måndag 29 juli 2013

Köpenhamn

Familjen har varit på en liten semester i Köpenhamn några dagar. Det är alltid trevligt med lite miljöombyte och lite storstadspuls.
Först tog vi tåget från Kalmar till Köpenhamn. Inga avbrott, förseningar eller byten. Bra jobbat SJ! Självklart var stickningen med! Däremot glömde jag kameran, men nu för tiden har man ju alltid kamera med sig i sin smarta telefon.
Jag har faktiskt bara sju varv plus avmaskningsvarvet kvar på Opsa, sen är den klar! Den kommer bli sååå fin och mjuk.

Man kan inte åka till Köpenhamn utan att gå på Tivoli! Så det gjorde vi.

 Tack till den snälla amerikanskan som tog familjebilden!
 Ja, det åktes en hel del karuseller och ibland var det delade meningar om tjusningen ^^.
Tivoli är verkligen fint. En plats för alla generationer och intressen. På eftermiddagen var det balett på en av de vackra scenerna. Ni ser kanske inte dansarna så bra, men tro mig när jag säger att det var jätteduktiga ungdomar. Och scenen går ju inte av för hackor den heller...
På kvällen promenerade vi runt kring Vesterbro och Rådhusplatsen och åt god italiensk mat på en uteservering på Vesterbrogade. Medan vi beundrade Rådhuset och dess arkitektur och konstruktion var Anna mest intresserad av hur hennes klänning såg ut när hon snurrade.
Och den såg ju fin ut. Hon också. Inspirerad av dagens balettföreställning måhända?

På sommarens varmaste dag turistade vi ordentligt. Åkte sightseeing-buss och gick på Ströget. Och åt glass.
När vi satt på Ströget och nästan ätit upp vår glass kom glassförsäljerskan fram och undrade om vi funderat på att låta Anna stå som modell. Hon hade stått och tittat på henne och "beundrat hennes vackra drag". Vi blev förstås stolta båda två och sade att det hade vi inte. Anna svarade raskt:
- Nej, jag ska bli frisör eller klädritare.
När vi lämnat glasscaféet sade jag:
- De har hon nog efter mig, de fina dragen, menar jag. Varpå maken snörpte på munnen och uttryckte något som liknade en harkling. Jag undrade om han hade fått något i halsen, men det hade han inte sade han.
På Rådhustorget var det loppis. Och då snackar vi Loppis med stort L! Hjälp vad mycket fina saker det fanns! Men det var också ganska dyrt.
Jag ångrar sååå att jag inte köpte den där obrutna kartan med 12 antika(?) jättefina mässingsknappar med inslag av någon blå emalj eller sten. Där var jag dumsnål. Men det var så varmt och mina kontanter räckte inte och jag orkade inte gå till en uttagsautomat. Jag tror inte min familj hade orkat vänta mer i värmen heller.
- Knappar!? utbrast maken. För hundra kronor?
- Det kanske går att pruta, försökte jag lite inställsamt.
- Ja, då väntar jag här i skuggan.
Just då insåg jag också att skugga och något kallt inte vore så dumt, och efter den stora glassen hade knappsuget försvunnit lite grand. Lite.
När jag nämnde att vi inte hade stött på en enda garnbutik under semestern svarade både M och A i kör:
- Och vi tänker inte leta efter någon heller!
Nähäpp.

Ja, Köpenhamn i all ära, men det är rätt skönt att vara hemma på Ön igen. Det är liksom tystare här...

På tal om ön... innan vi for skissade jag på ett mönster till ett par vantar inspirerade av gamla ölandsmönster. Det ska bli kul att se om det fungerar... Annars får jag väl ta min dotter, klädritaren, till hjälp ^^.
Petronella

söndag 21 juli 2013

Bosse Bus

Jaha, så har då ännu en kamrat lämnat Trädgårdsgatan. En busig liten kamrat som älskar kex, särskilt Mariekex.
Bosse gillar inte bara kex, han gillar de flesta saker på B. Blommor...
... och bakning.

Bullar står högt i kurs, men som sagt, Mariekex fungerar också bra.
Men man måste se upp. Jag försökte gömma mina kex i en plåtburk, men Bosse nosade rätt på dem och såg inte alls skyldig ut när jag ertappade honom i vår kexlåda. Han blev mest sur för att jag avbröt honom i hans smaskande.
Det bästa av allt är nog att han tycker om andra saker på b, nämligen barn och bebisar. Jag tror att han längtar lika mycket som Pernilla och Henrik efter den väntade bebisen.

Bosse är virkad efter Mia Bengtssons mönster "Glad Filur" ur boken "Virka roliga amigurumis"i garnet Cotton Eco (Schachenmayr) med virknål 2,75. Det gick åt ca 40-50 gram.
Just den här figuren har jag gjort i många exemplar och den har blivit en favorit hos både mig och många mottagare. Även om mönstret är detsamma så blir de alla olika. En del får hår, en del mössa, en del är finast bara som de är. Som Bosse till exempel. Bosse är den första jag tillverkar där jag inte vet om den blivande ägaren är kille eller tjej, men när han kom hem till sitt nya hem så passade han in på direkten.

Jag hoppas och tror att både bebis och Bosse kommer att trivas med varandra.

Idag vill jag också passa på att skicka några hurrarop ända till Stockholm där äldste sonen bor. Han fyller 23 år idag och jag minns den dag han föddes som om det var igår. Älskade Jesper. Grattis på födelsedagen!

Petronella

torsdag 18 juli 2013

Smått och gott i solen

Det är inte klokt vad tiden går när man har roligt! Har visst inte varit här inne på ett tag, men det är väl legitimt när det är semester... Här kommer lite smått och gått från veckan som gick.
Jag har klätt om alla sju köksstolarna. Samma tyg, men ändå lite olika utseende.
Sommar är ju bär och stickning. De röda gubbarna i mitt turkosa durkslag blev en riktig färgboost som inspirerade mig. Jag rotade i mitt förråd och hittade sju Tilda-nystan i samma färger. Jag har funderat lite hit och dit på vad det kan bli, men avslöjar inget just nu. Vill passa på att tacka för alla fina förslag jag fick av mina stickvänner i onlinecafét!
Den här lille busen, Bosse, har blivit färdig. Mer än en tjuvkik blir det inte just nu. Bosse förtjänar ett helt inlägg, men han har inte lämnat huset än...
Med boken Medeltida maskor i tanken vandrade jag runt på Kalmar Slott häromdagen och letade efter mönster. Det finns en hel del vackra väggmålningar från olika tidsepoker.
Slottskyrkan

Ståthållarvåningen
Kanske kan det bli något fint koft-, eller tröjmönster av dessa fina väggmålningar?

Onsdagen den 10 juli var det Stickcafé på Ölands Folkhögskola under det pågående Sticklägret som anordnades där. Onsdagskvällen var öppen för den som ville och det ville man ju! Under dagen hde deltagarna haft en workshop med Lotta Bengtson, en av skaparna till boken Sticka- flerfärgsstickning med lyfta maskor och ena halvan av 2stickare. På kvällen var hon kvar och visade tekniken och sålde boken. Jag blev helsåld på direkten och hade hastigt och lustigt köpt med mig boken hem. Provlapparna på bilden är stickade i 17 olika mönster ur boken. Verkligen rolig teknik. Jag avskyr att hålla på och sno och vrida trådar, har svårt att få det snyggt. Men här stickar man bara med en färg i taget. Lysande!! Är jättesugen på att sticka alltifrån väskor till vantar i den här tekniken.


Ja, det var lite vad jag hållit på med under sista tiden förutom att bada och koka jordgubbssylt och annat som man gör på semestern. Och stickat på UFO:n förstås...

Kram Petronella



måndag 8 juli 2013

Livet på landet

Helgen som gick var vi på landet. I skogen. Och då menar jag verkligen I skogen, i alla fall jag. Blåbären har nämligen börjat mogna och inget kan hålla mig därifrån. Inget. Jag blir som euforisk och släpper allt. Likt en brunstig älgko kliver jag över stock och sten för att nå fram till det blå guldet. Ja, ni som följt mig ett tag vet att detta är ett återkommande fenomen.

Jag mår så bra när jag sitter på huk i blåbärsriset och inte bara plockar bär utan också njuter av dofter och ljud. Det luktar scoutläger, myggspray och skog. Det luktar blåbär, solvarm hud och barr. Det låter från skogen - prassel från löv, ploppandet, och sedan det lite dovare dunset, av repade blåbär, inande mygg och viftande händer, kvittrande fåglar, skriande rovfåglar och muttrande skogstomtar... Va? Tomtar?
Ja, historien upprepar sig. När durkslaget var fullt så kan man ju tycka att det är dags att gå hem. Men det är då det blir som när jag stickar. Bara ett varv till... bara ett bär till...  Vad som var märkligt den här dagen var att de bär som jag tappade inte återfanns igen, hur jag än letade och rotade i marken. De liksom sögs upp av mossan. Små hål öppnade sig och bäret var väck! Högt utbrister jag för mig själv:
- Det var märkligt!
Och då, rätt vad det är så står han där igen. En liten man med grön mössa och stor näsa. Samme man som dök upp i lingonriset i september för två år sedan.
- Ja, så går det när man är girig. Minns du inte? sade han med förnumstig min.
Lika förnumstigt svarade jag tillbaka:
- Det är så det räcker åt dig också. Du verkar ha klarat dig bra sedan sist, sade jag och pekade på den putande magen.
- Det går ingen nöd på dig heller ser jag. Byxorna sitter stramt över gumpen, tycker jag, replikerade han snabbt.
Vi båda började att skratta och jag beslöt mig för att det var färdigplockat för stunden. Ryggen värkte och myggen var envisa.
- Det är vackert i skogen så här års, sade jag i ett kallpratsförsök. Det är härligt att få komma ut hit när man är ledig och hämta nya krafter. Jag tycker om färgerna. Blå och grön och lila.
Men den lille mannen verkade inte nappa på mitt trevande försök att vara trevlig och var med ens lika försvunnen som de tappade blåbären. Jag fortsatte att tala högt för mig själv.
- Det hade varit fint att ha en kofta i de här färgerna, ljusgrön, grön, blå och kanske någon kontrastfärg.
- Det har du ju redan, din dummer! utbrast Gubben, som uppenbarligen inte var försvunnen.
- Va? Vad då? sade jag förvånat och såg hur Gubben började flina. Jag tittade ner på min kofta och såg att jag hade min blå och gröna bomullskofta på mig. Vi skrattade igen.
- Men det hade varit snyggt med en randig. I lingarn, sade jag.
- Ja, men det har du ju hemma. Du nystade ju upp tre härvor häromdagen. Ta dem!
- Hur vet du det? frågade jag förvånat.
- Man behöver inte få svar på allt, sade han finurligt.
- Ja, jag ska i alla fall gå och äta lunch nu, sade jag och vinkade glatt åt Gubben med mina blåa händer.
Lika snabbt som han kom, lika fort var han försvunnen igen. Eller var han det?
Jag traskade mot huset och stötte på tre fina exemplar av Björkpyrola...
... och några små gula kantareller.
På kvällen när  familjen samlats kring köksbordet, nybadade och mätta, kunde jag inte annat än förundras över hur bra jag har det. Mycket här i livet är gott, tänkte jag, och Gud är god mot mig och de mina.

På morgonen, dagen därpå, gick jag ut, med morgonrufs och i min Gudrun Sjödén-kaftan och ställde mig mitt på den lilla äng som finns ovanför vedbacken. Rödklöver, Johannesört, Rölleka, Väddklint, Fältvädd, Vänderot och Såpnejlika (och Nässlor) räckte mig upp till midjan och doftade gudomligt. Jag sträckte mig mot solen och förrättade någon slags morgonbön där på ängen och fylldes med kraft innan det var dags att packa och åka hem till Öland igen. Mitt älskade Öland. 
När jag kom hem plockade jag in några rosenkvistar och satte på köksbordet. Ett enkelt stilleben att bli glad av.
En rosberså helt enkelt ^^.

Ha det bra!

Petronella



torsdag 4 juli 2013

Nystmaskin

Alla ni som har en nystmaskin kan sluta läsa nu. Men alla ni som inte har en, häng med så ska ni få en kärleksförklaring utan dess like.

Jag har ett ganska stort garnförråd enligt vissa. Frågar man mig kan det alltid utökas. Problemet med mitt lager är att jag har så mycket udda nystan och nystan som blivit över. Jag har en förmåga att alltid köpa ett extra nystan, är livrädd att det står fel på banderollen och att jag ska stå utan garn när det är en kvarts ärm kvar eller nåt. Sen har jag ganska många handnystade nystan som jag nystat från härva eller från restgarner. De ligger kvar i mitt förråd för jag avskyr när nystanen rullar iväg hela tiden.

Men. Man kan numera dela in mitt liv i före och efter. Före och efter nystmaskinen. Denna fantastiska maskin.
Man trär garnet genom öglan, sätter garnet uppe i skåran och börjar veva. Och efter ca en minut (om det är ett stort nystan) har man sådana fina nystan som inte rullar iväg och ser så där proffsigt nystade ut. Kärlek!
Före...
... och efter.
Nu behöver jag inte dra mig för att sätta igång projekt med garn i härvor. Bara att spänna upp på vindan, trä i nystmaskinen, veva och sedan lägga upp. Allt på mindre än fem minuter. Underbart. Ingen mera tumkramp eller irriterat jagande efter rullande nystan. Och det bästa av allt - man kan börja inifrån. Tråden som man spänner i skåran är lätt att plocka upp och det funkar perfekt. Jag har provat.
Min bästa investering på länge. Köp en du också!

Och om du undrar... jo, det har stickats fler disktrasor. Två stycken ^^.
Men nu får det vara med det ett tag. Jag har nämligen inte tid, jag håller på att nysta om mina garner. (Eller gör klart UFO:n, men det får bli ett eget inlägg) Så om du söker mig befinner jag mig förmodligen uppe i mitt rum och nystar...

Petronella