gäller husligheter så kan jag meddela att julklappstillverkningen fortgår. Men det blir inte så långa stunder i veckorna och det brinner i knutarna vad det gäller Annas adventskalender. Paketen till den är inköpta och delvis inslagna, men kalendern är ännu inte färdig. Det är så typiskt mig! Jag syr så ögonen glöder varenda kväll och maken har börjat muttra så smått om ensidiga dialoger och frånvarande hustrur... Hi hi, det får han ta. Kalendern måste bli färdig!

På söndag är det första advent och jag hoppas att vi alla får njuta av glögg, pepparkakor och annat gott med saffran i!

Kram Petronella

söndag 13 november 2011

Jodå, jag håller på...

Det är svårt att uppdatera bloggen med bilder när man mest håller på med julklappar. Jag vill ju inte avslöja för mycket... Men som jag nämnt tidigare så har jag i år "recycling" som tema och ser julklappar och pysselämnen i det mesta just nu. Vet inte om det kommer uppskattas lika mycket som jag tycker det är roligt att göra, men det återstår att se... *fniss*...

Ikväll sitter jag och sprättar upp ett par gamla röda sammetsbyxor som jag bara använt två gånger. Tyget är härligt julrött och kommer bland annat att bli kuddar och annat hemligt ^^.

Sprätta på nu och kasta ingenting som går att återanvända! Och skulle du ändå vilja bli av med något textilt eller kanske tomma kaffepaket så kolla om det är någon annan som kan tänkas vilja ha det. Att lämna till Kupan är också en bra idé, då kan någon köpa dina "trasor" för en billig peng och samtidigt göra en god gärning.

Inga bilder idag, tyvärr, men håll ut, det kommer!

Ha det gott och glöm inte bort att adventspyssla!

Kram Petronella

söndag 6 november 2011

Julklappstillverkning pågår

Nu är det högtryck i pysselverkstaden...


Inte vad, inte till vem... my lips are sealed...

Petronella

fredag 4 november 2011

Nålbindning del 1


Nålbindning är en mycket gammal teknink som ibland kallas att binda, påta, nåla eller söma.  Det äldsta fyndet av nålbindning man gjort i Sverige är en vante från yngre järnålder, 200-300 e kr. Den hittade man i Åsle och kallas därför Åsle-vanten. Den förvaras nu på Histriska museet i Stockholm. Trots att den är så gammal kan man se spår av röda och gröna fiber i vantkragen. Senare dateringar på vanten har visat att den kanske är mycket yngre, men ändå... Annars är det nog vikingatid och tidig medeltid man tänker på när man talar om nålbundna plagg. Det här är en typisk medeltida modell av mössa, som en strut, liksom.


Hur man lägger upp och börjar göra Åslevanten kan du se här:
http://www.youtube.com/watch?v=AzZLmMHxX6Q&feature=player_detailpage

Nålen man binder med (det enda redskap du behöver) är av horn, ben eller trä eller i vissa fall metall. Har man ingen sådan hörde jag någon gång att man kan ta en glasspinne och göra hål i ena änden och spetsa i den andra. Tja, varför inte? Jag har prövat med metallnålar, men gillar mina i horn allra bäst. De har jag köpt på Korps webbutik www.korps.se. (De har massa annat skoj också)

Materialet man använder är ren ull, men det finns bevarade föremål som är bundna i tagel som är blandade med ull. Taglet har en vattenavstötande förmåga och därför nålband man en skoteling, en slags brynja mellan ullsockan och skolädret. I Norge nålband man även humlesilar i tagel som man använde vid ölbryggning. Men sockor, vantar, pulsvärmare, halsdukar och mössor är väl det som man främst tillverkar numera i denna fantastiska teknik som finns i oändliga varianter. Åsletekninken är bara en av hur många som helst. Men det måste vara ull av god kvalitet. Eftersom man inte kan knyta eller skarva garnet som vid stickning och virkning måste man kuna tvinna ihop garnet. Man sliter av garnet och delar på trådarna, sedan lägger man dem omlott, spottar i näven och tvinnar ihop ändarna. Är ullen tvättad eller blandad med andra material kan det vara svårt att få den att hålla ihop.

När plagget är klart kan man välja att valka det (tova). Det blir mycket mer slitstarkt då, men förlorar lite av det fina mönstret. Jag har ibland valkat lite grand för att få det bästa av två världar.

Efter första världskriget föll tekniken helt eller delvis i glömska, men har under de senaste åren lyfts fram av flera hemslöjdsförbund och slöjdare. Allt för att tekninken inte ska falla i glömska. Det finns inte så mycket litteratur om nålbindning, men Märta Brodén kom ut med ett par böcker i början av sjuttio-talet och sägs vara "den som kan ta åt sig äran av att ha väckt nytt liv i den urgamla nålbindningstekniken" enligt förläggaren på LT:s förlag 1973.

Jag har använt mig av levande personer (Emelie Hertzman), boken Nålbindning av Märta Brodén, häftet Nålbindning -12 varianter av Västmanlands Läns Hemslöjdsförbund och instruktionsfilmer på nätet när jag har lärt mig tekniken. Det är bara att googla och använda sig av Youtube. Men den här länken är bra. Hon talar tyska, men är oerhört tydlig. Jag tror du förstår.

http://www.youtube.com/watch?v=rjSaIriNMZY&feature=player_detailpage

Jag har ännu inte gjort några vantar, men sockor, pulsvärmare och mössor har det blivit. Just nu håller jag på med ett par nya sockor och hur det går till får ni läsa i nästa inlägg om nålbindning. Nu har ni fått lite bakgrund till tekniken.

Lycka till!

Petronella

torsdag 3 november 2011

Fortbildning

Min arbetsgivare, Borgholms kommun, har beslutat att satsa lite extra pengar på ett projekt som heter "Skapande skola". Syftet är i grund och botten att öka måluppfyllelsen för eleverna genom bland annat historiska tidsresor och rollspel, filmskapande och berättande. Igår var vi några stycken som fick lite utbildning i just hur man genomför historiska rollspel och tidsresor. Jag har varit med på några sådana förut, men fick massor med ny kunskap och inspiration.

Först fick vi historiska föreläsningar av kunnig museipersonal på Kalmar Läns Museum och sedan förflyttade vi oss till Kalmar slotts yttre borggård där vi fick testa olika hantverk och matlagning a´la medeltid i våra nya rollfigurer. Vi fick också diskutera politik. Vem ska vara Sveriges kung? Upprorsmannen Engelbrekt eller kung Erik? Var ska huvudstaden vara? Kalmar eller Köpenhamn? Och framför allt Kalmarunion eller inte? Jag fick namnet Katerina och var borgarfru i staden och fick klura på var jag stod i frågan. På slottet fanns nämligen en fogde, Ygge, och han gick runt bland oss och ville veta vad vi tyckte. Vågade man yppa för fogden vad man gick och tänkte på? Ja, vad passar mig bättre än historia, teater och undervisning i en härlig blandning kantat med vackra kläder och historiskt textilhantverk? Att jag var nöjd med dagen har ni nog redan listat ut ^^.

Så här fina var jag och några av mina kollegor när vi väntade på att få förflytta oss bakåt i tiden till Kalmar slott år 1434.


Min blå klänning stack ut litegrand, men så var jag ju stadsbo också ^^. Det var ganska kallt, så de tjocka yllemantlarna kom väl till pass.


Spänd förväntan spred sig i omklädningsrummet och en och annan Kalmarbo höjde nog på ögonbrynen när en karavan av bilar, fulla av medeltidsmänniskor, körde genom staden. Kul hade vi i alla fall och inspirerade blev vi att få göra det här med eleverna till våren.

Petronella