lördag 27 december 2014

Julsjal

Jag har börjat sticka upp restgarner för att få plats med lite nya nystan. Innan jul rotade jag runt och som oftast när jag rotar runt så ser jag hur olika färger passar ihop. Sen bestämmer jag vad de ska bli. Den här gången fick jag tag i två grå nystan av Svarta Fårets Baby och ett påbörjat nystan som blev över när jag gjorde min första Maluka. Jag bestämde att de skulle få bli en variant av Garnomeras Julsjal.
Jag stickade så långt det grå garnet räckte och resultatet blev en nätt sjal som ligger perfekt över axlarna. Den invigdes i den kyliga julottans morgon då jag var kyrkvärd. Istället för två bollar gjorde jag tre tofsar.

Jag har påbörjat ett annat restgarnsprojekt också. Eller två egentligen. Ett färgexperiment och ett mönsterexperiment. Mer om det i ett annat inlägg.

Annars försöker jag komma ikapp, hitta andan och bli av med lite av den där stress- och orosklumpen jag har i magen. Stickning har visat sig vara ett toppenrecept mot olika åkommor som jag lidit av denna höst, men att sticka fram en seminarieuppgift eller plugga till en tenta och sticka samtidigt fungerar tyvärr inte. Så UFO-högen växer, men det bekymrar mig inte alls. Jag är glad så länge jag har kreativiteten i behåll. Om allt inte blir färdigt på stört gör inget. I alla fall inte när det gäller handarbete...

God fortsättning på helgen!

Petronella

lördag 13 december 2014

Ho Hoo!

Jag är inte en av dem som drabbades av ugglefebern när den drog in i stick-, virk-, mode- och inredningsvärlden för ett tag sedan, men den här uggletröjan har jag väntat länge på att få sticka. Och nu är den äntligen klar och det blev äntligen lite dagsljus att fota i. Men att få maken att fota som jag ville var nästan svårare än att få dagsljuset att kika fram...
Tröjan, som heter Owls, är stickad nerifrån och upp i Sandnes "Alfa", färg nr 2652. Garnet är supermjukt och innehåller 94% ull och 6% mohair och rekommenderad stickstorlek är nr 7. Det är 50 gram och ca 60 meter på varje nystan. Till denna tröja (som kanske blev lite för lång) gick det åt 13,5 nystan i storlek M. Jag använde stickor nr 6 till resåren och 7 till slätstickningen.
Egentligen ska det vara knappögon på varje uggla, men jag har bara på varannan. Tyvärr syns det lite dåligt på bilderna, men knapparna är mässingsfärgade metallknappar som passar superfint som uggleögon.
Som ni ser så har snön inte hittat till Öland än. Hur mycket jag än spanar uppåt så ser jag inga snömoln. Dem tog väl stormen Alexander med sig i natt... Men min nya tröja passar ju fint in i den här snöfria miljön som har en viss gråbrun ton. Och apropå gråbrun så är detta min första gråbruna stickning någonsin. Jag har aldrig tänkt tanken förut att jag ska sticka mig en gråbrun tröja, men jag gillar den här tröjan och supervarm är den också och superrolig att sticka.

Egentligen ska den vara lite kortare och lite tajtare enligt mönstret, men är det något jag avskyr så är det tröjor som är för korta i ryggen. Nu blev den här kanske lite väl lång till kjol, men den var perfekt till jeans. En bra grej med modellen är att den är lite insvängd bak tack vare några hoptagningar i ryggen. Det gör mycket för passformen på oss som är lite kurviga. Dessutom är det några förkortade varv uppe i nacken som gör att halsringningen går upp lite högre bak.
Jag gjorde några egna justeringar för att tröjan skulle passa mig bättre. Mönstret rekommenderar rundstickor 6 och 6,5, men jag använde 6 och 7. Detta innebar att jag stickade oket i två storlekar mindre än kroppen och ärmarna en storlek mindre för att de inte skulle bli för stora. Fördelen med uppifrån och ner- eller nerifrån och upp-stickning är ju att du kan prova medan du stickar.

Mönstret till tröjan finns att köpa här. Kate Davies som har gjort mönstret har gjort jättemånga andra fina tröjor som jag är lite sugen på. Kolla in hennes design här. Kanske det blir någon av dem nästa gång?

Kanske kan de kloka ugglorna hjälpa mig på traven när jag nu fortsätter med min textinterpretation över Ordspråksboken?

Ho hoo!

Petronella

onsdag 10 december 2014

Världens bästa kollegor

Igår var det lite avtackning för mig på jobbet eftersom jag slutar i dagarna. Mina kollegor hade samlat ihop till världens bästa present, en jättefin blombukett och ett presentkort på 1100 kronor hos min favoritgarnbutik Ariadnes garn i Kalmar.

Nu ska jag bara klura ut ett lämpligt projekt att köpa garn till.

Hurra för mina fina kollegor som också är världens bästa pedagoger och vänner!

Petronella


fredag 5 december 2014

En god gärning?

I morse när jag skulle till affären satt det en tiggare utanför ingången till köpcentrumet. Det var kallt ute och han hade just ställt fram sin lilla burk framför sig där han satt. Av hans utseende att döma skulle jag gissa att han är rom. Det brukar sitta tiggare där, så det var inget ovanligt, och jag brukar ge dem pengar om jag har några lösa kontanter på mig. Det hade jag idag. Jag tog fram min börs och tömde den på de mynt som låg däri. Jag vet inte varför, men för att visa att han fick allt så visade jag riktigt hur jag tömde börsen och höll fram det tomma gapet så han skulle kunna se. Det kändes dumt. Varför gjorde jag så?
     När han fått pengarna log han mot mig med en tandrad som nog inte sett en tandläkare på länge och sade på knackig engelska:
- Thank you and God bless you!

Jag stannade upp för en sekund och tittade på honom och fick inte fram ett ljud. Men inom mig tänkte jag att det är ju jag som ska säga det till dig. Det är ju jag som ska be för dig och din familj. Det är ju jag som ska vara tacksam och tacka för allt jag fått.

Jag höll fram handen som liksom skulle, ja, jag vet inte vad den skulle, men jag tappade orden och jag tittade på honom och nickade. Vi tittade på varandra en mikrosekund och sedan gick jag in i det varma köpcentrat medan han satt kvar ute i kylan.

Under tiden jag handlade tänkte jag på mannen och tittade ner i min varukorg. Mycket var onödigt, fredagsmys och en extra hyacint och ja, ni vet vad det kan ligga i korgen en fredag i adventstid...

När jag gick ut ut köpcentrat var mannen borta. Hans sittdyna och burken stod kvar, men pengarna hade han tagit med sig. Jag som hade tänkt växla några ord med honom, men det var för sent. Jag vandrade hem i kylan, plockade upp mina varor, tände upp i brasan och tog mig en kopp kaffe. Men jag kunde inte glömma det som hänt en halvtimme tidigare. Jag har ju gett pengar till tiggare förut, men något hände idag. Det var en så stark påminnelse om att vara tacksam för det man har och att det går att hjälpa en medmänniska även med små medel. Jag började fundera på om mina slantar blev mannens frukost.

Jag funderade vidare på det som Jesus sade om hemlösa och sjuka: "Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig." (Matt: 25:40) Jag skulle kunna göra så mycket mer, men i det läget sände jag en tacksamhetens bön till Gud och bad för mannen och hans familj. Och idag har jag bestämt mig för att inte klaga på någonting. Inte på tidsbrist eller svåra skrivuppgifter eller ogjort julpyssel. Det blir jul ändå. Jesus kommer till oss om vi så står nakna inför honom eller om vi har Hollywoodpyntat huset. Det är våra gärningar han ser. Inte hudfärg, ekonomisk rikedom eller sexuell läggning. Han kommer ner till oss i julenatten, framburen av Maria som sa ja, ja till livet, Gud och upgiften att få frambära en konung. Gud kommer till världen som det lilla barnet.

Bereden väg för Herran! Berg sjunken, djup, stån opp! Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp. Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste. Välsignad vare han som kom i Herrens namn. (Sv Ps 103)

http://www.svenskakyrkan.se/julkampanjen 

Petronella

onsdag 26 november 2014

På tillväxt...

... är både hyacintlökarna i muggarna...
... och uggletröjan...
... i det fantastiska garnet Alfa från Sandnes.
Har börjat på andra ärmen, men den fick inte vara med på bild, så snart är det dags för oket OCH UGGLORNA! Eller som det står i mönstret: Here comes the owls!
     För första gången stickar jag en brun tröja. Men jag blev alldeles förälskad i garnet när jag först såg det och kände att jag äntligen hittat mitt ugglegarn. Det var längesedan jag köpte mönstret till Owls, men nu är den på gång. Precis som hyacinterna. Jag tänker att de kommer att slå ut på söndag, på första advent, kyrkoårets första dag, den dag då fastan börjar, den dag då vi börjar vänta på ankomsten av den smorde, Messias, frälsaren, Fredsfursten, den förste. Han som är med oss från början till slut, han som är början och slutet. Alfa och Omega.

Önskar er ett gott nytt kyrkoår och en fridfull första advent!

Petronella

P.S Läs gärna Sakarja 9:9-10, söndagens gammaltestamentliga text D.S

torsdag 20 november 2014

När allt är grått

När allt är grått både ute och inne livar det upp med en regnbågssjal.
Jag har stickat en Maluka igen, min tredje. Den här ska dottern ha. Den skulle bli som en regnbåge och jag tycker nog att jag lyckats lite.
Det grå novemberdiset gör inte färgerna rättvisa alls, men det går att ana att regnbågens alla färger finns med i alla fall.
Uddkanten är stickad i ett akrylgarn medan sjalkroppen är stickad i det mjuka Delano från CeWeC, ett blandgarn med alpacka, mohair, ull och akryl.




Petronella




lördag 15 november 2014

Fem skäl att älska november

Jag hör varje dag hur folk gnäller på november. Är det inte regnigt och grått så är det mörkt eller ruggigt och trist.
Jag har alltid gillat hösten. Trots att jag är en sådan där frusen människa som inte tinar upp förrän i mitten på juli, för att hamna i frystillstånd igen i september så gillar jag ändå hösten mer än våren. Den suger musten ur mig, jag inte med allt det där ljuset på en gång. Nä, hösten gillar jag och här är fem skäl utan inbördes ordning att älska höstmånadernas höstmånad november:
1. Vädret. 
Ju ruskigare desto bättre. Det finns ingen som säger till en att man borde gå ut. Det är helt tillåtet att sitta inne och man kan ta fram de där gosiga tjocka tröjorna som är så sköna.

2. Sticksäsong
Eftersom det är tillåtet att sitta inne så kan man ju passa på att sticka sig en ny härlig tjocktröja. (Jag stickar i och för sig året runt, men i november är det mera tillåtet liksom) Jag har precis börjat på en Owls, en grov tröja med ett ok som är fullt av ugglor. Mönstret förespråkar ett chunky garn, så jag har köpt Sandnes Alfa i den nya kulören gråbrun (som är långt utanför min vanliga färgkomfortzon, men som jag blev förälskad i i butiken). Färgen har nummer 2652 och kallas mellombrun. Bilden har jag lånat från Sandnes garns hemsida eftersom november inte har något fotoljus ens på dagtid. (Novembers enda nackdel)
3. Levande ljus
Novembers mörker bjuder in till ljuständning. Kommentarer överflödiga.
4. Födelsedag
Jag fyller år i november. Om tre dagar. Om någon hade glömt ^^.

5.Snart advent
Det är idag bara 15 dagar till första advent. Bara det gör november till en toppenmånad. Advent är bästa tiden på hela året om ni frågar mig. Förväntningarna, dofterna, ljusen, hemlighetsmakeriet, Lucia och saffransbullar och pepparkakor... Ja, ni hör ju själva.

Är du ändå inte övertygad om att november är en bra månad, tja då får ni helt enkelt bita ihop, ta på er lite mer kläder, mysa lite mer och äta en extra god köttgryta, tjuvsmaka på glöggen, titta på en gammal nobelfest i svt:s arkiv, virka en julgranskula och tänka att det är ju bara november 30 dagar om året. Åtta procent av årets dagar är en novemberdag. Det kan man stå ut med.

Att min november 2014 är och har varit extra tufft hamnar i skuggan av dessa fem goda ting. Det finns alltid ljus i mörkret. Jag har valt att följa ett särskilt. Vilket ljus är din lykta på dina fötters stig?

Petronella

onsdag 5 november 2014

Hjärtlig mössa

För någon vecka sedan var jag och dottern i en klädbutik. Då såg hon en mössa som hon ville ha. En vit med ett rosa hjärta och en bolltofs. Jag tittade på prislappen och på mössan och tänkte att en sådan stickar jag lätt själv, tidsoptimist som jag är. Sagt och gjort. Väl hemma rotade jag i mitt garnlager och hittade ett vitt och ett rosa garn som skulle kunna funka. Men jag vill ha många hjärtan, sa dottern. Och stora ska dom vara! Jahupp! det blev till att klura och räkna lite, men det bidde en mössa med hjärtan och bolltofs.
En enkel mössa stickad på rundstickor 3,5 (magic loop) med ett ullgarn utan banderoll, men det gick åt 50 gram och jag uppskattar att det var ca 100 m på nystanet. En enkel minskning var tredje varv efter kullen och så en boll längst upp.
Jag mätte huvudomfånget på flickebarnet och beräknade stickfastheten efter en provlapp och lade upp dubbel resår lite på chans. Resår ja.Dottern är lite känslig för kliiga saker, så resåren är stickad i ett mjukt merinogarn, några meter som blivit över. Det blandade jag i i tofsen också eftersom ullgarnet knappt räckte till.
När jag hade räknat ut hur många maskor det gick åt var det bara att räkna ut hur stora hjärtan och hur många maskor emellan dem jag skulle ha. Det blev sex hjärtan.




Host, host på er!
Mer hjärtan åt folken!

Petronella


söndag 2 november 2014

Det här med att fota färdiga objekt...

Jag har stickat färdigt en sjal och en hjärtemössa till Anna. Återvunnit gamla ljusstumpar och gjort nya fina allhelgonaljus. Men framför allt har jag pluggat eller befunnit mig i Lund och tentat eller umgåtts med familjen.

Att fota färdiga objekt har helt enkelt blivit bortglömt...

Hoppas att ni alla har haft en fin allhelgonahelg.


Petronella

fredag 17 oktober 2014

När det inte blir som det var tänkt att det skulle bli

Eftersom jag inte har så mycket tid över till handarbete nu för tiden, eller möjlighet att lägga ut så mycket pengar på garner som jag egentligen skulle vilja köpa, har jag bestämt mig för att inte påbörja något nytt just nu utan göra klart gamla projekt som ligger. Ufon, ni vet. De dåliga samvetena i påsarna i hörnet. Min trekantiga sjal ligger just nu på blockning. Och den blev verkligen inte som den skulle. Trekantig sjal. Jo, visst. Min ser ut som en fladdermus. Kanske var det därför den har tagit sån tid. Jag insåg rätt snabbt att den inte blev som bilden på mönstret. Så varför fortsatte jag? Kanske för att garnet är så härligt att ha i händerna. Viking Nordlys i blå och turkosa nyanser.

Jag tittar på sjalen lite på avstånd och funderar på hur jag ska göra. Repa upp? Ha den som den är? Den lär ju vara varm och skön ändå. Blocka om den och försöka tvinga fram en form? Nej, det sista faller bort.

Om jag tycker att den fyller en funktion när den har torkat blir det ett inlägg. Blir det inget inlägg, ja, då vet ni vilket öde den fick gå till mötes. Att bli något annat...

Häpp!

Petronella

fredag 10 oktober 2014

Betraktelse över ett halssmycke

Den 5-6 september i år var jag på en antagningskonferens på Tallnäs stiftsgård. Det var inte vilken antagningskonferens som helst, utan en konferens som ingick som en sista del i en lång antagningsprocess för sex möjliga prästkandidater i Växjö stift. En av dem var jag. Programmet var väldigt intensivt med övningar och samtal, men första eftermiddagen fick jag en liten lucka och tittade in i deras Fairtrade-butik. Då hittade jag det här korset i glas och kände direkt att jag ville ha det. Det står för så mycket av det jag tror och tänker.

För det första är det ett kors. Korset är uppståndelsens symbol, ett löfte om det eviga livet och syndernas förlåtelse. Jesus dog på korset för vår skull och tog på sig våra synder. Från avrättningssymbol till segertecken.  Korstecknet är för mig en segersymbol och som en bön i handling. När jag sluter korset i min hand uttalar jag en tyst och ordlös bön. Gud vet vad jag tänker och känner mina behov utan att jag behöver uttala dem.
På korset finns tvärbjälken, två armar som är till för att tjäna. Det blir jag påmind om när jag känner korset i mina händer eller ser det i spegeln. Vi ska tjäna varandra och älska vår nästa.

För det andra är korset blått. Blå är min favoritfärg. Men förutom att den är väldigt snygg är det också botens och besinningens färg. Den blå färgen ska påminna oss om allt dumt vi sagt och gjort och på så vis ge oss möjlighet till bättring.

Tre. Blå är också Marias färg. Maria är en av mina förebilder i Bibeln. Som ung trolovad tonåring säger hon ja. Ja till Gud och ja till att genom henne ska Ordet bli kött och levande. En uppoffring och en risk som många skulle tveka inför. Men hon säger ja. En ung och vanlig flicka i en vanlig stad, Nasaret, en flicka som vem som helst. När hon säger ja så visar hon att också jag, lilla vanliga jag, kan öppna mig för det himmelska.
Maria och berättelsen om henne visar att också Gud har ett modershjärta. Kanske är han varken hon eller han utan är bärare av både manliga och kvinnliga principer? Detta leder fram till fjärde skälet till att jag tycker så mycket om just detta kors.

Fyra. På stammen finns ett regnbågsfärgat parti. Regnbågen symboliserar kärleken till alla människor och löftet om att Gud är med dig, Gud sviker dig aldrig. För mig är kärleken gränslös. Om du älskar en människa spelar det ingen roll vad den människan är av för kön. Kärleken kommer från Gud till oss alla och även om vi är skapade till olika kön är kärleken könlös. Som jag skrev tidigare så är Gud varken han eller hon för mig, även om jag säger Han och ber till Herren Och eftersom vi är skapade till hans avbild är också vi älskade för den vi är, oavsett kön.  Jag kommer att viga homosexuella par om/när jag blir präst.

För det femte så är korset tillverkat med schyssta metoder av någon i Sydafrika. Fairtrade-märket garanterar att lön, arbetstid och tillverkning är människovärdig och miljövänlig. Det är bra!

Så till sist. Varje gång jag håller i eller bär detta kors så påminns jag om denna helg i den vackra småländska bygden då solen sken och jag kämpade med mig själv och hade så trevligt. Denna helg då väldigt mycket stod klart för mig och blev avgörande på många sätt. Denna helg då känslorna svämmade över åt alla håll. Och jag blev antagen. Gud och Växjö stift tror på mig och vill att jag ska bli präst i Svenska kyrkan.

Tack för korset och förtroendet! Jag ska göra vad jag kan för att leva upp till förväntningarna.

Petronella

söndag 5 oktober 2014

Liten sömlös kofta

En liten ljungfärgad Seamless yoked baby sweater är färdig.
Denna lilla skapelse är stickad i det mjuka Palino från Hjertegarn med stickor 3,5 och det gick åt 2 nystan och några meter. Garnet består av 100% merinoull och är en njutning att sticka i.
Den mörka nyansen räckte bara till en ärm och jag fick inte tag på något mer nystan, så det var bara till att repa upp och randa med en annan nyans. Men det blev ju också bra. Än en gång en uppifrån och ner-stickning. Har ni inte listat ut det än så kan jag tala om att jag inte gillar att sy ihop plagg. Faktiskt gillar jag det inte så mycket att jag nu för tiden nästintill ratar bort mönster med montering i.

Mottagaren av koftan är lilla Saga som döptes förra söndagen i Runstens kyrka av präst Johanna.
Hoppas att den kommer väl till pass. Och gör den inte det så hade jag väldans trevligt medan jag stickade den. Det var så skönt att sticka något som snabbt blev färdigt. Jag behövde det just nu. Göra något färdigt. Avsluta liksom.

Och nu är detta inlägg slut. Men det kommer fler....

Petronella

lördag 27 september 2014

Tröjan Lakrits

Fick en stund för mig själv och tänkte att "Nu! Nu ska jag blogga om min lakritströja!" Kruxet var att ingen fanns hemma som kunde hjälpa mig att ta bilder. Så ni får stå ut med mina selfies. Men snart har jag glömt hur jag gjorde den, så så fick det bli.

Den är stickad i Drops "Muskat" och Svarta Fårets "Matilda" på stickor 3 och 3,5. Bägge garnerna är i 100% bomull och med samma stickfasthet så det gick jättebra att blanda. Det syns ingen skillnad på det uppstickade. Det gick åt ca 350 gram. Den är, precis som Annas tunika, stickad uppifrån och ner. Det är så himla bra tycker jag, då kan man mäta efter hand och se om man behöver öka eller minska efter sin egen passform. Jag valde att göra den midjelång och med kort ärm.
Kragen är stickad i en rest från Annas tunika, ärmresåren är grön och den nedre resåren är svart. Vem har sagt att de måste ha samma färg?
Det finns alltså inget mönster till den här tröjan, men jag har förstås inspirerats av andra uppifrån och ner-plagg jag gjort. Men det viktigaste är nog att sticka en provlapp innan man börjar. Beroende på om man stickar löst eller hårt och vilka stickor man använder kan stickfastheten bli annorlunda än den som står på garnets banderoll. När man sedan vet hur många maskor och varv det blir på 10 x 10 cm kan man lättare räkna ut hur många maskor man ska lägga upp.
Raglanökningen kan man ju göra på olika sätt, men här ökade jag före och efter raglanmaskorna (2 m) var tredje varv.
När man ska maska av och plocka upp ärmmaskorna under armen har man återigen nytta av sin provlapp. På den kan man mäta hur många maskor det går på det mått som går åt under armen.

Den här har varit klar ett tag och jag har använt den flera gånger redan, det är en tröja jag blir glad av. Nu går vi snart mot långärmssäsong, men när det blir kallare får jag väl ta en kavaj över eller nå´t.
Bilderna är som sagt inte jättebra, men tröjan är skön och det är ju huvudsaken ^^.

Idag har jag varit i den stora staden Växjö på nomineringsval av kandidater till valet av biskop i Växjö stift. Jag var där som elektor för mitt pastorat och det blir intressant att se vilka som går vidare till det "riktiga" valet i november. Det här året känns som ett riktigt supervalår. Först EU-valet i våras, riksdagsvalet för ett par veckor sedan och nu det här biskopsvalet. Dessutom har detta år inneburit att jag varit tvungen att ta ställning till en hel del personliga vägval. Jag tror att 2014 kommer att gå till historien, i min egen lilla världshistoria, som det år då allting hände trots att det egentligen inte har hänt än. Resan är påbörjad och allt känns väldigt stort och spännande. Men det kanske är det som kallas livet?

Petronella



söndag 21 september 2014

Nytt på bloggen

Jo, du läste alldeles rätt. Bloggen har bytt namn. Eller, fått ett tilläggsnamn, Credo, som betyder jag tror.

Jag har länge känt mig lite låst och fast i min egen blogg. Jag har många gånger velat skriva om saker som inte riktigt passat in i bloggens tema. Men nu känner jag att det är dags att bredda den lite och kanske få möjlighet att skriva om det som upptar väldigt mycket av min tid just nu - nämligen mina präststudier och mina funderingar i trosfrågor. Det är ju inte så att jag inte handarbetar och pysslar längre, utan det är bara det att jag inte hinner ta foton och blogga på samma sätt som förut. Mycket beroende på att jag jobbar 80% och samtidigt pluggar på helfart.

Jag hoppas att ni som tidigare läst min blogg kommer att fortsätta läsa den och ha förståelse för att pyssel- och handarbetsinläggen kommer att bli färre. Kanske kan jag nå nya läsare, vem vet?

Lakritströjan är för övrigt både klar och invigd. Bilder kommer förhoppningsvis... Nu håller jag som bäst på med en doppresent till mitt bonusbarnbarn och vad det är vill jag ju inte avslöja än...

Pax Vobiscum!

Petronella

onsdag 10 september 2014

Lakritströja

Jag kallar den "Lakrits". Inspirerad av Annas tunika. Den är snart klar. Snart. När jag får tid...




Petronella

Creo och Credo

måndag 11 augusti 2014

Cottolinväska #4

Lika mycket terapi som det var för den som vävde löparen har det varit för mig idag att sitta vid symaskinen och sy något enkelt att lägga tankarna på en stund. Det blev en väska/kasse till av en cottolinlöpare.
Den här fick även den en återanvänd ficka från ett undanlagt plagg. Istället för handtag fick den en axelrem från en uttjänt reklamkasse.
Jag tröttnar aldrig på dessa praktiska kassar och väskor. Bara att lägga räta mot räta och sy två sidsömmar och eventuellt två tvärsömmar i botten för att få till en liten botten. Sedan kan man välja att sy på handtag eller sy en kanal till ett snöre. Om man vill kan man dekorera den till man stupar. Eller bara sy på en ficka, med eller utan lock.
Man kan ha dem till så mycket. Den här rymmer både min laptop och en A4-pärm. Hur bra som helst och den har kostat mig ca tio kronor!!

Imorgon är semestern slut. Punkt.

Petronella

lördag 2 augusti 2014

Tunika och tankar

För en tid sedan var det rea på Drops bomullsgarner i någon garnbutik på webben (minns tyvärr inte vilken) och jag köpte hem lite olika färger på måfå. När de kom hem fick Anna välja ut några av dem till en tunika jag sett i Allt om handarbetes stickmagasin (nr 06/2014). Och nu är den alltså klar!
Den är stickad uppifrån och ner (jag älskar sömlös stickning) i Drops Muskat på stickor 3 och 3,5 och det gick åt cirka 400 gram. Anna har storlek 122/128. Tre och ett halvt nystan svart, två och ett halvt nystan mörklila, ett nystan ljuslila och ett nystan ljusblå.
Muskat hade en annan stickfasthet än det garn som mönstret rekommenderade, så jag har gjort om mönstret lite grand. Dessutom ville Anna ha trekvartsärm istället för kort så den är också lite ändrad.
-Mamma om jag ska ha den i skolan vill jag ha halvlånga ärmar så jag kan ha den till hösten också. Annars har du ju stickat förgäves.
Sant.

Vi är båda riktigt nöjda med resultatet och det har varit rolig stickning från början till slut. Jag repade visserligen upp oket en gång innan jag fick ordning på stickfasthet och storlek, men sen har det varit rena monogamstickningen. Perfekt semesterstickning. Bara runt runt på rundstickor. Som yoga, bara att följa med i de tankar som kommer och går eftersom stickningen inte krävt några egna tankar efter oket. För tankar det har jag. Många och långa.
Anna står här framför ett vägskäl. Och den bilden får symbolisera mitt liv just nu. Jag har valt väg och bestämt mig för vad jag vill göra när jag blir stor. Men just nu måste jag gå den gamla vägen ett tag till. En parallellgata löper jämte den jag just nu måste gå. Ibland viker jag av och går på den väg jag vill gå, men verkligheten rycker mig tillbaka med jämna mellanrum. Om ca 4 år har förhoppningsvis de bägge vägarna förenats och jag kan gå fritt mot målet. Men vägen dit är lång och full av prövningar. Och det är dem jag har grunnat på under mina tre semesterveckor. Jag har en vecka kvar.
     Hur i hela friden ska jag få allt att fungera? Det är den stora frågan. Men det handlar väl om att se tiden an, tacka och vara glad att den där vägen finns och löper parallellt så att jag faktiskt kan se den och skönja den ibland. Längtan efter den får driva stegen framåt. Jag vet att Han är med mig.

Kram på er!

Petronella

måndag 14 juli 2014

Semester

Vill officiellt meddela att jag kommer att ha en kortare bloggvila. Efter ett läsår med heltidsjobb och studier, fyra veckors praktik, jämte vardag, omvälvande känslor och grubblerier och andra uppdrag, är jag väldigt trött. Jag stickar och virkar. Jodå, men orkar inte riktigt redovisa...

Nu ska jag vila, läsa böcker, plocka hallon och blåbär och umgås med mitt sommarlovslediga barn och ta igen lite tid med min man.

Vi ses i augusti! Lovar!

Petronella


lördag 5 juli 2014

Godisspindel

När jag var på Cypern i höstas så började jag på en spindelsjal som nu äntligen är färdig.
Den är virkad i Tilda och det gick åt tre och ett halvt nystan. Den här gången virkade jag en stolprad runt sjalen i bottenfärgen och en liten uddkant i rosa. Den ser precis ut som de där sura godisflaskorna i färgen, och är full av virkade "spindlar", därav namnet.
Mönstret är som vanligt hämtat från Garnstudio. Fast jag gör den inte så stor eftersom jag gillar att ha sjalen så här.
- Ta kort på sjalen, sa jag till maken.
- Ja, det gör jag ju, sa han.
Jag vet inte, jag... Han verkar mest vilja visa den nymålade fasaden. I alla fall... Han tog ett kort i alla fall... och klänningen är ju fin ^^.


Har haft en underbar lördag med familjemys, jordgubbar, cykeltur, sommarprat och utomhusstickning. Kan inte låta bli att citera psalm 754:
"Nu är det härligt att leva..."

Petronella

måndag 30 juni 2014

Påse

Har en ledig dag idag. Det är skönt. Jag trivs verkligen på min praktik och tycker att alla uppgifter är roliga, men ibland behöver man pusta ut och göra något helt annat. En del gillar att rensa ogräs eller snida i trä eller skriva en bok. Jag gillar att jobba med textil. Det är inte bara så att jag gillar det, det är  en nödvändighet, ett behov jag har.
Häromdagen var jag (som vanligt) inne en sväng på Kupan och kikade lite. Då hittade jag en broderad liten duk och en - hör och häpna! - cottolinlöpare. I mina ögon var de direkt som gjorda för en ny projektpåse. Summa för båda dukarna: 20 kronor. Så idag har jag sytt ihop en projektpåse till.
På framsidan en detalj från den broderade duken och på baksidan...
... ingenting. Inga fickor eller handtag, utan en praktisk dubbel dragskoknäppning. Detta är en påse för det lilla projektet. Färdigt mått 27x27 cm. Två sidosömmar och två dragskosömmar. Och sen i med två snören. Plättlätt!
Duken förstärkte jag med flisofix (tror jag det heter, fastnar bara på ena sidan) innan jag zick-zackade fast den på löparen. Självklart fick påsen ett litet bomärke också ^^.
Allt detta tog cirka en kvart och jag tror att jag har snyggaste projektpåsen på tåget till Emmaboda ^^.

Lev väl!

Petronella




lördag 21 juni 2014

Mario/Maria

Jag har virkat en liten amigurumipräst till en vän som alltid ställer upp och hjälper mig med olika saker. Nu ska hon snart ha barn och fick idag en liten väntekamrat.
Eftersom jag inte vet om det är en Mario eller Maria så har mottagaren fått välja kön på kamraten. Hur eller hur så gillar hen bröd och vin och att stå ute i det fria och predika. Men hen tycker också om kramar. Och det passar ju bra eftersom det snart finns en bebis i familjen.

Kram på er!

Petronella

lördag 14 juni 2014

Babykofta in progress

Jag har blivit bonusfarmor!

Den andre juni kom det lilla underverket som fått namnet Saga. Och som den sticktokige bonusfarmor jag är så lade jag alla andra projekt åt sidan och började på en liten kofta. En Seamless Yoked Baby Sweater stickad uppifrån och ner. Jag tror den blir bra till hösten.


Eftersom jag inte kunde hejda mig rotade jag runt i mitt garnförråd för att hitta ett lämpligt garn. Tänkte att två nystan av Hjertegarns Palino (merinoull) skulle räcka. Det gjorde det inte. Det räckte inte till ärm nummer två. Så nu har jag paus från koftan, men bara tillfälligt, bara tills det dimper ner ett nystan i brevlådan. Och idag har jag köpt jättefina träknappar som jag tror kommer matcha fint.

På måndag börjar jag en fyra veckor lång första praktik som präst. Det ska bli urkul och spännande. Kanske kan det bli lite tågstickning till och från församlingen om Veolia och alla de andra tågmänniskorna kan komma överens snart.

På återseende!

Petronella

lördag 24 maj 2014

En löparväska till

Om du nu trodde att jag börjat löpa eller springa så trodde du fel. Nej, min Bondekofta har vuxit ur sin projektväska och då var det ju bara till att göra en större. Den här gången använde jag, förutom en cottolin-löpare jag aldrig använder, en urvuxen jeansskjorta som jag slaktade.
Jag sprättade upp knappslåarna, sydde igen sömmen, och sprättade bort en ficka som blev perfekta handtag och väskficka. Jag lät tryckknapparna sitta kvar på handtagen. Då kan man knäppa ihop dem när man är ute och går eller cyklar och behöver inte vara rädd att stickningen eller virkningen ramlar ur. Dessutom är det ju så snyggt med pärlemorknappar!
Ett par gamla manchesterbyxor blev av med en bakficka som jag satte på andra sidan.
Precis som med den förra "löparväskan" sydde jag en botten genom att sy två tvärsömmar. Än en gång, superenkelt och superpraktiskt. Dessutom har jag inte lagt ut en enda krona mer än på sytråden. Bra för miljön dessutom. Det gillas!

Petronella


fredag 16 maj 2014

Piccadill pullover

Idag stötte jag på en jättesnygg tröja av en slump. Jag skulle hjälpa en elev med att hitta fakta om Piccadilly Circus i London. Jag fick då frågan vad piccadilly betyder. Piccadill är en slags halskrage eller halssmycke som var på modet för länge sedan, typ 1600-tal, kanske kommer det därifrån, höftade jag till med. Och för att bättre kunna förklara bild-googlade vi på piccadill. Visst fick vi fram fina bilder, men det dök också upp en fin pullover som jag förälskade mig i på direkten.
Hur fin var inte denna??
Fler bilder finns på Nutty creations där denna bild är hämtad. Klicka här så kommer du direkt till pullovern. Men det fanns en massa andra fina saker också på hennes blogg. Den kan bli en ny favorit.

Ja, tänk så det kan bli. Ett engelska-projekt ledde fram till en ny förälskelse.

För min egen del så har jag just lämnat in en hemtenta, så den här veckan har det inte blivit mycket stickat. Men nu tar jag studiepaus några dagar och kommer att toksticka på min bondekofta.

Petronella

söndag 11 maj 2014

Ljuva femtiotal

Häromdagen fyndade jag fyra assietter på Kupan som jag bara var tvungen att köpa.

För en struntsumma fick jag fyra assietter tillverkade under första kvartalet 1959 vid Rörstrands porslinsfabrik. Det vet jag för i botten är den märkt 591. Jag visste inte vad dekoren hette, men en vän tror att den heter Canaria. Och det stämmer säkert.

Fina är de i alla fall. Jättefina. Nu vill jag ha fler delar.

När jag ställde in dem i skåpet åkte fyra (fula) fat ut. Dem tar jag med mig till Kupan nästa gång. Kanske någon annan tycker att de är fina.

Petronella