lördag 29 september 2012

Modevisning

Den här helgen är det Skördefest på Ön. Hela kobben är fullkomligt invaderad av människor som vill ta del av happenings, konst, hantverk, rotfrukter, mat och musik. Det är härligt att se hur ölänningarna och näringsidkare på ön tar tillfället i akt att spänna bågen lite till och förlänga säsongen. Ön lever upp en sista gång innan lampan släcks, om man säger så. Idag har vi åkt runt lite och jag har blivit väldigt inspirerad av andra hantverkare runt om på Ön, både amatörer och proffs, och fyllt på min idébank lite grand.

Ett ställe vi besökte idag var Skedemosse gård där man ordnade modevisning tillsammans med skogsföretaget Södra och Gudrun Sjödén. Kläderna som visades bestod av de nya materialen modal, micromodal, viscose och lyocell bl. a. som man idag tar fram med hjälp av björk som blir textilmassa. Det hela utspelade sig på "slinnra" i en ladugård där man hade byggt upp en catwalk. Modellerna, som var i blandade åldrar, var sminkade och stylade av ungdomar på Plusgymnasiets stylingprogram. Till och med maken tyckte att det var intressant och roligt och jag kan inte låta bli att dela med mig av lite bilder från visningen. De är tagna med min mobil, så inte bästa bildkvalitet, men ger i alla fall en känsla av hur det var.

Catwalken
Konferencier Elna-Britt af Wåhlberg
Det var verkligen en trevlig och mysig modevisning. Jag kände mig glad och nöjd när vi gick tillbaka till bilen för vidare färd söderut på ön. Jag vet inte vad det vad som gjorde just den här modevisningen så fantastisk. Förmodligen var det helheten; de salta pinnarna, cidern, modellerna, kläderna, inramningen, miljön och enkelheten. Inte minst de charmiga skogshuggarna. Men framför allt kände jag mig så nöjd med att veta att textilindustrin börjar se sig om efter andra samarbetspartners för att hitta miljövänligare metoder att få fram syntetmaterial och att skogsbolagen ser att skogen har andra användningsområden. Att det faktiskt växer byxor i skogen.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Petronella

söndag 23 september 2012

Mjukt set till Anna

I nio dagar har jag haft ont i halsen och känt mig allmänt olustig, precis som så många andra invånare i Svea rike så här års. Kroppen kan inte riktigt bestämma sig för om den ska bli bättre eller bryta ihop på riktigt, så jag går omkring i ett töcken och är varken frisk eller sjuk. Inte har jag haft några röstresurser heller, har låtit som en hes kråka i en vecka. Det är ju jättebra när man är lärare. Det allra bästa hade förmodligen varit att stanna hemma någon dag eller två för att kurera sig. Men nu är man född till pliktmänniska och lär väl så förbli.
Nåväl. Jag har i alla fall lyckats knåpa ihop ett set till Anna. En gosig halsduk med tillhörande mössa. Det kom sig nämligen så att en butik med en svart skotte i loggan sålde ut garner för tio kronor styck. Bra hobbygarner tänkte jag. Anna tänkte sig en halsduk. Och när jag ändå var igång så bidde det en mössa också. Blandade i några kulörta restgarner för att pigga upp den mörkvita färgen ^^.

Det kallas för sockgarn, men liknar mest pälsgarn. Oerhört mjukt och gosigt. 100 % polyester. Inte mitt favoritmaterial, men säkert praktiskt till sexåringar. Idag passade det inte sexåringen att stå modell, så bilderna är inte jättebra. Är inte på mitt bästa fotohumör heller, men en uppfattning kan man nog få av bilderna.

Under krassligheten har jag också läst ut boken "Det bästa av allt". En skön roman om livet i New York på 1950-talet. Nu har jag börjat på en spänningsroman som utspelar sig i mellanöstern på 2000-talet. Visst är det underbart med böcker! De kan ta oss precis vart vi vill och i vilken tid vi vill. Ibland tar jag mig också en kik i boken om tvåändsstickat som jag fått låna av vår snälla textillärare. Det vore kul att bemästra den tekniken, det blir så himla snyggt tycker jag. Det vore också himla kul att få lapptäcket färdigt. Det ligger på golvet i mitt hobbyrum med miljontals nålar i sig. Men så länga min hals är full av nålar lär även täcket vara fullt av dem. Så är det bara!

Sköt om er och krama varandra!

Petronella

söndag 16 september 2012

Lugn helg i skogen

Befunnit mig i stugan på landet i den mörka smålandsskogen under helgen och spottat i nävarna, plockat lingon och trattkantareller och stavat mig fram på skogsstigarna. Njutit helt enkelt...
Men låt oss ta en sak i taget.
Spottat i nävarna? Ja, det måste man göra ungefär en gång i halvtimmen när man nålbinder. Man fogar nämligen ihop två garnändar genom att spotta och tvinna. Man kan inte skarva på vanligt vis.
Jag har insett att det snart är varma-sockor-säsong och har tagit tag i mina sockor igen.
Eftersom jag använder ett naturfärgat ullgarn med naturlig melering får jag göra sockorna parallellt så de blir ungefär likadana. Lyckas inte helt, men det gör inget.
Det finns mängder med olika stygn och sätt att binda beroende på vad man tillverkar och hur starkt man vill att det ska bli. Till dessa sockor har jag valt att plocka upp en ny och en gammal maska och tre tummaskor framifrån. Slitstarkt och snyggt.
Efterhand man nålbinder får man prova sin socka på mallen så man ökar rätt mängd maskor. Sockan ser stor ut nu, men den ska valkas lite grand. Inte så mycket att det vackra fiskbensmönstret försvinner, men så den blir lite mer slitstark.

Ja, och så har jag plockat årets sista lingon. De är verkligen stora i år.

Tur att man får sådan god hjälp med rensningen ^^.
 Så var det trattkantareller och stavning också.


Det gläder mig att trattkantarellerna är på gång. Jag gillar faktiskt dem bättre än de vanliga gula. Och så gillar jag att stava mig fram genom skogen för mig själv och lyssna på skogens alla ljud.  Tänk att något som gör så stor nytta vara så njutbart...



Petronella

lördag 8 september 2012

Struktur och rutiner

Jag är en person som uppskattar rutiner och när det finns en struktur som fungerar. Jag tycker till exempel om att veta vad som förväntas av mig på jobbet och vill vara förberedd. Mår egentligen ganska dåligt när jag oförberedd får hoppa in för en kollega och ta lektioner som inte är mina ämnen. Jag gillar också att veta vad som händer en eller två veckor i förväg och skriver upp veckoplaneringen på familjens whiteboard-tavla i köket. Om jag ska lägga in nya, eller nygamla, moment i min vardag behöver jag nöta in dem ett tag till de blir självgående liksom. Kalla det vilket syndrom ni vill, men sån är jag.
Just nu håller jag på att lägga in tränings- och motionsmoment i min vardag och då måste jag fokusera lite på det. Jag vet, detta är ingen träningsblogg (och kommer aldrig att bli heller), men det kan förklara varför det har blivit dåligt med blogginlägg på sista tiden.

Morgonens stavgång
När det kommer till pyssel och handarbete är jag långt ifrån strukturerad. Det är det som är så härligt! Motsatserna i livet som vi behöver så väl. Den där fullständiga avkopplingen från jobbet och tråkiga vardagsrutiner. Stunden avgör vad jag vill göra. Just nu älskar jag att sticka på min kofta när Lillskruttan har lagt sig. Då lägger jag undan skolpärmar (för det mesta, hm..) och beundrar färgen och kvaliteten på mitt lingarn och ser hur den växer fram. Te och stickning efter ett svettigt gympapass är inte fel har jag upptäckt.






Det har blivit lite pyssel med Anna också... hon tröttnar aldrig på smälta Hama-pärlor. Inte jag heller för den delen ^^. Det tillverkas armband på löpande band. Fiona börjar få det tungt nu...





Igår fick jag hem fyllnadsvadd till mitt lapp-täcke, så det blir det som jag känner för att göra idag. Idag är jag nämligen ledig och tänker släppa struktur och rutin några timmar och bara ägna mig åt mitt täcke tills de andra kommer hem igen.

Kram Petronella