lördag 27 april 2013

Det fina med second hand

Häromdagen var dottern och jag på Kupan och lämnade en stor kasse med skor. Sådana där impulsköp som man har använt en gång och aldrig kommer att använda igen. Fel färg, fel storlek, fel modell... ja, ni vet... I kassen fanns också en del barnskor som knappt såg använda ut. Damerna i butiken blev i alla fall väldigt glada och plockade genast upp skorna på hyllorna.
Min vana trogen gick jag runt i butiken och kikade innan vi skulle gå och då hittade jag en jättefin trasmatta, 75 x 1, 75 m för 70 kronor!

Den passade perfekt i mitt hobbyrum/gästrum och matchade den virkade mattan och lapptäcket fint.
Tänk så bra med second hand. Det en har tröttnat på kan glädja någon annan. Och nu kan det verkligen bli så att någon går en mil i mina skor...

Petronella

tisdag 23 april 2013

Den här ville jag sticka...

... ända tills jag tittade lite närmare ^^.






 Bilden och mönstret hittade jag på A good yarn som ibland lägger upp vintagemönster. Tröjan heter The Irvington Sweater och är från 1922. "A strictly sports model."  Vidare kommer ett nutida tillägg: "(Yes, before the Nazis appropriated it, the swastika was sometimes used as a design motif)."
Men erkänn att tröjan är snygg. För att inte tala om modellen. Jag älskar sådana här bilder ^^.

Petronella

måndag 22 april 2013

VAB och vetui

Vård av barn. Och inget mer. Denna dag har varit fylld av vård av barn. Dottern har öroninflammation och halsfluss och tycker inte om sin medicin.
- Mamma, idag vill jag inte vara mig själv. Jag vill vara du istället.
Ja, om man bara kunde uppfylla en sådan önskan och ta på sig allt det onda.

Under dessa "febrigt-barn-dagar" så har min Offe fått vila lite grand. Mitt knä och mina armar har liksom varit upptagna av en snorig sex-åring med tillbehör. Böcker, gosedjur, ritblock, pennor, saft...

Men jag hann faktiskt med en sak idag när sjuklingen vilade middag. Jag sprättade upp och sydde om mitt virknålsetui (vetui). Jag blev inte riktigt nöjd med det, om ni minns, eftersom virknålarna ramlade ur om man höll vetuiet upp och ner. DET händer inte nu...
... eftersom jag sytt dit ett lock som håller virknålarna på plats...
... när man viker ihop vetuiet.
När jag ändå höll på så bytte jag ut snedslån mot ett eget kantband i samma tyg som fodret och locket. Det blev mycket snyggare. Nu återstår bara en tryckknapp så är vetuiet redo för syjunta, stickkafé eller vad det må vara.
Varför lägga ner så mycket tid på ett fodral till virknålar? Därför att det retar mig när jag inte är nöjd. Tänker liksom på det varje gång jag öppnar det eller plockar upp urramlade virknålar från golvet. Det slipper jag nu. Jag funderar faktiskt på att sy fler och kanske ge bort. Stuvbitar har jag gott om...

Innan jag slutar ska jag bara tillägga att bilderna inte hann med att tas under middagsvilan, de är tagna i en betydligt senare timme utan dagsljus... därav kvaliteten.

Imorgon tar maken vab-sysslorna och jag får bege mig till jobbet. Vet inte vad jag tycker om det...

Ha en fortsatt bra vecka och sticka lugnt!

Petronella

lördag 20 april 2013

Bekännelse och garnbyte?

Nej, jag har inte gått under jorden... jag har bara inte haft tid att blogga...

Först en bekännelse. Jag skrev i förra inlägget att jag inte är någon monogamstickare. Faktum är att jag har varit det under veckan som gått. Offe är såå otroligt rolig att sticka. Dessutom var Offe så praktisk hotellstickning. Jodå, jag har varit på kurs och sovit på hotell. Och då fick Offe följa med. Såklart.
Jag är nu framme vid ärmhål två och måste säga att jag aldrig förr har stickat ett plagg på så kort tid. Jag vet, jag är inte klar än, men snart. Det är egentligen bara en sak som bekymrar mig, och det är att jag inte ska få till en snygg randning vid ärmarna eftersom garnet byter färg emellanåt. I värsta fall får jag nysta upp garnet tills jag kommer rätt. Men det löser sig förmodligen.

Nu till ett litet problem jag har. För ett tag sedan kom jag över en påse med bruna ullgarner på Kupan. När jag kom hem och skulle nysta upp det insåg jag att en del var klippta längder. Jag anar att det är vävgarn jag har fått i min ägo.
Att ha det på kroppen känns otänkbart. Det är ganska hårt och stickigt. Nålbinda med? Ja, kanske en yttersocka. Virka en väska? Jo, det kan gå. Eller kanske en virkad liten ullmatta? Broderi? Jo, absolut, men vad?
Som ni förstår vet jag inte riktigt vad jag ska göra med garnet. Är det någon som har ett tips är jag oerhört tacksam. Eller ännu bättre. Någon annan kanske vill använda garnet till något. Jag kan tänka mig ett garnbyte. Lämna i så fall en kommentar eller skicka ett mail till petronella(punkt)bjorn(snabela)gmail(punkt)com. Tre nyanser av brunt och lite svart mot något annat färgglatt som Du inte vet vad du ska göra med.

Sticka lugnt!

Petronella






lördag 13 april 2013

Monogamstickare? Nej, inte direkt...

Det finns människor som börjar med ett projekt och inte börjar på något annat förrän de är färdiga med det första. Sån är inte jag. Jag är inte monogamstickare. Ordet monogamstickare hörde jag på Stickpodden i något av de senaste avsnitten och tycker att det är ett underbart ord. Men, som sagt, inget man kan tillämpa på mig. Jag är snarare en polygamstickare, polygambrodös eller polygamvirkare. Alltihop på en och samma gång.

Just nu är jag inne i något slags sticksug och vill sticka ALLT på Ravelry, helst koftor. Jag har fullständigt snöat in på koftor. Förmodligen för att jag tycker det är världens bästa plagg. Det passar till klänning, byxor, kjol... ja, allt. Så det här inlägget blir ett inlägg om mina koft-ufos.

När jag var hos Elisabet på Ariadnes garn och kuriosa senast så köpte jag ett entrådigt ullgarn i en underbar lila färg som jag har nystat upp. Redan i butiken bestämde jag att det skulle användas till en Offe-kofta.
Detta garn har jag valt att kombinera med ett melerat garn som skiftar färg från Svarta Fåret som heter Let´s Knit. Det är visserligen tvåtrådigt, men effekttråden är så tunn så det funkar bra ihop med det entrådiga garnet.
Det syns inte jättebra på bilden men de melerade ränderna skiftar från mörkaste vinröd till ljusblå. Jag tror att det blir en rolig effekt, med tanke på att man stickar Offe-koftan från höger till vänster. Ränderna kommer alltså gå uppifrån och ner. Som kant runt koftan tänker jag ha någon kontrasterande färg, men har inte bestämt vilken än. Detta är min första Offe, men förmodligen inte den sista.

Kofta nummer två är min linnekofta i duvblått. Den ser ut som Annas kofta i förra inlägget, fast i lin och enfärgad.

Den tredje koftan som ännu inte har blivit mer än en provlapp är Tant Koftas "Uppifrån-och-ner-kofta". Mönstret är så finurligt att man stickar med det man har och mäter på sig själv vartefter man stickar för bästa passform. Men då måste man ju veta vilken stickfasthet man har på sitt garn och då måste man göra en provlapp. Så det har jag gjort. Mitt livs första provlapp!
Det kommer bli en ljusblå kofta i ull med kontrasterande ränder i rätstickning. När jag kommer så långt...

En annan koftidé jag har är att använda mig av ett gammalt mönster till Ölandsvanten. Blommor och kvarnar i randiga fält i den nedre delen av koftan. Har en massa ullgarner som skulle passa perfekt.

Jag tycker att jag är en hyfsat van stickare, men man lär sig alltid något nytt. Det är väl det som är så roligt med stickning. När jag skulle lägga upp min Offe stod det i mönstret att man skulle göra en tillfällig uppläggning, provisional cast on. Det går ut på att man lägger upp med ett annat garn som liksom blir inlagt i uppläggningen. När man stickat klart drar man bort tråden och kan plocka upp maskorna och fortsätta sticka åt andra hållet utan att det blir en kant på avigsidan.
Det finns massor av videos på Youtube. Tack och lov!

Nackdelen med att vara inne i ett sticksug, om det nu finns nackdelar med det, är att jag kommer efter i mitt läsande. Men idag varvar jag faktiskt lite mellan en god bok och rolig stickning.
Ha en skön helg!

Petronella



söndag 7 april 2013

Långkofta med hålmönster

Nu är den äntligen klar. Annas långkofta med hålmönster.

Det är inte så lätt att ta skarpa bilder på en modellande sex-åring så jag fick lägga koftan på bordet för att få en bättre bild.
Anna fick gå lös i min knappsamling och välja knappar och valde tulpanknappar. Inte de mest praktiska, men ack så söta.
Mönstret är egentligen ett vuxenmönster ur Allers 16/11. Jag håller på och stickar en till mig själv i lingarn, har hållit på jättelänge... Anna tyckte den var fin och ville ha en. Klart ungen ska ha en kofta, tänkte jag och utforskade mitt garnlager.
Koftan är stickad i ett tunt garn, Permins Baby Sock, 80% ull och 20% polyamid, med stickor 3. Det gick åt exakt 100 g lila och ca 40 g blått. 
Originalmönstret har kortare bak- och framstycken, så stickar jag den till mig själv, men till Anna valde jag att göra en mer tunikalik kofta och jag är jättenöjd med resultatet.
Jag blockar inte alla saker jag gör, men den här var jag tvungen att blocka. Styckena såg ut som långa korvar. Jag doppade styckena i kallt vatten, kramade ur och blockade med många, många nålar. Sen när de hade torkat gick det jättebra att montera och sticka halskrage.

Nu kommer ett garnbutiktips!
Om du bor i närheten av Kalmar och har ett visst intresse av garn MÅSTE du besöka Ariadnes garn och kuriosa på Okegatan 10 i Kalmar. En helt fantastisk liten butik bakom Netto på Södra vägen som erbjuder en härlig blandning av naturgarner. Allt från lin till ull. Dessutom har hon det som jag tycker skiljer en bra garnbutik från en dålig - hon har inspirerande plagg som hänger i butiken. Inte gamla kvarglömda rester från 80-talet utan nya härliga inspirerande plagg. I fredags var jag inne och köpte ett underbart entrådigt ullgarn som jag ska använda till en Offe-kofta. Det är Visa-Lisa, som har konstruerat mönstret. En svensk mönsterkonstruktör, stickerska och kreatör. Hennes blogg hittar du här. Jag har spanat på mönstret länge, men nu har jag köpt det via Ravelry och skaffat garn och rundstickor. 

Har du ett Ravelry-konto så heter jag PetronellaBj där. Kolla in mitt bibliotek så ser du vad jag är sugen på just nu.

Imorgon börjar jag jobba igen efter en veckas ledighet. Vill inte... vill sitta hemma och sticka på min Offe...

Petronella




fredag 5 april 2013

Ingen ber en frimärkssamlare att skicka iväg alla sina frimärken...

Häromdagen letade jag efter garn till ett nytt projekt som jag blivit så sugen på. Då när jag rotade runt i min lilla garnsamling insåg jag att jag inte alls hade den ordning jag trodde jag hade. Så vad gjorde jag då? Jo, jag hällde ut vad som fanns av garn i en stor hög på golvet och började sortera och inventera. Jag skickade ut en förfrågan på Online Stickcafé på Facebook om hur man ska sortera på bästa sätt och fick massor av svar och kommentarer. Tusen tack för det!
Det hela slutade i alla fall med att jag först sorterade efter material och sedan efter färg eftersom olika material kräver olika förutsättningar. Sen kom problemet med hur jag skulle förvara allt garn eftersom jag tidigare hade spritt ut mitt lager i hela huset. Följden blev i alla fall att jag fick röja och organisera om hela mitt hobbyrum för att göra plats för mina garner. Det blev kanske inte den bästa lösningen, men allt garn befinner sig numera i alla fall i samma rum ^^.
Tvåtrådigt nystat ullgarn

Ullgarn
Akrylgarn behöver ju inte ligga så luftigt så de vita lådorna är fyllda med färgsorterade akrylgarn. I den randiga lådan har jag pälsgarner (hår till amigurumis). Den blå lådan är fylld med underbara mohairgarner som jag mestadels fått av min kära mor. Jag håller på dem till jag hittar det perfekta mönstret. Och till sist, i den lilla lådan har jag lagt några nystan med lingarn. I den blå plastbacken ligger...
...blandgarn med ull i
Men detta är inte allt. Den största andelen av mitt förråd består av bomullsgarner av någon anledning.
Två stora plastbackar (som jag fick panikköpa på ÖoB innan de stängde för dagen) med blå och röda nyanser ryms numera i ett vitrinskåp.
Hittade en fin hink på ÖoB som får härbärgera gröna och gula bomullsgarner tills jag kommer på något bättre. Eller som maken uttryckte det, tills jag stickat eller virkat upp dem. Som svar på det kunde jag citera ett av facebook-inläggen från Lisa Bomble. Hon gjorde en liknelse: Ingen ber en frimärkssamlare att skicka iväg alla sina frimärken, så varför ska jag behöva sticka upp allt garn? Då blev han tyst, gammal frimärkssamlare som han är.
De vita nystanen fick en fin skål att ligga i så länge. Söt som socker står den bredvid mina mönsterböcker. Nästan alla vita/naturfärgade nystan är ett arv från min mormor. Även här väntar jag på att jag ska komma på något lämpligt att virka. Jag vill liksom att mormor ska finnas med då, vill inte slösa dem på "slarvprojekt".
Av någon anledning blev dessa tio nystan över. Vet inte var jag ska lägga dem...^^.
Små, små restgarnsnystan hamnade i en ask med genomskinligt lock och de lite, lite större i en fin zinkkruka i det blå pysselskåpet. Man kan ju inte bara vara praktisk. Lite fint måste det vara också. (De fina stickställen på bilden är pimpade Pringles-burkar)
Och jo, ja, knapparna är också sorterade...

Nöjd med mitt värv började jag blocka Annas kofta och njöt av att ha fått ordning i mitt kaos. Eller i alla fall minimerat kaoset lite grand. Och en annan som njöt av rummet var huskatten Masse.
Medan jag låg på knä och blockade på golvet kurade han in sig mellan två kuddar på dagbädden och verkade ta det hela med ro. Så där avslappnad som bara katter kan vara. Ibland tittade han upp på mig, sträckte ut en tass, drog lite efter andan och somnade om. Så där som bara katter kan...


Ja, det här blev ett inlägg om just ingenting... men det bjuder jag på ^^.

Trevlig helg!

Petronella



måndag 1 april 2013

Om pysslet som kom av sig, Stickpodden och nytt sticksug

Ja, så var påsken över innan jag ens hann börja påskpyssla. Anna och jag hann göra några pappersägg till hennes påskris och jag dekorerade om vår dörrkrans. That´s it! Påsken har en förmåga att alltid hamna mitt i en hektisk jobbperiod med omdömen och utvecklingssamtal och i år kom den ju dessutom väldigt tidigt. Men med lite tulpaner i en fin vas och lite påskliljelökar i en glad kruka så blev det ju påsk ändå ^^.

Jag har under påskhelgen varit en hel del i kyrkan, men jag har också hunnit med att upptäcka Stickpodden. Två tjejer, Elin och Karin, stänger en gång i veckan in sig i en garderob och spelar in ett podcast-program som de sedan lägger ut. Jag brukar lyssna via iTunes, men det går också att lyssna via deras blogg Stickklubben. Längden på programmen varierar, men de är fullsmockade med roliga, nyttiga och intressanta tankar och fakta om stickning, men också virkning och annat handarbete.  Har du inte hittat dit så klicka på länkarna ovan och lyssna. Man behöver inte ta dem i ordning, men jag har gjort det och kommit till avsnitt fem. Stickningen går som en dans med Stickpodden i hörlurarna och kaffet smakar extra gott och jag kopplar av till 100%. Precis vad jag behöver.

Tänk på att du har något att anteckna på medan du lyssnar. Det mesta finns länkat från deras avsnittsguide på bloggen, men eftersom jag inte lyssnar via datorn är jag rädd att glömma bort en massa bra saker. Därför är baksidan av koftmönstret numera helt nerklottrat av små notiser och anteckningar.
Det finns en nackdel med Stickpodden. Man blir sååå sugen på att börja en massa nya projekt. Jag har ju mest virkat ett tag, men nu blir jag lite sugen på att sticka något vintageprojekt. En fin tröja eller kofta a´la 1940-, 50- eller 60-tal. Kanske av det här vackra ullgarnet?

Jag blir också sugen på att sticka en fin spetssjal i de garner jag köpte hos Stick o Sy för några veckor sedan. Jag vill också virka mig en spindelsjal till och brodera en bonad till sovrummet och så har jag lovat att virka en amigurumi till min kusin och helst bör jag ha sytt min klänning klar innan sommaren är slut...
Men först ska jag sticka klart de två koftor jag stickar till Anna och mig. Har en halv ärm kvar på Annas och har kommit halvvägs på min egen. Samma mönster, olika storlekar.

Ja, sysslolös lär jag inte vara ^^.

Ha det!

Petronella