måndag 26 september 2016

Blogga eller inte blogga

Medan jag funderar på var den här bloggen ska ta vägen, vilken riktning den ska ta, stickar jag vidare. Den senaste uppläggningen är Kammebornias vackra sockor Längtan till Gotland. Jag har valt lite höstiga toner i rester och Drops Fabel.
Vill du skaffa dig mönstret finns det att köpa här.

Anledningen till att jag funderar över bloggens vara eller inte vara är att jag känner att det den var till för från början inte längre är dess syfte för mig. När jag började blogga den 5 januari 2011 fanns det ett behov hos mig att få uttrycka mig i ord och bild. Jag pysslade och virkade amigurumis som jag skrev roliga historier om. Jag återbrukade och återanvände och bloggade om livet som pysselmamma. Jag är och gör fortfarande allt det där, men inte i samma utsträckning. Jag har dessutom mer och mer lämnat virkandet för stickandet och har inte samma behov av att skriva om pysslandet. Jag skriver nämligen så mycket annat hela tiden.

Jag är nu inne på sista universitetsåret av min prästutbildning, min teologie magister, vid Lunds universitet och presterar och producerar texter i parti och minut. Förvisso om helt andra saker än handarbete och pyssel, men i så stor omfattning att jag inte vill skriva så mycket när jag är ledig. Dessutom vill jag hellre skriva texter som engagerar eller väcker tankar. Jag har lagt in en del av dessa texter under sommaren när jag sommarjobbade som tjänstebiträde och satt med predikoförberedelser och fann ett stort nöje av att dela min tro med er. (Dessa inlägg finns under etiketten credo) Men det jag då känt är att den typen av texter inte hade sitt rätta forum på den här bloggen, trots namnbyte. Så jag funderar på hur jag nu ska göra. Lägga ner den här bloggen och börja på en ny med en annan inriktning eller låta den här bloggen vila och hoppas att pysslandet blir en del av livet igen efter utbildningen? Eller helt enkelt låta bloggen vara som den är med en salig blandning av inlägg? Ha två bloggar? Nja, den tiden finns inte. Det finns knappt tid för en ^^. Är det någon som fortfarande läser min blogg eller har den drunknat i flödet av alla duktiga bloggerskor? Många frågor som söker svar...

Vad tycker du? Lämna gärna en kommentar.

Petronella

4 kommentarer:

  1. Jag tycker om blandningen. Trevligt att få se vad en präst gör och texterna skänker lugn.
    Men sedan är jag själv förtroendevald inom kyrkan och uppskattar det kanske därför.
    Min blogg är mest för mig men ibland när man får höga sidvisningar sörjer jag att det inte inkommit några kommentarer. Det är svårt att utveckla sig när man inte vet vad man kan förbättra.
    Men jag är själv dålig på att kommentara, dels för att jag inte vill göra bort mig och dels för att jag inte vet vad jag ska skriva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Camilla för din kommentar. Jag känner igen mig själv i det där med att kommentera och vill inte tvinga någon till det, men nu undrade jag ju lite vad ni tycker :) Kul att du gillar min blandning. Jag ska genast kika in på din blogg :)

      Radera
  2. Jag gillar blandningen av skapande och reflektion i din blogg, tycker att det speglar livet som ju är en blandning av så mycket. Och just de där delarna är två av fyra (minst) fokus i mitt liv och min blogg.
    Jag läser din blogg ofta, ler igenkännande, men sällan kommenterar. Jag kan ibland sakna en gilla-knapp både hos dig och andra.
    Jag funderade också en stund på hur jag skulle göra med min, trots tre stora hobbys undrade jag om den blev tjatig. Men så betämde jag mig för att fortsätta. Dels för att bloggen är främst för min egen skull, för att påminna mig om guldkornen i tillvaron. Dels för att om många populära bloggar som bara handlar om en enda sak tydligen inte är tjatiga, så kan inte min vara det. Och om någon ändå tycker det så slutar de väl att läsa.
    Så om du alls vill fortsätta så tycker jag verkligen att du ska göra det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Birgitta för att du tog dig tid att kommentera. Så roligt att du gillar min blandning. Jag tycker själv att blandat är bäst och uppskattar andras blandning, men ibland blir man blind på sina egna texter och inlägg och lite trött på sina egna ord. Jag funderar vidare :)

      Radera