söndag 29 mars 2015

Sagan om Hybridsjalen

Det var en gång en sticktokig präststudent från Öland som en kväll satt fast i sitt studentrum i Eslöv med endast ett par grova bambustickor och två nystan med tunt ullgarn, ett svart och ett lila. Sticksuget var pockande och läxorna var gjorda och inget pågående projekt fanns att tillgå.
     En god vän till studenten deltog vid denna tidpunkt i ett TV-program som sändes en halvtimme på vardagskvällar och studenten tyckte alltid att det var ett ypperligt tillfälle att koppla av med lite stickning medan hon tittade på detta program. Men vad skulle hon sticka?

Man kan aldrig få för många sjalar, tänkte hon och lade upp tre maskor med det svarta garnet på stickan. Av ren och skär gammal vana blev det snart en viggformad sjal i gles rätstickning. Nästan som julsjalen hon stickat förut.

Rätt som det var (ja, inte samma kväll, men nästan) var det svarta nystanet uppstickat.
     Nej, tänkte studenten, den här blir för liten. Jag måste hitta på något.
Då tittade hon ner i sin påse och såg det lila garnet.
     Kanske kan jag göra en snygg avslutning i den här färgen, frågade hon sig själv och svarade raskt tillbaka att det skulle hon. Hon mindes då en sjal hon stickat för ett par år sedan som hade en sådan fin spetsstickad bladkant. Opsa hette den och mönstret var skapat av VisaLisa.
     Hon började rota i sitt Ravelry-bibliotek och hittade faktiskt mönstret, tog fram det lila garnet och började sticka vidare så hon skulle få rätt maskantal på stickan. Och sen blev det vackra lila blad längs hela sjalkanten. Studenten kände sig riktigt nöjd när hon lade sjalen på blockningsmattan efter bara ett par veckors stickande.

Och tänk så bra det blev! Två mönster och två färger blev en fin sjal. Den fick namnet Hybrid.
Den här ska jag spara och ge till någon jag tycker se ut att behöva en sjal i mjukaste superwashull. Någon som passar i svart och lila.

Studenten svepte sjalen om halsen och kände sig nöjd med sitt verk. Tänk vilka sköna stunder hon haft med den här stickningen.
Sedan vek hon varsamt ihop sjalen och lade den i högen med nystickade oanvända sjalar och kände sig rik.
Rik på värmande plagg att ha till hösten och vintern, rik på möjligheten att ge bort något fint till en frusen vän. Och allt började med ett par stickor, två udda nystan och ett behov av att skapa något med sina händer.

Tack Gud för gåvan att skapa!

(Och fåren, som ger oss ull...)

Amen.

Petronella


tisdag 17 mars 2015

Qal, nifal, piel, pual, hitpael, hifil, håfal...

Har en del färdiga projekt att skriva om, men inte än...

Har en del pyssel att rapportera om, men inte än...

Har en stor tenta i bibelhebreiska på fredag. Då ska alla glosor, pronomen, suffix, prefix, starka och svaga verbformer i de olika verbstammarna sitta. Det gör de inte... än...

På återseende!

Petronella

fredag 6 mars 2015

Vad jag gör mellan varven

Halli hallå!
Det blir långt mellan gångerna, men jag tror inte många förstår hur mycket energi det tar för mig att lära in ett nytt språk (hebreiska), vara hemifrån hela veckorna och samtidigt gå i samtalsterapi. Jo, ni läste rätt. Jag har nu gjort fem av tio planerade samtalssessioner på St Lukas-stiftelsen i Lund hos en mycket duktig leg psykoterapeut. Jag hade här kunnat skriva att jag gör dem för att jag behöver det, men det är inte riktigt hela sanningen. Jag gör dem för att min utbildning till präst kräver det. Men oj, vad jag har upptäckt att jag också behöver det. Jag rekommenderar verkligen alla att någon gång ta möjligheten att göra detta. Nyttigt, men energikrävande.

Så, summan av kardemumman är att det inte blir så mycket energi över. Men därmed inte sagt att skaparlusten eller kreativiteten går på sparlåga. Ibland önskar jag att jag kunde stänga av den och kunna fokusera på rätt saker, men icke så. Jag kan se en fin kappa, klänning, mössa, ring, bok, byggnad... vad som helst så slår den till.  Härligt, men ibland dumt när man inte har tid. Då får man skriva ner och spara idéerna till tiden finns.

En idé jag haft länge är att sy om en loppad klänning jag har hemma. Jag köpte den på Majas finloppis förrförra sommaren. I söndags satte jag mig ner och började sprätta och måtta.
Jag ääälskar tyget, men klänningen var lite sliten och nött på vissa ställen och är i städrocksmodell. Kanske inte så kul, men jag kunde inte låta tyget gå mig ur händerna. Mer än så här får ni inte se just nu för det finns inte så mycket mer att visa ^^.

Ni får en annan liten sneakpeak på ett annat litet projekt jag håller på med, med betoning på litet. Det är en liten babykofta. Mönstret är Maile sweater av Nikki van De Car. Mönstret hittar ni här. Eftersom jag inte vet vad det är för kön på den kommande bebisen stickar jag i mammans favoritfärg ^^.
Garnet är det supermjuka Viking Björk i bomull/merino.

Det börjar bli vår och min gamla lila diamantvirkade mössa börjar bli lite varm och tufsig, så jag har suttit och spanat in mönster på någon vårmössa som jag kan sticka eller virka. Helst i helgen. Morgon och kväll är det fortfarande kyligt och jag avskyr att frysa om huvudet. Jag hittade den här mössan på Ravelry:
7766296378_3b28ed8021_m7766291570_6e28269ae7_m
Foliage Hat heter den och mönstret är gjort av Irina Dmitrieva. Mönstret hittar du här och bilderna har jag lånat från hennes Ravelrysida. Hon har gjort jättemånga fina mössor, men jag fastnade för den här. Är inne i en period av bladmönster just nu. Jag har ett underbart garn i baby alpacka och silke (50/50) som jag haft i min ägo länge som jag inte har hittat rätt projekt till. Nu har jag det.
Jag har aldrig ägt en grön mössa. Det ska bli ändring på det nu!

Ja, roligare än så här blev det inte denna gång. Ta hand om er så ses vi någonstans där ute i verkligheten!

Petronella