lördag 16 juli 2016

Kyrie



Jag tänkte inleda morgondagens predikan med att tala om arga snickare och byggfusk. Men så hände någonting. En beväpnad man i en lastbil i Nice. Jag frågade mig vad är det som händer? Ett dygn senare oroligheter och militärkupp i Turkiet. Ännu en gång frågade jag mig vad det är som händer? Och sedan var det bara att skriva om hela predikan. Tänka om och fundera på hur jag kan förmedla något slags hopp till dem som ställer samma fråga som jag. Vad är det som händer? Hur kan det ske?

Frankrike och Europa är i sorg. Igen. Återigen har det meningslösa våldet drabbat oss.Turkiet är satt i undantagstillstånd och utegångsförbud.Mitt i en vardaglig verklighet har förutsättningar förändrats och människor har dött.


Morgonen efter Parisdåden i november förra året sade prästen Kerstin Wimmer till oss blivande kyrkoarbetare att "Det vi kan göra idag efter dåden är att ropa och sjunga Kyrie Eleison, Herre förbarma dig! Om Jesus kunde ropa, kan också vi ropa, i tillit, besvikelse och förtvivlan. Om inte vi kan ropa kan vi inte hjälpa andra att ropa." Nu, ett halvår senare är det dags att ropa igen. Och så sjunger jag den här psalmen/sången:

Godhet har makt över ondskan,
kärlek nedkämpar hat,
ljuset upplyser mörkret,
livet segrar till slut.


Segern är vår, segern vi får genom hans kärlek.
Segern är vår, segern vi får genom hans kärlek.


Text: Desmond Tutu
Svenska Psalmboken 782

Jag orkar inte tro att det är på något annat sätt. Jag måste tro att det är så.

I Nice kommer ingenting att längre bli som förut. De som var där kommer aldrig att glömma den 14 juli 2016. En dag då fransmännen ville fira jämlikhet och frihet mellan människor. Vi får inte heller glömma den. Människor i Turkiet lever nu i rädsla och oro och sorg. En turkisk kvinna uttalade sig i radio idag och sade att nu måste vi se till att det blir bättre för våra barn. Vi får inte glömma dem.

Nu måste vi alla hjälpas åt och låta vår omtanke och kärlek flöda över. Hela den världsvida kyrkan måste stå enad och sprida kärlek. Vi måste be om mod och styrka för de drabbade. Vi måste låta kärlek och livskraft få växa fram ur det svåra. Godhet har makt över ondskan. Kärlek nedkämpar hat.
I katastrofen för Jesus människor samman. Gud kallar oss samman och Jesus finns kvar i allt det svåra. Jesus är den fasta grund på vilken vi ska bygga våra hus, inte murar. Jesus är det kitt som håller oss människor samman i svåra stunder.


Barmhärtighetens Gud, gör oss idag till redskap för din fred och din kärleksfulla omsorg om varje människa.
Låt oss inte övermannas av rädsla och hat. Ge oss kraft att bevara hoppet om att våldet och ondskan inte har sista ordet.
Giv kraft och mod åt alla dem som idag försöker hela och trösta - åt alla som har till uppdrag att skydda samhälle och medborgare.
Giv fred åt din mänsklighet och vishet åt folkens ledare i denna tid av oro.
I Jesu namn. Amen


Bön av Sven-Bernhard Fast, Biskop i Visby
 

Petronella





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar