söndag 20 januari 2013

Pysselmamma

Igår kväll såg jag på nyheterna hur människor hade tagit sig ut i vintersolen och åkt skridskor, skidor och pulka och fikat i en solig glänta med varm choklad och goa smörgåsar. Det gjorde inte jag. Jag var på biblioteket med Anna (som jag förvisso drog i en pulka), satt inne och virkade pulsvärmare och vek papperspåsar av fina papper från Make and Create tillsammans med henne. Och tvättade och sicksackade delar till min klänning. Och klippte ut inspirations- och mönsterartiklar ur gamla veckotidningar. Och några saker till. Vimsade runt och gjorde lite allt möjligt.

Jag är den jag är. Någon annan går ju inte att vara. Och det här är den osminkade, söndagströtta och oborstade sanningen.


Jag kan känna att min yngsta dotter får en annan uppväxt än mina söner. Då var vi ute mycket. Det var Friluftsfrämjande, fotbollsträningar, hundpromenader i skogen och skridskoåkande på alvarsisar. Nu är det inte så mycket sådant. Jag tänkte på det när jag var ute och gick idag på förmiddagen. Ett sting av dåligt samvete stack till i mig. När jag kom hem kom jag på det. Jag har förvandlats till en pysselmamma. Och dottern är i och för sig glad för det. Hon tycker om att vara inne och pyssla, läsa, se på film, spela brädspel, leka med lego, leka kurragömma och lyssna på musik.

Idag tog vi fram knapparna som vi skickade efter hos Make and Create häromdagen. Vi frossade i de härliga färgerna och funderade på om vi skulle sortera dem och i så fall hur vi skulle sortera dem.




Vi kom fram till att de skulle sorteras efter färg och gick och hämtade de knappar som redan fanns i vårt knappförråd. Vi beundrade färger, former och mönster på knapparna. Anna gjorde ett och annat bus också. Man kan ju bara inte låta bli ^^.

  
Det tog lite tid, men till slut så var knapparna sorterade i olika tallrikar. Som en gigantisk färgpalett.
 
När man har alla dessa härliga knappar framför sig blir man ganska inspirerad. Vi började diskutera om allt man kan göra med knapparna. Och var det rätt att blanda gula och orange? Kanske skulle man ha röda tillsammans med de orangefärgade. När passar det med en sån stor eller en sån liten? De minsta knapparna döpte Anna till Barbie-knappar och tyckte att jag skulle sy lite roliga kläder till hennes Barbiesar. Vi tog fram tyglappar och jag tillverkade någonting av en burk, grovt bomullsgarn och fem av de största knapparna. Vad kan man ha i den då?  
- Mamma, den blir bra till dina saxar du fick när du köpte symaskinen! 
Självklart! Vi gick upp och satte ner saxarna och de gifte sig med burken på en gång. Vi hade tillverkat ett saxställ. Tillsammans! Vi hade ju visst gjort saker tillsammans idag. Fast inte ute.

 Efter att ha chattat med den utflyttade sonen kan jag bara konstatera att jag är den jag är och får helt enkelt vara bra på det. Han tycker i alla fall att jag är en bra mamma. Det räcker för mig. Huvudsaken är att mina barn tycker att jag är bra. 

Jag kan ju inte vara någon annan. Det skulle nog bli fel. Så istället för att fundera på det jag inte kan kommer här en riktig egoboost. 

Jag är inte proffs på pyssel, men jag är ganska bra på det.
Jag är inte något stickproffs, men attans vad roligt det är!
Jag har inte skrivit någon virkbok, men jag kan åstadkomma det mesta med nål och garn.
Jag är inte någon mästare på nålbindning, men har tillverkat flera par sockor och mössor.
Jag har sytt flera korsstygnstavlor än vi kan ha upphängda.
Jag behärskar flera broderitekniker än jag behöver.
Jag är inget proffs på sömnad, men jäklar vilken bra symaskin jag har!
Jag har aldrig blivit utnämnd till årets bloggare, men jag tycker det är kul att blogga och skriver om det jag själv vill, när jag vill och hur jag vill.
Det finns många lärare som slår mig, men jag gör alltid så gott jag kan. 
Jag är ingen mästerkock, men mina barn har aldrig behövt lägga sig hungriga. 
Jag kan bli arg ibland, men jag har aldrig slutat älska mina barn.
Det finns många som vet hur man ska vara, men jag är bäst på att vara mig själv!

Och därmed basta!

Petronella 

P.S Och du, mamma, kanske har du tänkt så här någon gång. Gör inte det. Du är bäst! D.S

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar