fredag 30 januari 2015

Inte bara studier

Man kan ju inte bara studera. Ibland måste man ju ta en paus och låta hebreiska prepositioner och suffix smälta in.
Jag har tagit med mig ett pausprojekt till mitt studentrum i Eslöv. Det tar jag fram lite då och då när jag tycker att hjärnan behöver vila. Det är en spetssjal i en fantastisk shetlandsull i en underbar mörk cyklamenfärg. Tyvärr gör inte bilderna färgen rättvisa (tagna med min gamla mobiltelefon).
Mönstret är från en Allers, men jag vet tyvärr inte vilket nummer eftersom mönstret är urklippt ur tidningen. Garnet är Shetlandsuld från BC Garn. En härva är 450 m och jag räknar med att den ska räcka. Jag satte banderollen på nystanet efter att jag nystat härvan för att inte glömma vad jag stickar med. Har ju liksom inte bara ett projekt på gång ^^. Jag stickar med stickor 4 trots att garnet rekommenderar mycket mindre, men jag vill att den ska bli lite lös och skir. Nu ser den ut som skrufs, men blockningen kommer göra susen, det är jag helt övertygad om. Garnet köpte jag hos Ariadnes garn och kuriosa i Kalmar tillsammans med dessa underbara härvor med Kampes tvåtrådiga ullgarn.
De ska så småningom förvandlas till en kofta. Koftan Siri av Linnéa Öhman. Men först ska jag sticka sista ärmkullen på min Bondekofta när jag kommer hem. Nu måste den bli färdig. Punkt slut! Siri får bli min morot och spetssjalen får nog stanna i Eslöv. Annars blir nog inte koftan färdig... Men en tågstickning behöver jag ju ha med mig. Eller? Man kan ju inte läsa i tre timmar...

Ha det gott!

שָׁלוֹם

Petronella

söndag 25 januari 2015

Allt kommer nog att bli bra

Utanför Institutionen för Humaniora och Teologi i Lund så finns den här textraden inlagd bland gatstenarna:
Och tänk, jag tror att det kommer bli det. Bra alltså. Efter ett års distansstudier så har jag nu avverkat min första vecka som lundastudent och det känns toppen. Lund är en fantastisk stad på alla sätt och vis och jag njuter av att befinna mig på ett sådan anrikt lärosäte. Enda smolket i glädjebägaren är att jag måste vara ifrån min familj så mycket. Det var längesedan jag njutit av en helg och familjekramar så mycket som denna. Men redan är en vecka av tjugo avklarad! Och jag har under den veckan lärt mig att hitta i centrala Eslöv och Lund, börjat begripa hur Skånetrafiken fungerar och lärt mig hitta bland LUX (institutionens) alla salar. Men inte nog med det. Jag har lärt mig det hebreiska alfabetet, dess vokaltecken och några av skrivreglerna. Jag är mäkta stolt över mig själv. Men så har jag nött och nött om kvällarna. Och förresten, vad ska jag göra alldeles ensam?
Detta nötande och tränande på gutturala ljud har lett till att jag inte handarbetat så mycket. Men jag har börjat på en mössa i alla fall ^^.
Jo, ännu en diamantmössa. Det gäller att ha mönster man kan utantill när huvudet är fullt av hebreiska bokstavsregler. Den här blir i barnstorlek, för jag hade en lite för liten virknål med mig till Eslöv (där jag är inneboende under veckorna). Om det skulle bli panik så har jag upptäckt att det finns en sybehörsaffär i Eslöv som tillhandahåller lite garner. Jag har också spanat in en jättemysig garnaffär i Lund, så orolig är jag inte.

Nu sitter jag och tillverkar ett memory med alla tecken och bokstäver. In i hjärnan ska det!

Ja, summa summarum kan man säga att vecka 1 i Lund kan sammanfattas enligt följande:
Väldigt lite handarbete och väldigt mycket bokstäver ^^. Men roligt har det varit!


Kram och välsignelse till er alla!

Petronella


söndag 18 januari 2015

Helt kort

Påbörjat ett par nya restgarnsprojekt och städat mitt arbetsbord. Phu!
Nu ska jag packa. Imorgon är det upprop på nästa kurs i Lund. Hebreiska. Gulp!

Ta hand om er!

Petronella

tisdag 13 januari 2015

Påskägg och Psaltarpsalm

Fyra stycken stickade påskägg har det blivit. Fyra olika mönster. Lite mer ägglikt för varje gång. Det första ser mest ut som en stor tampong, men det fjärde liknar faktiskt ett ägg. När jag är riktigt nöjd ska jag dela med mig av mönstret. Men jag börjar i alla fall med nio maskor på strumpstickor 2, ökar varannat varv med dubbla maskor till jag har 36, stickar ett par varv och ökar till 40 maskor, och har ganska tunna garner. Det är minskningen jag inte är riktigt nöjd med på de två första (ovanifrån sett). Ja, ja, att skapa är att processa har jag lärt mig. Jag får ha tålamod och sticka vidare...
I väntan på fler (man kan ju inte bara ha fyra i ett påskris!)och i väntan på våren så får de hänga så här och förgylla min studieplats ^^.

Som en liten följetong här i bloggen tänkte jag ge er en liten Bibelskola kring just ordet skapa. Jag tänker slumpa fram olika bibelställen som innehåller ordet "skapa" (eftersom det är vad den här bloggen lite går ut på samtidigt som det inte borde vara någon hemlighet att jag studerar bibelvetenskap just nu) och göra mycket korta utlägg kring dessa eller bara låta få versen tala för sig själv.

Dagens "skapa" är hämtat i Psaltarens andra bok, Psalm 51, vers 12:

"Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne."

Någon kanske minns historien om den unge David som strider mot jätten Goliat och som lyckas döda honom med en sten och slunga. David blir längre fram smord till kung och växte till sig som de flesta män gör. Han blir en beryktad krigsherre och erövrar Jerusalem och blir kung över hela Israel. Han skaffade sig flera hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar. I 2 Samuelsboken, kap 7 får David löften från Gud via en profet som hette Natan. Han blev lovad att hans hus och kungavälde skall bestå inför all framtid och att hans släkt för alltid skall sitta på tronen.
David fortsätter sedan att kriga och utvidgar landet, men vid ett tillfälle stannar han hemma medan hans män drar i fält. Då får han en morgon syn på en kvinna som badar och hon är mycket vacker. David får veta att hon är gift med en av hans soldater, hettiten Uria, men kan inte låta bli henne. Han ligger med henne och hon blir havande. Hennes namn är Batseba. Nu gör David något som inte är etiskt riktigt. Han beordrar att Uria skall ställas i första ledet där striden är som värst. De ska också se till att han blir ensam och träffad. Uria dör i strid och Batseba får veta att maken är död. Efter sorgetidens slut tar David henne till sig, hon blir hans hustru och föder honom en son. Men det som David gjorde misshagade Herren och sonen dör, trots att David försöker rena sig med fasta och bön. Men David får en ny chans. Batseba blir åter havande och föder sonen Salomo som sedan blir kung efter David.
Nå, vad har nu hela den här historien att göra med psaltarpsalmen? Jo, den sägs vara skriven när profeten Natan varit hos David, sedan David varit tillsammans med Batseba.
"Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne."

Läs gärna hela psalmen, den är vacker, och fundera på vad ditt hjärta behöver renas ifrån. Vilket av dina sinnen behöver lite extra stadga?

Nu blir det bloggvila några dagar. Tenta på fredag...

Petronella

torsdag 8 januari 2015

Snart påsk

Idag har jag haft framläggning och opponering på textinterpretationer. Det är alltid skönt när man kan lägga saker bakom sig och ge plats åt nya tankar. När det var klart var jag lite hjärntrött och insåg att jag behövde göra något annat en stund. Så jag drog maken ur TV-soffan (trots att det var Tour de ski) och vi började plocka undan julen. Lite tidigt jag vet, men jag hade den där känslan kvar i kroppen av att vilja lägga undan saker och få saker gjorda. Vi blev nästan färdiga. Nu står alla julsakerna i gästrummet och glor och undrar när de ska få flytta in i kartongerna igen. En annan dag, sa jag och stängde dörren.

Sedan fick jag ett samtal som triggade igång mig. Det är så typiskt mig. Ett ord, en bild, ett samtal och så är processen igång. Just nu skulle jag behöva ställa in hjärnan på pluggfrekvensen, men den bara hoppar över den idag. Istället rattar den in sig på "sticka-påskpynt-frekvensen". Knappt hade vi raskat ut julen innan det var dags alltså. Kan man sticka julkulor kan man väl sticka påskägg också. Ja, så nu sitter jag och fnular och grunnar med de tunnaste av stickor och stickar påskägg fast jag borde plugga istället.
Jag skriver ner efterhand vad jag gör så jag inte ska glömma. Det som är så härligt med påsken är att man kan gå loss med färgerna helt ohämmat. Jag lovar, det kommer bli många stickade påskägg i år som får samsas med alla de virkade påskäggen jag gjort innan.

Vilken tur att Jesus uppstod på påskdagen så vi får fira påsk och sticka färgglada påskägg!

Petronella

onsdag 7 januari 2015

En kofta till?

2015 lär bli året då jag inte kommer att tokproducera jättemånga saker. Men ser ni? Kolla projektbarometern!! Jag har bara två projekt igång just nu (om man inte räknar alla halvfärdiga broderier i min UFO-låda).
Att Bondekoftan inte är klar beror på att det saknas ett nystan. Har bara ena ärmkullen och knappkanten kvar.
Den andra koftan som ännu heter Kofta är ett eget hitte-på-mönster som jag tänkte skulle sluka lite restgarner. Jag hade 8 nystan av Drops Karisma liggande. Jag började virka på en jättefin jacka, men insåg snabbt att garnet inte skulle räcka. Jag kommer att virka den, men i ett annat garn. Så jag repade upp och började om med en annan kofta. Garnet kommer inte att räcka till en enfärgad stickad kofta heller så då blir det till att flerfärgssticka.
Tänker mig att det ska bli en 40-talsinspirerad kofta. Sen när den är klar ska jag stå och posera så där dramatiskt som kvinnorna gjorde i magasinen förr. Det ska bli en kortare modell, en kofta som passar till klänningar. Jag är nästan framme vid ärmhålen nu, men har inte bestämt hur oket ska se ut så därför ligger den och mognar medan jag tänker.

Frågan är nu, kan man sticka för många koftor? Jag tror inte det. Koftan är ju världens mest praktiska plagg. Året runt. Tjocka. Tunna. Snygga. Bekväma. Mysiga. Det finns koftor för alla tillfällen. Jag skulle vilja sticka en Siri. Jag har sett flera färdiga nu och den ser så himla fin ut.

Idag tänker jag också lite på att det är lite konstigt att inte åka till jobbet. Och imorgon kommer eleverna och jag är inte där och tar emot dem. Om någon av er elever läser detta nu så vill jag bara säga att jag tänker på er fast jag inte är där. Och tack för alla fina julgåvor/avskedspresenter jag fick innan jul! Jag blir fortfarande rörd när jag tänker på det.

Nu laddar jag för ett innehållsrikt 2015 med lite mindre stressklumpar i magen och mera gokänsla.

Kram på er och sticka lugnt!

Petronella

P.S Never underestimate the power of a woman with knitting needles. D.S

torsdag 1 januari 2015

2014

Januari var månaden då jag började studera igen. Fortsatte att jobba och började en distanskurs på halvfart vid Uppsala universitet, Svenska kyrkans tro och liv, för att liksom känna efter om jag var på rätt spår. Det var jag. Jag blev också vald till ordförande för Torslunda församlingsråd. Ett uppdrag jag tackat ja till innan jag visste att jag skulle börja studera igen. Men det har gått bra. Som ordförande kan man delegera ^^.
Jag sydde också en kaffeväska, stickade en mössa efter eget mönster, smälte ljusstumpar och nålband på ett par sockor.

Februari. Den månad då jag tog mod till mig och ringde rekryteraren i Växjö stift. Ett första nervöst möte med Katarina och sedan var jag inne i den energikrävande och känslomässigt laddade antagningsprocess som präglade en stor del av 2014.
Vårt gästrum blev klart och jag lyckades få ordning på mina garner. En och annan mössa virkades också.

I mars stickade jag en långkofta och virkade och stickade på sjalar. Och försökte vänja mig vid tanken att jag höll på att byta spår och så småningom byta yrkesidentitet. Inte helt lätt när man faktiskt trivs med det man gör och identifierar sig så starkt med att vara lärare. Ett underbart jobb. Men blir man kallad så blir man.

April bjöd på en tuff arbetsmånad och endast två blogginlägg (kommentarer överflödiga). Jag träffade biskop Jan-Olof för första gånget i ett givande samtal och jag kände mig lite mer säker på att jag var på rätt väg. Men han sade också till mig att min inre kallelse kan ingen ta ifrån mig, men den världsliga kallelsen är det andra som styr över. Det har nog varit det jobbigaste i den här antagningsprocessen, att mitt öde låg i andras händer. Människor som inte kände mig på riktigt. Att varje möte med en ny människa innebar att vända ut och in på sig själv och försöka motivera varför just jag skulle bli en bra präst eller vad min kallelse innebär och hur jag vet att det är en kallelse. Vem är jag som person och hur har mitt liv format mig till den jag är?
Samtidigt pågick kursen och jag fick möta många nya människor och fenomen och fundera på framtida ställningstaganden. Nyttigt!

I maj hade jag mina nålbundna sockor på en amatörutställning och ni som jobbar i skolans värld vet att maj är ett enda kaos av saker som ska göras innan läsåret tar slut. Detta upplevde jag på två fronter. Som student och som lärare. Men jag sydde två projektväskor av cottlinlöpare också och loppade fyra fina Rörstrandsassietter.
För första gången träffade jag en psykolog också. Samtalet med honom var ett led i kartläggningen och antagningsprocessen. Ett väldigt intressant samtal som kretsade mycket kring min roll i syskonskaran och den jag var i min familj när jag växte upp. Ibland är det jobbigt att gräva i det förgångna, men här handlade det om att hitta pusselbitar till det pussel som är jag och min identitet. Hur kan jag använda det som jag har i min ryggsäck för att kunna hjälpa andra och hitta styrkor i det som är jag?

Juni. En månad då frusna jag börjar att tina upp lite grand. Jag blev bonusfarmor till underbara lilla Saga och fick tillbaka min stickmojo. För vem vill inte sticka små rara koftor till små rara bebisar? Jag avslutade min kurs och fick förmånen att vistas på St Sigfrids folkhögskola på Kronoberg i 4 dagar på en praktikantkurs som skulle förbereda oss för den kommande prästpraktiken. Fyra fantastiska dagar då jag fick lära känna fina Anna, Johanna, Kalle, Joel och Eric som precis som jag väntade på antagningsbesked. Eric, Joel och jag gjorde praktik hos underbara Annette Geyer i Emmaboda pastorat och jag fick bekräftelse på att jag var på rätt väg. Igen.
Jag hann inte vara så kreativ, rent praktiskt, under den här perioden. Det var ju sommar också. Men en påse till blev det.
Juli. Försökte bara vara ledig och njuta av min familj. Virkade klart en andra spindelsjal.
Augusti. Var på semester i Göteborg hos fina Erika och fiskade kräftor i Hindsjön. Stickade en tunika till Anna som jag nog måste utnämna till årets mest lyckade stickprojekt. Hon använder den flitigt.
En fjärde projektväska blev det också innan semestern var slut. Jag var inte jättetaggad att börja jobba igen efter praktiken och semestern och med vetskapen att studierna nu skulle skruvas upp ett snäpp. Men pliktmänniska som man är bet jag ihop och körde på. Och det var just det jag gjorde. Bokstavligt talat. Jag krockade med en traktor den 25 augusti. Vi klarade oss mirakulöst, jag och min kollega som åkte med. Det blev en tankeställare för mig och där och då bestämde jag mig för att om jag blev antagen som prästkandidat skulle jag säga upp mig från mitt jobb och sluta rusa fram genom livet.

September. Månaden med stort S. Antagningskonferens i dagarna två. Omvälvande och spännande och pirrigt. Allt vi sade och gjorde iakttogs och lyssnades in av en antagningsgrupp bestående av fyra personer från domkapitlet. Sedan följde nio dagar av nervös väntan. Men det gick bra. En solig dag i mitten av september fick jag mitt efterlängtade besked av biskopen. Växjö stift tror på mig och tror att jag kommer att bli en bra präst en dag. Den långa antagningsprocessen var nu över och jag var så glad att alla mina kamrater också klarade sig. Nu var det bara att lämna in uppsägningslappen och lägga i nästa växel. Och den visade sig behövas. September var också månaden då jag förstod att läsa bibelvetenskap i Lund på helfart och dessutom jobba 80% som lärare inte skulle gå.
Stickade en lakritstopp och gav bloggen ett nytt tilläggsnamn. Credo.

I oktober stickade och virkade jag doppresenter till lilla Saga och kämpade på med livet.

Om det inte vore för min uggletröja så är november en månad jag helst inte vill tala om. Fortfarande ingen ersättare på min tjänst och en kropp som börjar säga ifrån. Sjukdagarna börjar dugga tätt och jag känner mig otillräcklig på alla plan.

December och adventstid. Den månad då jag slutar min tjänst som lärare på skolan och  försöker hinna ikapp en massa skolarbete. Julstöket och familjen får stryka på foten och jag har svårt att hitta julefriden. Men en julsjal blev iallafall stickad och mätta blev vi på julafton. Och hela familjen var samlad. Det tackar jag för. Igår fyllde dottern åtta år och släkt och familj var här och firade henne på dagen. Jag är välsignad med en så himla fin familj. Tack för det!

2015 får gärna bli det år då jag hittar rytmen och kommer i fas med saker och ting. Jag hoppas att vi alla kommer att få vara friska och krya. Jag hoppas att alla barn i världen ska få fylla fem och att krigande gubbar ska ta sig samman och sluta fred med varandra.

Som vanligt ska jag försöka konsumera klokare, återanvända och äta mer grönt. Och så kommer det nog att bli ganska mycket ego-stickning. Projekt som gör mig glad.

Välsignelse till er alla med önskan om ett Gott Nytt År!

Kram Petronella