onsdag 19 oktober 2016

Glädjen över ett ord

Igår flydde jag till landet för några dagar. Jag behövde komma hemifrån för att fokusera och komma ikapp med mina studier. Ville mota Olle i grind, så att säga... Utanför mitt fönster visar skogen upp sin allra vackraste höstprakt och ger ögonen något att vila på när de hebreiska verben bråkar med mig.
Nåväl. Igår letade jag efter ett ord i mitt hebreiska lexikon. Jag fann det till slut, men jag hittade först "fel" ord. Jag hittade ordet  כַּדּוּר som betyder "garnnystan". (uttalas kadu:r ungefär, inte svenskt u som i "utan", utan långt u som i "school") Jag blev så glad för det lilla ordet! Jag har inte någon konkordans hemma så jag kan kolla hur gammalt ordet är eller var det härstammar ifrån, men det är ju gammaltestamentligt.
     Det slog mig hur länge vi kvinnor (och män i vissa kulturer) har arbetat med våra händer för att skapa plagg och föremål till våra hem av fibrer. En lång oavbruten kedja av hantverkskunnande som förts vidare till yngre generationer och som kanske inte alltid uppskattats och som inte värderats lika högt som konst, bara för att det har varit en kvinnosyssla utförd i hemmet. Trots att många äldre hantverk är rena konstverken. I de flesta hem satt det kvinnor som skapade konst av något de ändå skulle göra för att det gjorde dem och de som skulle använda plaggen glada. Eller av kärlek. Tänk vad många timmar av skapande som pågått och pågår! Svindlande att tänka på hur många timmar det kan vara. I somliga fall är hantverken människors levebröd, för en del är det en hobby. Eller som för mig, en överlevnadsstrategi ^^.

Annars rullar socktober vidare... Makens vardagsraggisar är nästan klara.
En stund framför TV:n ikväll och de bör vara färdigstickade. Jag blev lite osäker på om det grå garnet skulle räcka, så jag fällde in några blå ränder för säkerhets skull. Nu verkar det som det räcker. Det är inte alltid det behövs så många meter för att rädda ett projekt. Ibland när jag tar en paus i översättandet och exegetiken (uttolkning av biblisk text) tar jag ett par varv på dessa. De är inte alls lika gåtfulla som Hosea utan något jag behärskar. Det behöver man ibland.

Ja, fel ord kan ibland sätta igång en massa tankar och jag minns nu hur jag som liten kunde fastna i ett lexikon och läsa om "fel" saker när jag skulle slå upp någonting. Lite som att klicka runt på Wikipedia och till slut fundera på vilken den första sökningen var...

שָׁלוֹם  Shalom!

Petronella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar