söndag 28 oktober 2012

Om tejp och trötthet

Jag är så trött! Vet inte vad det är som orsakar denna avgrundsdjupa trötthet. Hösten? Nja... våren brukar vara jobbigare för min del. Arbetet? Ja, absolut! Åldern? Oh, nej! Ekonomin? Hmm, kanske... Familjen? Ja, och nej...
Ibland så hamnar man i den där berömda rävsaxen och vet inte riktigt hur man ska komma loss. Fast i greppet drömmer man om vackra mohairsjalar och julpyssel och halloween-kostymer, men kvar finns ingen tid. När klockan hinner bli elva på kvällen innan man kan lägga undan jobbväskan orkar man inte med så mycket som ett varv på sin stickning. Jag kan inte säga annat än att det är sorgligt, men hoppas att saxen snart ska släppa greppet så pass mycket att jag får min pysseltid tillbaka för kreativa idéer är det gott om.

Igår kände jag dock  att jag var tvungen att göre något som inte stod på måste-listan. Jag plockade fram lite papperstejp och började klistra. Som i trance gick jag över vad som fanns framför mig, men det räddade min dag i alla fall. Så här blev resultatet:
En knappburk
En IKEA-ljuslykta
Uppiffad fotoram
Lingonburk med restgarner
Tomma kryddburkar
Ja, det är tur att man ibland samlar på sig lite pysselgrejer så man överlever dessa tunga perioder som ibland sköljer över oss. Och så är det tur att man har barnen. De är så kloka och underfundiga och vetgiriga. Anna satt häromdagen och ljudade sig igenom telefonkatalogen. Plötsligt säger hon: 
- Mamma, hur vet han som skriver katalogen vilka vi känner?
- Det vet han inte, man får leta upp dem man känner själv. Alla som har en telefon finns med i katalogen. 
- Synd om honom som ska åka runt och kolla vilka som har telefon!


 Ja, det finns faktiskt människor som det är mer synd om än mig. Och de har kanske inte ens en telefonkatalog eller en papperstejp att liva upp sig med.

Petronella


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar