torsdag 9 maj 2013

Hur man tar sig upp igen

Det har varit några tuffa dagar. Saker och ting i mitt yrkesliv har inte gått den väg jag vill gå. Jag har inte blivit av med mitt jobb eller så, men jag känner mig vilsen och lite kränkt. Jag har tappat kontrollen över min situation, den ligger i någon annans händer. Mitt välbefinnande och välmående är raserat av LAS-listor och annat jag inte kan påverka. Jag har tappat moroten att långpendla fem dagar i veckan. Det jag älskar mest med mitt jobb finns inte längre kvar till hösten. Så häromdagen fick jag lite ångest och bröt ihop.  Min devis är att "bryta ihop och ta sig upp igen efter ett tag" istället för att bita ihop och krascha fullständigt när allt ihopbitet svämmar över.
Jag närmar mig kanten, har börjat klättra upp igen och kommer förmodligen att finna mig i den nya situationen om jag inte hittar ett annat jobb. Allt ordnar sig ju, det har livet lärt mig. Men det har man ju lite svårt att se det där nere på botten.
Hur tar man sig upp då? Jo man skaffar sig kontroll igen över något man faktiskt kan kontrollera. Rasar strukturen på ett håll får man bygga upp den någon annanstans. I mitt fall har det handlat om att dona hemma där jag är trygg, dit inga rektorer eller skolchefer når mig. Lufsa runt och piffa och puffa, sticka, virka, be eller sätta sig vid symaskinen och stryka handen över något vacker tyg och fundera på vad det ska bli. Ta kommandot helt enkelt och njuta av vackra färger eller former. Idag satte jag mig med ett naturfärgat linnetyg i en underbar kvalitet inhandlat på Korps.
Det blev till slut en liten sittdyna till en pall i hallen. Det strama linnet mötte en glad ljusblå bollfrans.
Precis som livet, tänker jag och provsitter pallen. Stramt och dunkelt möter glatt och ljust. Man kommer inte ifrån varken det ena eller det andra, det handlar om att skapa sig goda sittdynor i livet, stadiga sittpallar med glada bollfransar som man kan kravla sig upp på när det stormar.

Petronella


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar