torsdag 7 maj 2015

Vardag att vårda

"Var dag är en sällsam gåva,en skimrande möjlighet" broderade min mormor med vackra bokstäver på bonader till sina barn. Ofta tänker jag att precis så är det. En möjlighet behöver ju inte alltid vara himlastormande kul och utvecklande utan kan vara vardaglig och ibland tråkig, men ändå ge något man kan ta med sig in i framtiden, det vill säga morgondagen. För att ibland hålla min hemlängtan borta så försöker jag se att det här jag gör just nu faktiskt är en möjlighet för mig. Varje dag är en gåva då jag får möjlighet att lära mig nya saker och utvecklas som människa på olika sätt. För mig är det en möjlighet att varje dag komma ett steg närmre mitt mål att få prästvigas i Svenska kyrkan. Varje dag som jag vaknar upp tackar jag Gud för nattsömnen och för att jag får vara med ännu en dag. Vad är ditt mål? Vad längtar du efter som gör att du står ut med vardagen?

Vad gör jag då en vanlig vecka i Eslöv och Lund?
Ja, mest det här...
Översättningsarbetet tar jättemycket tid. Här är det Jesaja 53 som ska översättas från hebreiska till svenska. Då krävs det både kaffe och frälsarkrans för att lyckas. Och tålamod. Och vilja och intresse förstås. Jesaja 53 är ju en central text inom den kristna kyrkan eftersom den handlar om den lidande tjänaren som senare tolkats som en profetia över Kristus. Det finns mycket mer man kan säga om Jesaja 53, men det ska vi inte göra nu... Så har vi förstås föreläsningar och andra textstudier och interpretationer som ska skrivas över olika texter. Jag räknar med att jag lägger 50 timmar per vecka på mina studier just nu. Därmed inte sagt att jag inte hinner annat.

Promenera i Lund och lukta på magnoliorna vid Akademiska huset bakom Domkyrkan en solig dag.
Eller fira en godkänd tenta med världens godaste frappe från BOM`s glasskiosk på torget i Eslöv i en virkad limegrön sjal och vårkappa.
Gå på Sinnesromässa i Eslövs kyrka och samtidigt beskåda Eslövsgotik från 1891. När den byggdes var det många som rynkade på näsan och tyckte att den var ful, men jag tycker den är ståtlig.
Men jag hinner sticka lite också. Här har jag sällskap av Sune och Kitty. Det är mina room-mates i Eslöv. Vi har blivit riktigt bra kompisar och de ser till att min dagliga kattdos blir uppfylld.
Men mest ser det ut så här. Näsan i en bok. Ja, inte i boken, men, ja, ni vet...

Ha det gott och glöm inte att varje dag är en gåva, en skimrande möjlighet. Och varje dag är full av små under. Det gäller bara att se dem.


Petronella


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar