fredag 5 december 2014

En god gärning?

I morse när jag skulle till affären satt det en tiggare utanför ingången till köpcentrumet. Det var kallt ute och han hade just ställt fram sin lilla burk framför sig där han satt. Av hans utseende att döma skulle jag gissa att han är rom. Det brukar sitta tiggare där, så det var inget ovanligt, och jag brukar ge dem pengar om jag har några lösa kontanter på mig. Det hade jag idag. Jag tog fram min börs och tömde den på de mynt som låg däri. Jag vet inte varför, men för att visa att han fick allt så visade jag riktigt hur jag tömde börsen och höll fram det tomma gapet så han skulle kunna se. Det kändes dumt. Varför gjorde jag så?
     När han fått pengarna log han mot mig med en tandrad som nog inte sett en tandläkare på länge och sade på knackig engelska:
- Thank you and God bless you!

Jag stannade upp för en sekund och tittade på honom och fick inte fram ett ljud. Men inom mig tänkte jag att det är ju jag som ska säga det till dig. Det är ju jag som ska be för dig och din familj. Det är ju jag som ska vara tacksam och tacka för allt jag fått.

Jag höll fram handen som liksom skulle, ja, jag vet inte vad den skulle, men jag tappade orden och jag tittade på honom och nickade. Vi tittade på varandra en mikrosekund och sedan gick jag in i det varma köpcentrat medan han satt kvar ute i kylan.

Under tiden jag handlade tänkte jag på mannen och tittade ner i min varukorg. Mycket var onödigt, fredagsmys och en extra hyacint och ja, ni vet vad det kan ligga i korgen en fredag i adventstid...

När jag gick ut ut köpcentrat var mannen borta. Hans sittdyna och burken stod kvar, men pengarna hade han tagit med sig. Jag som hade tänkt växla några ord med honom, men det var för sent. Jag vandrade hem i kylan, plockade upp mina varor, tände upp i brasan och tog mig en kopp kaffe. Men jag kunde inte glömma det som hänt en halvtimme tidigare. Jag har ju gett pengar till tiggare förut, men något hände idag. Det var en så stark påminnelse om att vara tacksam för det man har och att det går att hjälpa en medmänniska även med små medel. Jag började fundera på om mina slantar blev mannens frukost.

Jag funderade vidare på det som Jesus sade om hemlösa och sjuka: "Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig." (Matt: 25:40) Jag skulle kunna göra så mycket mer, men i det läget sände jag en tacksamhetens bön till Gud och bad för mannen och hans familj. Och idag har jag bestämt mig för att inte klaga på någonting. Inte på tidsbrist eller svåra skrivuppgifter eller ogjort julpyssel. Det blir jul ändå. Jesus kommer till oss om vi så står nakna inför honom eller om vi har Hollywoodpyntat huset. Det är våra gärningar han ser. Inte hudfärg, ekonomisk rikedom eller sexuell läggning. Han kommer ner till oss i julenatten, framburen av Maria som sa ja, ja till livet, Gud och upgiften att få frambära en konung. Gud kommer till världen som det lilla barnet.

Bereden väg för Herran! Berg sjunken, djup, stån opp! Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp. Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste. Välsignad vare han som kom i Herrens namn. (Sv Ps 103)

http://www.svenskakyrkan.se/julkampanjen 

Petronella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar