söndag 1 september 2013

Grubblerier

I helgen har vi varit på landet. Jag har plockat lingon, svamp och lite mer blåbär. Det är värdefullt för mig att få de där helgerna ibland då jag bara kan vara för mig själv och rikta tankarna inåt medan jag vistas i skog och mark. Ingen klocka, ingen dator, bara jag, skogen, bären, svamparna och allt annat som bor och lever i skogen. Då får jag tid att reflektera och fundera och vända tankarna inåt och lyssna till mitt inre samtidigt som jag hör skogens alla ljud.
När jag går där sorteras tankar och intryck och jag tar in sådant som ska ske. Jag är en "slow-starter", men när jag väl är igång, ja, då är jag fokuserad till max och lojal och plikttrogen som få. Jag måste bara få ta in först...
Något annat som händer är att jag ser färger och mönster överallt och får hundra idéer till nya projekt att skapa. Naturen är en källa till inspiration som för mig aldrig sinar. Det kan vara ett visset björklöv framför röda lingon och jag ser direkt...
... grå, gröna nyanser, röda nyanser och brunt tillsammans i en vacker bonad eller mönsterstickad vante. Eller blåa blåbär i en limegrön plastbunke i den gröna mossan...
... då tänker jag att en sådan klänning vill jag ha, eller att jag vill väva en trasmatta till köket. Nu har jag ingen vävstol, men ändå...

Då när jag sitter på huk bland lingonris känner jag en sådan tillfredsställelse när jag tänker på den färdiga lingonsylten (eller drottningsylten, eller svampsåsen eller vad det nu kan vara som jag tillagar) att jag ibland undrar om jag är född i fel tid. Man brukar tala om barn av sin tid. Det har jag aldrig känt. Jag har alltid drömt om en tid som varit, som jag inte fått vara med om, som jag bara har läst om, men känner mig delaktig i. Jag känner så starkt för en del av de tankar och ideal som varit tongivande i vissa historiska epoker. Jag vet att det inte alltid varit lätt för de som levt före oss, men jag blir ibland så stressad av att hela tiden vara uppdaterad på det senaste och alla prylar som omger oss och tar plats. Finns det till exempel något fulare än en TV? Den passar ju inte in någonstans!
Jag tror att jag hade trivts vid det förra sekelskiftet. Det rådde framtidstro och vi var på väg in i något nytt samtidigt som den gamla självhushållning rådde på landet. (Ja, ingen trodde väl att jag drömmer om ett liv i staden ^^.) Här på ön var det tufft, jag är medveten om det, men jag tror inte att någon enda drabbades av utmattningssymptom av den typ vi gör idag. Utbränd hade en HELT annan betydelse. Man tog vara på råvarorna med en annan känsla och kastade inte flera kilo mat varje månad, som jag läst att vi gör. Man lät inte heller fisken resa över hela jordklotet innan man kunde tillaga den. För övrigt fanns det fortfarande fisk i våra sjöar och vattendrag. Maten var mer årtidsbunden och på kvällarna satt familjen samlad framför brasan eller radion och stoppade strumpor. Emilidyll? Ja, kanske tänker du nu att jag glamouriserar och förskönar. Nej, jag är oerhört medveten om hur tufft det var även om ingen av oss ändå riktigt kan förstå. Jag tycker bara att vi borde ta tillvara på Guds gåvor och varandra lite bättre. Samtidigt som kvinnor ska få rösta och arbeta och att alla människors fria vilja ska råda förstås.

Hur, eller hur - Jag tror det bor ett kollektivt minne kvar i mig. Jag har inga problem med att safta och sylta efter mormors gamla recept, "tag grytan av elden", och jag lärde mig t.ex. nålbinda på en timme. Men det tog tre körlektioner innan jag hittade dragläget...

Nä, jag får väl grubbla vidare en annan gång... lingonsylten har nog svalnat nu och mobiltelefonen behöver laddas. Imorgon är det en ny dag med fritids, skola, jobb och annat nutida som behöver styras upp. Jag säger som tant Emma "Mornök ha en, häänd så allri de!"

Petronella




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar