onsdag 13 april 2016

En önskan om att få livet i lagom doser

Ni vet, den där känslan när man läser en kursbok (eller bok) som är riktigt bra. När man känner att det står så där mycket att fundera över att man bara skulle vilja sitta och grubbla över vad det egentligen stod ett par dagar, kanske se vad någon annan skriver i ämnet. När man sedan får hemtentafrågorna så visar det sig att det där som man tyckte var mest intressant inte finns med bland frågorna. Hela huvudet är fullt av grejer som vill ut, men skriver man ned det svarar man inte på frågorna. Besvikelsen blir stor och man börjar krysta fram text för att komma igång med att svara på andra frågor. Skrivkramp och prestationsångest. Te och kaffe. Inget hjälper. Där är jag nu.

Så inser jag mitt i skrivkrampen att jag också under veckan ska skriva en predikan, välja psalmer, ringa kantorn och öva lite liturgisk sång inför söndagen. Dessutom måste jag som vice ordförande gå in och leda ett församlingsråd (var tusan gjorde jag av budgetpapprena?), vikariera i en tredjeklass (som man lovade för läääängesedan), korrekturläsa en intervju och förbereda ett födelsedagskalas här hemma.

Bäst att äta lite lunch. Trodde jag... tappade en stor portion levergryta och ris på golvet som skvätte upp på golvlister och skåpsluckor, letade fram en degskrapa och började fösa ihop till en sörja, lockade fram två trötta katter som blev glada över hemgjord levergryta (alltid något) och torkade sedan upp det som var kvar när de var klara. Kvar var riset. Och alla som har försökt torka upp kokt ris vet hur fint det går. Slickade ur burken som grytan varit i, bredde en torr macka som fick agera lunch. Halsade det sista ur en mjölkpaket och spillde hälften på tröjan. Suck!

Och ingenting tjänar man på att klaga för man inser snart att man upplevt värre veckor än så här. Jag tog en dusch och drog på mig den gladaste klänning jag hittade bland dem som var rena och strukna.

Men likväl... du Gud, lite mer lagom av livet nästa vecka, tack! Och till nästa hemtenta - frågor som jag vill ha. Amen!

Petronella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar