lördag 11 april 2015

Att själv ändra på den inre kritiken

Ibland brottas jag med känslan av att inte vara lika duktig som andra. Det finns alltid någon som stickar finare än jag eller syr finare klänningar än jag. Det finns klasskamrater som fick VG på hebreiska tentan medan jag klarade den med nöd och näppe. "Inte kan jag söka förstelärartjänsten!" Dessa tillfällen när man inte duger och säger till sig själv att "jag borde läst mer" eller "hon tycker nog inte att min kofta är fin egentligen" eller "vågar jag lämna in den här uppgiften, är den bra nog?" Denna självkritik tar mycket energi och gör mig ibland nedstämd. Det är inte många som tror mig när jag säger det.

"Du som alltid är så glad och positiv!"
"Du som är så duktig på att sticka!"
"Tänk vad mycket du kan!"

Jo, jag vet. Jag är i grund och botten en positiv människa som ser möjligheter i det mesta och som inte blickar bakåt så mycket. Men ibland vågar man inte riktigt lita på andras kommentarer.

Men!

Då handlar det om att avslöja det negativa budskapet och själv försöka ändra på den inre kritiken. Det är då det gäller att tala positivt till sig själv. Jag har under början av året lärt mig att avslöja den inre kritikens budskap och försöka mota bort den med positiva utsagor och inre bilder. T.ex. visualiserar jag en hopphage framför mig och säger till mig själv att "jag har hoppat bra! Jag är framme och ska vända!" Halva terminen är gjord och jag lever ännu och har inte blivit varken utkastad eller avstängd. Och jag har faktiskt gjort mitt bästa av situationen. Visst finns det stunder då jag gjort annat än studerat, men det har varit stunder då jag behövt vända bort, ta in nya influenser och sortera och lägga kunskapen i fack och lådor i hjärnan. Om du nödvändigtvis ska jämföra dig med någon så jämför dig med dig själv! Hitta saker du är stolt över. Jag är till exempel väldigt stolt över att vara mamma till tre fantastiska barn och dem har jag klarat av bra utifrån mina förutsättningar. Jag tycker också att jag var en ganska bra lärare de sista åren.

"Jag borde ha..." är en annan sådan där negativ tanke som ibland dyker upp som en inre kritik. Den är direkt ett negativt tillhygge på själen. Istället för att gräva ner sig i denna tanke kan man intala sig själv att misstag eller fel faktiskt kan vara kreativa. Man lär sig något av misstagen och ibland öppnar de upp för nya perspektiv. Man kan få syn på saker man annars inte hade uppmärksammat. Detta har jag nu lärt mig och kan landa i det. Sortera bort de självplågande borden, de fyller ingen vettig funktion, och fundera på var de inre rösterna kommer ifrån. Kanske är det någon för länge sedan som inte kände dig som har intalat dig fel saker?

Livet har ibland varit tufft. Och ibland har jag fått höra att "det klarar du som är så stark". Det har funnits en förväntan på att jag ska klara av saker. Det är väl bra? Jo, men ibland kan dessa förväntningar bygga på en redan kravfylld tillvaro. Samtidigt är det ju hedrande att människor tror på en som person. Men man glömmer ofta att det är skillnad på det jag gör och den jag är. I vårt samhälle upplever jag ofta att det är det vi åstadkommer eller det vi gör som sätter värde på oss, inte vilka vi i grund och botten är.

Jag är ingen övermänniska. Jag kan inte alltid. Men jag gör så gott jag kan. Och jag försöker se möjligheter i det som sker. Det kan du också!

Och för den som tror att man måste ha en speciell gen eller medfödd förmåga för stickning; läs Clara Falks blogg om talang och träning. Kunde inte ha sagt det bättre själv:

http://clarastickar.blogspot.se/2015/04/kravs-det-talang-for-att-sticka.html

Lev väl och ta hand om varandra! Man måste inte vara bäst jämt!

Petronella

P.S För den som vill lära sig mer om att vända den inre kritiken till något positivt kan jag rekommendera boken Självkänsla på djupet av Marta Cullberg Westin D.S

2 kommentarer:

  1. Jag återvänder till det här blogginlägget igen. Du formulerar så mycket av det jag också bär på. Det är så skönt att läsa det med någon annans ord och formuleringar. Att man kan vara både stark och svag samtidigt, både positiv och nedstämd. Du kanske har kommit längre än jag i att lära sig hantera de där inre kraven och ifrågasättande rösterna. Men vi har alla vår egen väg att gå.
    Första gången jag mötte din blogg (via skapande-gruppen på fb när du gjort kassen av en löpare nu i påskas) upplevde jag att jag mött en själsfrände. Vi har båda Gudstron och viljan att dela med oss av den. Även om jag, till min stora sorg, aldrig kommer att bli pastor. Skapandet i många former är en gåva och en välsignelse vi också båda har. Jag blev så glad att hitta dig här. Och jag fortsätter bli glad när jag läser dina inlägg. Och ofta tänker jag att jag ska kommentera - verkligen på tiden att det äntligen blir av.
    Hoppas tentan gick bra och att det finns lite ny tid för stickorna. Lycka till med vilka projekt som än är aktuella just nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad roligt att du tycker om det jag skriver. Alltid roligt att få lite feedback. Det är alltid svårt att "lämna ut" sig själv, men jag tänkte att jag omöjligt kan vara ensam om dessa tankar och kan det hjälpa någon enda är jag nöjd. Jag önskar att jag hade mer tid att skriva, men det kanske kommer. Sörj inte för att du inte kommer bli pastor, det kan vi ju inte bli allihop ^^. Det finns en uppgift för alla, det gäller bara att lyssna och se vilken den är. Ingen uppgift är för liten. Tack för att du tog dig tid att kommentera! Det värmde. Ha det gott!

      Radera