onsdag 29 augusti 2012

Gympapåse

Anna, min dotter, har börjat förskoleklass. (Hua, när blev hon så stor?!) I alla fall, hon ska ha idrott en gång i veckan och då måste hon ju ha en gympapåse. Att betala pengar för lite nylon med något sportigt märke på och en snörstump finns inte i Annas mammas värld. Nej, här ska det göras själv minsann!

Och så här blev den.


Bilderna är inget vidare, jag vet, men de är tagna typ mitt i natten. Den här mamman är inte alltid ute i god tid ^^. Pärlan längst ut är till för att snörstoppen inte ska åka av. Ingen lär väl i alla fall missa vems påsen är...

Det är inget märkvärdigt mönster, men här kommer en beskrivning:

DIY Gympapåse

Du behöver:
Tygbit 45x90 cm, sax, snöre eller resår, snörstopp, stor pärla, vliseline, små stuvbitar, stuvbit eller band till handtag, sax och tråd.

1. Sy två kanaler på kortsidorna på samma sida av tyget (avigsidan)
2. Klipp ut dina applikationer och pressa på och sy fast på en halvan av tyget på framsidan.
3. Sy fast ett litet handtag på andra halvan av tygbiten på framsidan.
4. Trä på pärla och snörstopp på snöret och trä sedan genom snöret genom kanalerna så att pärla och snörstopp hamnar utanför ena sidan av påsen om du viker tyget räta mot räta. Knyt en knut i andra änden.
5. Sy ihop kantsömmarna. På ena sidan, där du har knuten, syr du över snöret. På den andra lämnar du kanalen öppen.
6. Vänd rätt och .... voila! Du har en gympapåse! Man kan säkert göra på andra sätt... men, så här gjorde jag.

Snörstopp och resårsnöre är från en urvuxen jacka. Se där ja! Återanvändning ^^.

På tal om gympa så gör jag nu en satsning på min egen hälsa. Rygg, nacke och axlar (och framför allt rumpan som börjar söka sig neråt) ska få sig en omgång har jag tänkt. Förutom min simning ska det gympas två kvällar i veckan och idag har jag köpt två gångstavar som ska få göra mig sällskap på promenaderna. Förhoppningsvis ska jag orka sticka och virka lite mera nu, men även få mer ork till annat. Det gör ju inget om nååågot kilo dessutom behagar lämna kroppen^^.

Ha det gott i höstsolen!

Petronella

onsdag 22 augusti 2012

Det är inte alltid kul...

... att vara den som besitter en viss symaskinskunskap. Som när man blir tvingad att lägga upp makens arbetsshorts när man egentligen hellre vill sticka på en kofta, virka på en kudde eller nålbinda lite grand på ett par sockor.
Tur att man då kan få lite sällskap av en som förstår sig på det där med arbetskläder ^^.

Petronella

P.S Vad gör man inte för kärleken? D.S

söndag 19 augusti 2012

Till öronhängena

I boken "Virkat för män" av Theo Sund finns det ett mönster på en virkad duk som man spänner upp i en sybåge och sedan använder till sina örhängen. Men hallå! Jag har en sybåge jag aldrig använder och hundra miljoner virkade dukar...






Den blev helt enkelt perfekt till örhängen som man hänger i örat, ja, ni fattar va jag menar ^^. Tar man en duk som är lite större kan man hänga utanför bågen också.





Annars är det lite pirr i magen idag. Eleverna kommer tillbaka imorgon. Det ska bli kul!

Petronella

torsdag 9 augusti 2012

Utvecklat

Ibland får man en sån där bra kartong som man bara inte kan göra sig av med. En sån där stadig och bra. Men man vill ju inte ha den trista utsidan. Då får man helt sonika veckla ut kartongen och klä den med något nytt fint papper innan man vecklar ihop den igen.

Den här kartongen blev en alldeles utmärkt låda till mina t-shirtnystan. Med gott om plats för fler nystan.


Det är med lådor som med oss människor. Ibland måste man blotta sig, våga lämna ut sig, för att åter kunna resa sig (veckla in sig igen) och fylla på med nya influenser och lärdomar. Huvudsaken är att man öppnar sig för människor man litar på. Eller Gud. Eller vad eller vem man nu tror på. En del mediterar och det kan väl vara ett sätt att tömma sig på gamla energier och få nya. Bön funkar också, man behöver inte alltid önska sig saker eller be om något särskilt. Ofta behöver man bara lätta sitt hjärta, och när man har gjort det brukar det komma nya idéer eller tankar. Även om man ibland vecklar ut sig och fyller sin låda med nytt innehåll är det ju fortfarande samma låda...

Lite samma sak är det med den här stolen. Den har fått ny färg och en ny klädsel på sitsen. Tyget (ca 2 m) köpte jag på Röda korsets Kupan för 20 kronor. Ett jättefint lite grövre bomullstyg.


Nu har stolen fått nytt liv i vårt nya sovrum. Det är fortfarande samma stol med märken från pojkarnas framfart när de var små. De märkena ville jag inte spackla över, det ska väl synas att den har varit med ett tag. Precis som med rynkor i en människas ansikte. Ta inte bort dem, snälla! Det ska väl synas att man har varit med ett tag. Man är ju fortfarande samma person. Eller hur?

Kram Petronella

måndag 6 augusti 2012

Småvirkat


Vad kan detta vara då? Rundlar till en kudde? Filt?


Virkade OS-ringar? Näpp! Men det ska erkännas att jag har virkat dem medan jag tittat på OS. Rena rama OS-virkningen alltså. Den grå virkade jag när Wega och Sara hoppade banhoppning. Förmodligen inspirerades jag till färgvalet av den vackra skimmeln som hoppade Sara till ett silver. Den blå virkade jag när Sara Sjöström så snöpligt blev fyra. Vad är det då jag har virkat?





 Jo, helt vanliga glasunderlägg. Man vill ju inte förstöra det nya soffbordet som fyndades på Kupan härförleden. Tantvarning? Absolut! Dessutom blir man ju av med en massa restgarner. För varför virka alla i en och samma färg när man kan få flera.

Annars är det ganska mycket renovering som pågår fortfarande. Då blir det bara småvirkat till kaffet... eller OS.

Petronella