tisdag 8 september 2015

Guds gränslösa kärlek

I dessa dagar av bilder och rapporter om människor på flykt över Medelhavet blir jag förstås lika berörd som alla andra. Jag gråter inombords av mänsklig grymhet och vilja att sortera in oss människor i folk och raser. Alla de gränser som vi på kartan har dragit finns ju inte i verkligheten och är ett verk av mänskligt behov av kontroll och enhetstänkande. Det är dags att släppa det nu.
I söndags frågade en präst oss åhörare i sin predikan - Var går gränsen? Var går gränsen för Europa? Var går gränsen för vilka som ska få vara med?
Den gränsen vill inte jag vara med och dra. Jag hoppas att alla som behöver en fristad för ett tag, kan få det. Sen kan vi ju alltid hoppas att EU och FN tar sina ansvar och försöker förbättra situationen på plats i Syrien eller Afghanistan eller Rumänien eller var det nu behövs. Människor ska inte på 2000-talet behöva lida för sin tro, sin sexualitet, ett funktionshinder, sitt kön, sin etnicitet eller ålder. Och framför allt inte barn som inte kan rå för var de föds. Var går gränsen för vad ett barn ska tåla?

I helgen var familjen på en lite utflykt på norra Öland tillsammans med frivilligarbetare i pastoratet. När min dotter gick trygg på klapperstensstranden vid Trollskogen kom psalm 289 till mig. Texten talade till mig i allt det som händer runt omkring oss just nu. Särskilt när jag såg det ilandflutna vraket Swiks som har hittat sin slutdestination på Öland. Kanske kan någon på flykt hitta hem här. För trots all ondska så tror jag på en ljus framtid och jag tror på Guds kärlek. Jag vet att Gud är med alla dem som drunknat på flykt och hos alla sörjande, vettskrämda och oroliga flyktingar. På land och över hav. I Guds oändliga hem.

1.Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där gå och komma,
att säga "ja" till Gud och säga "nej".
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
2. Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar,
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är som stranden och som gräset, 
är vind och vidd och ett oändligt hem.
3. Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

4. O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.
I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar
bland alla mänskor, folk och raser här.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Text: Anders Frostensson

Inga gränser där, inte. Ett oändligt hem med kärlek åt alla. 

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, heter det ju. En hundralapp kan göra skillnad. Eller ett par skor. Se och hör vad som händer i ditt närområde. Säkert finns det en insamling där du kan lämna något plagg eller en leksak. Eller om du har råd, ett paket blöjor. De stora organisationerna tar tacksamt emot en liten gåva. Många bäckar små...

Just nu pågår Kalmarsund Pride. En vecka full av aktiviteter kring människors lika värde. På lördag kommer jag att gå med i paraden genom Kalmar för att visa att jag tror på Guds kärlek till alla. Utan gränser.

Petronella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar