torsdag 11 februari 2016

Att inspireras av en dekor

I fredags var jag på Röda Korsets second handbutik Kupan och fyndade. Två dragkedjor, en diktsamling, två urfina gröna vintageknappar och en liten skål från Rörstrand. Skålen eller dekoren har inget namn, men den är tillverkad 1952 enligt stämpeln. Jag tilltalades av den grafiska dekoren och kunde inte motstå den. Allt detta för 20 kronor! Nu har den blivit en skål för suddigum på mitt skrivbord och är alldeles bedårande.
När jag studerat dekoren en stund insåg jag att den skulle vara fin på ett par sockar eller vantar. Sagt och gjort. När aftonen kom var jag igång med ett par sockar som nu kallas "Skål". De fick självklart följa med på tåget till Lund i tisdags.
En klassisk ankelsocka med istickshäl. Bara att räkna ut hur stora mönsterrapporter man behöver göra, välja garn och så sätta igång. Ja, så kan det gå till när jag får en mönsteridé. Från porslin till socka.

I går kväll var det Askonsdag och dottern och jag var på Askonsdagsmässa och fick askkors i pannan. Efter ett par fantastiska dagar i Lund med mina fina stiftsvänner blev det en tydlig och bra markör för att vi nu går in i 40 dagars fasta. Jag fastar inte på det sättet att jag bara intar flytande föda, men jag håller mig borta från Facebook och försöker minska intaget av kaffe och godis. Istället för "Facebook-tid" blir det nu bön- och reflektionstid. Jag har bestämt mig för att särskilt be för världen - vår oroliga omvärld och vårt klimat. För fastan handlar inte bara om att avstå utan om att lägga till. Lägga till tid för den inre resan eller lägga till mer tid för familjen istället för att se på TV-program som egentligen inte är så bra. Spela spel tillsammans eller bara prata. Läsa den där boken som verkar bra och som kanske kan berika ens tankar. Sticka sockor till någon som fryser.
Fastan är också ett renande från ovanor. De kan se olika ut. Godis, kaffe, för lite motion, för mycket hemarbete eller för mycket konsumtion av någonting.
Att fasta handlar också om att lyssna. Både på den inre rösten, men också Guds röst. Den som vi hör när vi sänker röstvolymen. Det handlar också om att vara en sten i skon och tala för dem som inte hörs. Kanske är det under fastan du ska engagera dig i någonting du funderat länge på? Kanske lägga en extra slant på något välgörenhetsprojekt du känner för? Bli världsförälder eller prata en stund med tiggaren utanför affären? Säkert kan du försaka något litet av ditt eget liv till förmån för den som inget har.

Här ger jag er en bön av Per Harling som kan hjälpa till i fastetider:

Livets Gud, led oss in i den fasta där vi låter oss renas till kropp, själ och ande.
Led oss in i den fasta, där vi stannar upp mitt i livsbruset
och påminner oss om livets skuggsidor och insidor.
Led oss in i den fasta, där vi bryter våra självklara konsumtionsmönster
och avstår, för att kunna ta emot, och ge.
Led oss in i den fasta, där vi låter maten räcka till alla.
Led oss in i den fasta, där vi sänker rösten,
så att vi hör din röst och blir lyhörda för din vilja.
Led oss in i den fasta, där vi höjer rösten, så att vi kan tala för dem
vars röst har tystats eller tystnat.
Låt ditt ljus bryta fram för oss som vårens värmande sol
och läk din värld i oss och genom oss.
Amen.

Lycka till med din fasta och glöm inte att söndagen bryter fastan. Då är det fest i kyrkan.

Petronella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar