onsdag 27 april 2016

Sånt som gör en glad

Fina band

Annas randiga kofta är nästan klar och snart är det dags att klippa upp den. Som en liten pepp att verkligen göra den färdig började jag idag att leta efter fina band att kanta insidan av knappbandet med. Hittade inga i min bandlåda. Då gick jag in på Majas Manufaktur och letade där. Jag vet nämligen att det finns många fina band hos henne. Ville ha allihop. Kunde inte välja så jag beställde två olika. Går ju alltid åt liksom. Och så får jag se vilket som passar.

 
Maja är verkligen supersnabb. Ikväll fick jag mail om att de redan var på väg. Sånt blir man ju också väldigt glad över. 

Nåt annat som gör mig glad är att jag nu är ikapp med våren. Vi börjar komma överens, dygnets ljusa timmar och jag. Min biologiska klocka tickar jämnt med våren just nu och det gör att saker och ting blir både lättare och roligare. Så att snön föll häromdagen och att vindarna blåser kalla gör mig ingenting. Jag och livet är överens igen. Om ca fem veckor är terminen slut och jag kan ta ut min teologie kandidatexamen. Några saker ska förstås falla på plats innan dess, men ett delmål är inte jättelångt borta. Det är också sånt som gör en glad. 

Säkert har du saker som gör dig glad. Fundera över vad eller vilka det är. Ägna en liten stund åt att tänka positiva tankar och se om det olustiga aprilvädret blir lite mindre olustigt. Vi kan ändå inte göra något åt saken.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. 
Amen.

Petronella
 

söndag 17 april 2016

Vägen till livet - Fjärde söndagen i påsktiden



Denna ikon är målad i Nasaret och jag har fått den i gåva. Den föreställer Jesus. Han håller Skriften i vänster hand och håller den högra handen som en välsignande hand. Han håller lillfingret uppåt och tummen möter ringfingret. Jesus gör I X tecknet med sina fingrar – Jesus Kristus. Tumme och ringfinger är människonaturen underifrån och den Gudomliga naturen ovanifrån vilka tillsammans formar ett tecken för evigheten. I hans gloria finns tre bokstäver som betyder ”jag är den jag är”.
De tre bokstäverna i glorian på ikonen markerar för betraktaren att det är Kristi gudomliga natur man ser. Han är både Gud och människa och genom honom lär man känna Gud.

Hur lär man känna Gud och hur vet vi vilken väg som är den rätta? 
Jag tror inte det finns någon annan väg till Gud än kärlekens väg. Det är inte alltid den lättaste vägen, den innehåller mycket förlåtelse, fördrag, överseende och förståelse. Men genom att umgås med Gud kan vi få hjälp utmed vägen. Umgås med Gud gör man genom att lyssna till honom i bibelorden, möta honom i nattvarden och genom att be. Och Gud har inga öppettider. Han har support dygnet runt.

Jag är den jag är säger Jesus. Vad är det han är?



I dagens evangelietext som här hämtad ur Johannes 14:1-14 kan vi läsa hur Jesus svarar Tomas att ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” Jesus talar om för Tomas och de andra lärjungarna att han är både Gud och människa. Han är Fadern de har fått lära känna, men han är också Jesus, Guds son som de har följt, men som nu ska gå bort och bereda plats för dem. 

Texten är hämtad ur det så kallade avskedstalet i Johannesevangeliet. Jesus förbereder lärjungarna på att han inte längre kommer att vara med dem. Johannesevangeliet skiljer sig från de andra tre evangelierna i språk och stil. Centrala ord och begrepp i evangeliet är tro, kärlek, evigt liv, härlighet, vittnesbörd, tecken, ljus och sanning, men också Fadern och sonen – Jesus som slutgiltigt har visat för människan vem Gud är. I Johannes finner vi de sju ”jag är”-orden: Jag är livets bröd, världens ljus, grinden in till fåren, den gode herden, uppståndelsen och livet, vägen, sanningen och livet och den sanna vinstocken. Dessa jag-är-ord knyter an till 2 Mos när Mose frågade efter Guds namn och Gud svarade ”Jag är”. Nu visar Jesus att han är både Gud och människa genom att säga detsamma.
 
Jesus har tidigare varit runt och talat till folket. Nu vänder han sig inåt till lärjungarna i den här texten. Efter påsken är lärjungarna lite rädda och har glömt att Jesus sade till dem att inte vara rädda. Rädslan kan ibland förblinda våra ögon så att vi inte ser vilken väg vi ska gå. Vi kanske öppnar fel grindar för att slipa möta det som gör ont. Rädslan gör ibland att vi väljer att se på oss som "vi" och "dom". Rädslan kan ibland göra så att vi förnekar det vi egentligen tror på för att inte själva bli skadade eller sårade. Och då menar jag inte fysiska skador. Det tror jag inte Jesus menade heller. Jesus vet vad det innebär att vara människa. Han vet vad det innebär att ha sorg, känna oro och smärta och behöva tröst. Därför säger han ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig”. Ord som ger tröst och inger hopp när vi vandrar på slingriga vägar genom livet. 

Idag är det vi som är lärjungar, Jesus vänder sig inåt till oss, det är vi som får vara påskens vittnen och vittna och berätta om vem det är som är den gode herden och vem som är vägen till livet. Och det är vi som ska vittna om att kärlekens väg är den väg som leder till Gud. Budskapet om Jesus har nedtecknats för att vi genom tron skall ha evigt liv. I en värld där ondskan regerar på olika platser är det viktigt att vara uthållig i tro och vandra kärlekens väg. Ibland hör jag hur människor säger att religion används för att legitimera våld. Jag vill hävda att den som tror på Jesus ska använda sin tro till att motarbeta våld, klä av våldet dess falska legitimitet och väcka drömmar om kärlek och andra alternativ än våld. 

Vi har alla stått vid olika vägskäl och funderat över vilken väg vi ska gå. Vilken utbildning ska jag välja? Var vill jag bo? Är det här rätt arbete för mig? Förra söndagen fick vi fundera över vilken herde vill vi följa. Vilken herde behöver jag i mitt liv? Jesus sade: Jag är vägen, sanningen och livet. Känn ingen oro, tro på mig, jag är den jag är och jag kan hjälpa dig att utföra de gärningar som jag gjorde och när din väg leder fram till Faderns hus finns många rum för att du ska kunna vara där jag är. 

Vilken väg du än väljer och vilka grindar du väljer att öppna så har du en medvandrare i Jesus. Han viker aldrig från din sida.

Stenåsa kyrka

Petronella

onsdag 13 april 2016

En önskan om att få livet i lagom doser

Ni vet, den där känslan när man läser en kursbok (eller bok) som är riktigt bra. När man känner att det står så där mycket att fundera över att man bara skulle vilja sitta och grubbla över vad det egentligen stod ett par dagar, kanske se vad någon annan skriver i ämnet. När man sedan får hemtentafrågorna så visar det sig att det där som man tyckte var mest intressant inte finns med bland frågorna. Hela huvudet är fullt av grejer som vill ut, men skriver man ned det svarar man inte på frågorna. Besvikelsen blir stor och man börjar krysta fram text för att komma igång med att svara på andra frågor. Skrivkramp och prestationsångest. Te och kaffe. Inget hjälper. Där är jag nu.

Så inser jag mitt i skrivkrampen att jag också under veckan ska skriva en predikan, välja psalmer, ringa kantorn och öva lite liturgisk sång inför söndagen. Dessutom måste jag som vice ordförande gå in och leda ett församlingsråd (var tusan gjorde jag av budgetpapprena?), vikariera i en tredjeklass (som man lovade för läääängesedan), korrekturläsa en intervju och förbereda ett födelsedagskalas här hemma.

Bäst att äta lite lunch. Trodde jag... tappade en stor portion levergryta och ris på golvet som skvätte upp på golvlister och skåpsluckor, letade fram en degskrapa och började fösa ihop till en sörja, lockade fram två trötta katter som blev glada över hemgjord levergryta (alltid något) och torkade sedan upp det som var kvar när de var klara. Kvar var riset. Och alla som har försökt torka upp kokt ris vet hur fint det går. Slickade ur burken som grytan varit i, bredde en torr macka som fick agera lunch. Halsade det sista ur en mjölkpaket och spillde hälften på tröjan. Suck!

Och ingenting tjänar man på att klaga för man inser snart att man upplevt värre veckor än så här. Jag tog en dusch och drog på mig den gladaste klänning jag hittade bland dem som var rena och strukna.

Men likväl... du Gud, lite mer lagom av livet nästa vecka, tack! Och till nästa hemtenta - frågor som jag vill ha. Amen!

Petronella

söndag 10 april 2016

Bordsduk och betraktelse

Jag var bara tvungen att göra en retroduk till. Den var riktigt rolig att virka och jag gillar storleken och formen på den. Allra mest gillar jag att man kan använda upp restgarner som tar plats.
Bilden är lite ljus, men duken är virkad i ljusa pasteller och jag tycker den andas vår. Mönstret finns som vanligt på Järbos hemsida. Även denna gång har jag virkat med virknål 2,75 och den mäter ca 50 cm i diameter.

Idag har jag inte haft några kyrkliga uppdrag så vi tog en promenad runt Gråborg och St Knuts kapell i Borgs by. Historien och nutiden möts på ett och samma ställe och ängar, skog och åkrar bjöd på en skön naturupplevelse.

Under promenaden stannade vi till vid en fårhage där det gick tackor med små lammungar. Då tänkte jag på dagens/söndagens tema: Den gode herden. Många tänker nog på Psaltaren 23, "Herren är min herde", när de tänker på en bibeltext med det temat. En text som är omtyckt och älskad av många. Det har mycket att göra med att man kan den, i alla fall början på den. Det är en text som man kan ta till när man behöver Gud eller när det känns lite hopplöst. Många i den äldre generationen fick lära sig texten i skolan eller i söndagsskolan och kan naturligt plocka fram den ur minnet. Men hur många i dagens samhälle kan associera till en söndagsskoleplansch med en god herde? Och vad gör egentligen en herde? Inte många lever idag nära djuren på det sättet att de kan associera till bilden av gröna ängar med en herde som vaktar hjorden med sitt liv. Inte många förstår vad det innebär att bli av med ett får. På ICA finns det ju en hel disk fylld med kött.

När jag var i Rom förra året var jag nere i Domitillas katakomber där just den gode herden fanns inristad eller målad bland gravkamrarna. De första kristna målade hellre den gode herden med lammet på sina axlar än ett kors. För dem var det tydligt att herden var den som värnade om sin flock, bar dem som behövde och såg till att samla dem och vara en trygghet för dem. I västvärlden är vi inte längre förföljda för vår kristna tro. Är det så att vi inte behöver en herde i vårt liv eftersom vi har både mat och vatten?  Jo, det tror jag. Per Harling skriver så här:

"Det är inte så angeläget för en mätt värld/människa att söka sig till Gud. Men där utsattheten är påtaglig, där lever också längtan till en nödvändig närvaro av den Gud, som ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar". Allt handlar inte om fysisk mättnad. Jesus säger att den som kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig skall aldrig törsta. Han talar om den andliga hungern.

Läs gärna Psaltaren 23 och fundera på vad den betyder för dig idag. Vilken herde behöver du? Har du en hunger efter något som behöver mättas? Vilka ängar ger dig ro? Vilka vägar är de rätta för dig?

I Borgs by möts forntid och nutid och naturen bjuder på skog, åkrar och ängar. På en informationsskylt vid kapellet kunde vi läsa att under tidig medeltid (1100-1200-tal) kom människor till platsen för att handla, få medicinsk hjälp av munkar eller döpa sina barn. Jag tänker att Gud är trofast och han viker aldrig från vår sida. Hur allt än förändras så är han dock densamme under tidens alla skiften.

Jag önskar dig Guds rika välsignelse och en fortsatt skön söndag!

Petronella

tisdag 5 april 2016

Avtagande vårtrötthet

Vårtröttheten börjar avta och den biologiska klockan börjar komma ikapp. Det är skönt. Men under tider av trötthet har jag kommit efter med en del saker (läs studier) som jag nu får ta konsekvenserna av. Det spelar ingen roll hur intressant en kurs är, på våren borde jag vara befriad från studier. Skulle man inte kunna införa en flextid under mars och april då man bara fick göra saker man ville? Samhällsekonomiskt vore det nog en katastrof, men många skulle nog bli lite gladare ^^.

Nåväl, jag är på gång och på golvet i mitt arbetsrum ligger ett nystruket påslakan och väntar på att bli något annat. En kjol eller klänning kanske? Fast inte nu. Men sen. När jag har läst ut den här boken...

Petronella