fredag 9 juni 2017

När man inte kan hålla sig till en sak

När min magisteruppsats blev klar och godkänd släpptes kaoset lös inom mig. Det positiva kaoset. Den uppdämda längtan efter skapartid fullständigt briserade och nu gör jag allt och ingenting på samma gång och det är härligt.

Jag har nu kommit en bit på mina Karelensockor - Echoes from Karelen - i Drops Fabel. Jätterolig flerfärgsstickning.
Min tågstickning som nu får vila ett tag (om den inte blir strandstickning). Mina Hermione´s Everyday socks i ett namnlöst garn. Också jätterolig stickning.
Jag sörjer att banderollen har försvunnit från detta nystan. Underbart mjukt garn som känns som någon ull/bomullsblandning. Jag köpte det på en marknad och ett nystan skulle räcka till ett par sockor. Det kommer det att göra. De blir perfekta vardagssockor!

Jag har kommit en bit på min vävstickade stola i lin och ull. Får nog se till att ta tag i den igen om den ska bli klar till nästa sommar. Då är det nämligen äntligen dags för mig att prästvigas om Gud och livet vill.
Det senaste påbörjade projektet är en virkad tunika med mönster från Järbo i garnet Elise. Supermjukt och skönt!
Ibland är det skönt för handlederna att hålla i något annat än stickor 2,25 och då tar jag några varv på tunikan som kommer att bli flerfärgad.

Ett litet boktips får ni på köpet. "Vargarnas tid" av Elisabet Nemert. Jättebra bok!

Ja, så håller jag på att sy en jeanskjol, rensa i mitt hobbyrum, sortera garner och planera nya projekt. I fina påsar ligger nu garn och beskrivning till fyra par sockor och ett sommarlinne. Och så håller jag på och planerar och förbereder en utställning om Martin Luthers gammaltestamentliga gudsbilder som ska visas i Ås kyrka senare i sommar. Ja, och så sommarjobbet som tjänstebiträde då. Bara roliga grejer på gång just nu.

Hoppas att också du har något skoj på gång.

Petronella




torsdag 18 maj 2017

Mjuka restgarnssockor med dolt budskap

Jag har improviserat fram en restgarnsocka. En färgglad, mjuk, skön och ändamålsenlig socka.
Paret är inte exakt likadana, det röda garnet räckte inte till en fjärde bård, men det gör inget. Fiskarna blev bröd på den andra sockan, vilket inte heller var tanken från början. Men det är ju bra. Då glömmer jag inte bespisningsundret, att Guds nåd räcker till oss alla, när jag har sockorna på mig.
 Det bästa med sockorna har varit att all typ av mönster, instruktioner eller färdiga former inte hindrat mig i skapandet. I sluttampen av mitt uppsatsskrivande där den akademiska formen ibland hindrar mig i mitt kreativa skrivande har stickningen varit en livlina och den bästa ångestdämpande medicin som funnits. Trots att jag varit jättetrött på kvällen har jag varit tvungen att sitta uppe en stund när familjen lagt sig och bara låtit stickorna gå en stund. Och sockor kan man aldrig få för många av.
Jag älskar verkligen Moods of Colors garn Soft sock och var tvungen att sticka något av resterna som blev över från Adventssockorna. Jag hade några av hennes minihärvor också (lila och blå) i samma garnkvalitet. Jag har stickat med stickor 2,25 och har inte en aning om hur mycket garn det gått åt av varje färg. Men nu är det bara små små nystan kvar av detta underbara garnet och får nog snällt vänta på att köpa mer tills jag har en fast inkomst. (Vågar inte ens gå in på hemsidan av risken att köpa på mig mer garn ^^)
Hade som sagt ingen uttalad tanke när jag började. Bara att det skulle bli ett par glada sköna sockor. Nu fick de ett dolt budskap också...

Vill du läsa om hur Jesus mättar femtusen män (och förmodligen också kvinnor) finns den återgiven i alla fyra evangelierna. Unna dig en stund och se om du kan hitta likheter och skillnader.

Matt 14:13-21, Mark 6:30-44, Luk 9:10-17 och Joh 6:1-13

Allt gott!

Petronella

måndag 1 maj 2017

Ärna

Lyckan att få gå ensam i skogen en ledig dag i en ny kofta är oslagbar. Ladda batterierna och möta solens strålar i en liten skogsglänta och samtala med Gud och sig själv. Ostört. Det är livskvalitet.
Att få skapa något med mina egna händer är också livskvalitet. Om det sker på mina villkor. Inga deadlines. Bara ett förlösande, förlossande och frigörande handarbete där tanke och händer samarbetar i den takt som båda hinner med.
Ibland tar ett arbete lång tid, ibland går det fort. Som med den här koftan. Koftan Ärna med mönster från Marias garn som jag redan älskar så mycket.
Överdelen av koftan är stickad i en tråd Tove från Sandnes garn, färg nr 5930 och en tråd ljusblå mohair (Alize) utan färgnummer. Nedre delen av koftan är stickad i Tove (samma färg) och en tråd ljusgrå mohair (Alize), också utan nummer. För att övergången inte skulle bli så skarp randade jag mohairtråden i mittenpartiet. Anledningen till att jag bytte färg var att jag bara hade ett nystan av den ljusblå mohairen, men jag ville verkligen ha den i oket, så då fick jag göra så. Det gick åt nästan fem nystan av Tove i storlek L.
På den här bilden syns randningen lite grand.

Den är stickad uppifrån och ner på stickor 4 och knapparna, de ljuvliga hjärtan-knapparna med prickar på kommer från flatebo.se.

Nu är jag äntligen i fas med våren och ljuset och jag kunde verkligen njuta av min skogspromenad idag. Gårdagens psaltarpsalm om Den gode herden följde mig på min promenad och jag hämtade verkligen kraft inför slutspurten med magisteruppsatsen.

Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.


Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar, 
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig 
i dina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

Tack älskade Mamma för mat och vila!

Petronella


måndag 17 april 2017

Med påsken i backspegeln

Det är Annan dag påsk idag, så påsken är inte riktigt över, men jag är ledig idag efter en intensiv men fantastisk påsk på många sätt.

Det började med mässa i Örsjö kyrka på skärtorsdagens kväll.

Koret i Örsjö kyrka
Jag hade förmånen att predika om nattvardens mysterium och vi firade den första nattvarden och förberedde kyrkorummet för långfredagen genom att avkläda altaret och plocka bort alla textilier och ljus. Sakta, sakta blottades altaret och altaruppsatsens bilder veks undan. Kvar fanns bara den stora Jesusbilden i mitten. Ännu levande, men medveten om sitt lidande.

På långfredagens morgon möttes jag av snö, men fick också uppleva hur Gud verkar i vår vardag och fick uppslag till påskdagens predikan tack vare fem små röda tulpaner som övervunnit både snö och rådjur.

Medan jag funderade över Guds små under byggde min man och tre av våra söner upp ett lusthus på tomten i skogen. Tillsamman åstadkom de i mina ögon underverk. På kvällen stod det där. Tänk vilka mysiga fika- och matstunder det ska bli till sommaren!
Nästan klart

Jättetrött och lite tveksam till om jag orkade åkte jag ändå på lördagens påsknattsmässa i Torslunda kyrka. Vi började i mörker och tände upp kyrkan med våra små påskljus. Till slut var allt ljust, vi hade blivit påminda om vårt dop, och vi kunde utropa att "Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!"

Så kom då påskdagen, Festdagen med stort F i kyrkan. Och jag hade förmånen att få predika. Först i Oskars Kyrka och sedan i Örsjö. En soppåse, fem röda tulpaner, en sten och en icke artbestämd fågel fick berätta om påskens under. Om hur vi alla är påskens människor, att vi inte behöver vara rädda för döden och att Gud möter oss i vardagen. När kören, med glädje, sjöng postludiet/lovsången om att Kristus lever var vi fyra stycken som viftade med flaggor i koret som en hyllning, som ett halleluja. Jag var alldeles varm i kroppen av glädje. Tack till alla som kom och delade med sig av sin värme och kärlek. Och tack till min handledare Göran Madeland för förtroendet att predika denna glädjens dag. Jag känner mig rik.
http://blogg.gillsjo.se/2017/04/glad-pask-eller.html
 Foto: Birgitta Gillsjö

Det bästa var nog ändå att jag fick möta en vän för allra första gången. Så här skriver hon i sin blogg Fyren:

"Vi åkte till gudstjänst i Örsjö kyrka. En ljus och vacker påskdagsgudstjänst präglad av glädje. Predikan berörde att Gud möter oss i det vardagliga. Tack för formuleringarna! Och kören sjöng med smittande glädje.
Efteråt fick jag en pratstund med en god vän jag tidigare aldrig träffat. Vår vänskap har uppstått och vuxit på nätet och nu var det en sann glädje att få krama om varandra och äntligen möta varandras ögon." 


Klicka på bilden som Birgitta har tagit eller direktlänken ovan så kommer du till  Birgittas värld av vävstolar, plantor och naturupplevelser.
Tänk att man kan bli vänner utan att träffas. Genom korrespondens på nätet har vi lärt känna varandra och jag har ofta funnit styrka och inspiration i hennes texter. Och dök hon och hennes man på upp på gudstjänsten i Örsjö. Nu har vi träffats på riktigt och kommer att träffas igen. Det är jag helt säker på.

Tack Gud för det mötet! Och tack för att du sänder tulpaner i min väg. Tack för livet och den eviga uppståndelsen som väntar oss och tack för att du sände din son att segra över döden för oss alla! Amen.

Önskar er alla en Glad Påsk!

Petronella 

tisdag 4 april 2017

Våren alltså

Alltså jag orkar snart inte se fler bilder på blåsippor, omskolade tomatplantor och citronfjärilar. Allt tal om den underbara våren och ljuset som väcker oss till liv känns som ett hån.

Suck!

Jag är bara såå trött. Inte nog med att jag håller på att återhämta mig från en långvarig och seg förkylning så attackerar våren mig med stor kraft och ger mig en riktig käftsmäll. Samma visa varje år. Jag skulle inte säga att jag är deprimerad, bara trött och vilsen. Och så ska jag försöka få orken att räcka till att skriva examensarbete på magisternivå. Och gärna orka göra en bra praktik. Och gärna orka vara mamma, hustru och vän också. Nej, alltså våren är inte min grej.

Stirrar på datorskärmen och funderar på vad jag ska skriva. Orden sitter fastklistrade inuti handflatan och tar sig inte riktigt ut till fingertopparna. Martin Luthers gudsbilder (som jag skriver om) svävar i ovissa formuleringar och teorier och metoder blir till svårtillgängliga ballonger fyllda av uppsatsångest.

Egentligen förstår jag inte. Jag älskar sol, värme och blommor. När jag hunnit vänja mig...

Maken vill ta med mig ut i trädgården. Jag vill dra en filt över huvudet och när jag sedan lyfter av den så är det höst igen. Det vore väl bra? Inte?

Är det nu man ska piggna till? Jaha! Men vänta lite, jag skulle vilja att ljuset kom lite mer sakta och i lite mindre styrka så jag hinner vänja mig. Idag har jag tränat på att vänja mig genom att ha fruktstund på altanen. Det var rätt skönt att känna solens strålar mot min kind. Kanske att jag vande mig lite...

Imorgon börjar min tre veckor långa VFU (en typ av praktik) i Nybro pastorat. Det ser jag fram emot. Vem vet. Ljuset kanske är mer uthärdligt på fastlandet?

Petronella




tisdag 21 mars 2017

Ärna på gång

Så kom den då till sist. Förkylningen med stort F. Efter ett par veckors skulsenhet och trötthet bröt den ut med full kraft och jag låg med feber i tre dagar. Det kändes som om mina luftrör var fyllda av eld och varje hostning var som en knivattack i lungorna. Jag börjar nu återhämta mig och är faktiskt tacksam att förkylningen bröt ut till sist, då kan det ju bara bli bättre. Eller hur? Idag är jag påklädd och har faktiskt gräddat några våfflor till familjen.

För ett par veckor sedan började jag sticka på en ny kofta till mig själv. Det är koftan Ärna. Det är ett av de mönster jag köpte till rabatterat pris under december månads stickkalender. Man skulle ju kunna tänka sig att jag haft en massa tid att sticka nu när jag legat sjuk, men faktum är att jag inte orkat ens det. Men igår, äntligen, kunde jag fortsätta och snart är kroppen klar.
Jag stickar med en tråd av Sandnes garn Tove nr 2930 (ljusblå) och en tråd Alize Angora Gold i ljusblå och/eller ljusgrå med rundstickor nr 5 uppifrån och ner. Jag gillar ju det. Att kunna prova efter hand och slippa montera. Koftan, som jag stickar den, är inget för den som inte tål sticksighet. Men jag gillar den raspiga känslan i Tove och den ulliga auran från mohairgarnet. Den kommer bli riktigt varm och skön. Än är den kyliga säsongen inte över. Och det kommer ju en vinter nästa år också. Och nästa...
Mönstret är från Marias garn och kan köpas här för 50 kronor.

En decimeter till på kroppen så ska bara ärmarna stickas på. Det går förhoppningsvis ganska fort med så grova stickor.

Sen kommer ett annat roligt moment - att välja knappar.

Jag hoppas att ni mår bra och att våren är gynnsam mot er. Ut  och gläds åt ljuset. Snart ska jag också göra det. Jag ska bara vänja mig vid det först. Ljuset alltså.

Kram Petronella!

P.S På lördag kommer Tranan. Det har du väl inte glömt? D.S

söndag 5 mars 2017

Sockor med spets

I en Allers från förra året (nr 46) hittade jag ett mönster på ett par jättesöta sockor som jag ville sticka. Och ni vet hur det är. Man river ur mönstret och lägger det på ett bra ställe eller sätter in det i en pärm och så glöms de bort. Jag ville inte att detta skulle hända så mönstret har legat väl synligt i mitt "hobbyrum". Så fort Annas kofta blev klar skulle jag ta tag i dem. Garnen och stickorna var redan framtagna. Och nu nitton dagar senare är de tvättade och klara.
Jag ber om ursäkt för mörka bilder, men ni ser ju att de är söta som socker.
I mönstret är de endast i två färger, men jag blev osäker på om det ljusa garnet hade räckt till mina långa fötter så spets, häl och tå fick bli i en tredje färg. Och tur var det, för det ljusa garnet har jag endast några meter kvar av.

Garnet, ja. Bottenfärg och den ljusare rosa är Nettos Majbritt i färgerna 10 och 13 och mönsterfärgen är Drops Fabel färg fuchsia nr 109. Stickor jag använt är 2,5 till spetsen och 2,25 till foten.

Detta är mina första sockor där jag stickar spets istället för resår. Varför har jag inte gjort det tidigare? Så snyggt ihop med mönsterbården! Och skönt är det också.

Istället för att "dra ihop" de sista återstående maskorna framme i tån har jag använt mig av osynlig masksöm.
Man sätter maskorna jämnt fördelat på två maskor och håller sockan med den främre stickan mot sig. Klipp av garnet och lämna en ände som är ca 4 ggr så lång som öppningen. Garnet kommer nu från den första m till hö på den bakre stickan. Sticka första m på den främre stickan avigt. Dra igenom garnet och släpp maskan från stickan. Sticka nästa m rätt, dra igenom garnet, men lämna m på stickan. Sticka nu första m på bakre stickan rätt, dra igenom garnet och släpp maskan från stickan. Sticka nästa maska avigt, dra igenom garnet och lämna m på stickan. Och så börjar du från början igen och stickar på detta sätt till du kommer till sista maskan. Dra igenom garnet, dra in det på insidan och fäst. Och då blir det så här:
Jag tycker att det blir en bättre passform så här, men det är ju en smaksak beroende på vilken typ av fötter man har. Såna här fötter har jag:
Det enda jag är lite missnöjd med är den rosa randen som går över vristen. Den hade jag kunnat skippa, men annars är jag jättenöjd. Det blir garanterat fler sockor inspirerade av det här mönstret.

Modell och beskrivning: Maria Näslund maria@sticketyg.se

Jag har en fasteburk på köksbordet där jag varje dag lägger en lapp där jag skrivit något jag är tacksam för just den dagen. Jag tycker det är viktigt att ibland fundera på vad det är som är viktigt för mig istället för att fokusera på allt det där som inte gick som jag tänkt mig. Och då är fastetiden en lämplig tid. Idag uttryckte jag tacksamhet över konsten att kunna sticka varma plagg.

Jag skapar och jag tror - creo och credo

Petronella






måndag 13 februari 2017

Siri #3

Äntligen är den klar! Annas Siri. Som hon har väntat på sin kofta. Igår kväll blev den klar och idag har hon haft den i skolan. Ett gott betyg.
Eftersom hon är känslig för stickiga garner är den stickad i mjukaste Viking Björk, 50% bambu 50% bomull. Hon har valt färgerna själv. Ljuslila nr 567 och mörk lila nr 569. Jag tror att det gick åt 5 nystan av den ljusa och ett halvt av den mörka.
Mönstret är gjort av Linnéa Öhman och finns att köpa HÄR (Ravelrylänk). Som jag tidigare skrivit är mönstret genialiskt och Linnéa är en fantastisk mönsterkonstruktör. Eftersom mönstret är för vuxna (S-XL) har jag fått modifiera det lite. Oket är svårt att börja mixtra med så jag testade med en annan stickfasthet och fastnade för det här garnet och stickor nr 3. Jag stickade den minsta storleken och gick ner en stickstorlek och den blev ju lagom som ni ser.
Ryggoket är så vackert!
Hon ville ha en lite längre kofta som går ner över rumpan, men det var ju lätt fixat då koftan stickas uppifrån och ner. Ärmarna skulle vara "typ, trekvart". Ja, då fick det bli så. De skulle heller inte vara för vida så jag minskade två maskor i ärmhålet och det fick godkänt.
Hon ville dessutom att kantresårerna skulle vara i en mörkare färg. Hon vet vad hon vill min dotter. Och visst blev det snyggt!
Inte så lätt att fotografera så här mitt i vintern med en dotter som är halvt på språng. Så den röriga bakgrunden och det dåliga ljuset får ni förbise.

Har ni inte prövat att sticka en Siri, så gör det! Det är riktigt rolig stickning. Vi får väl se om det blir en nummer fyra... kanske maken vill ha en... ^^.

Petronella





söndag 22 januari 2017

Fodral till min surfplatta

Skapar-mojon är tillbaka äntligen! Mest kanske det handlar om att jag fick en lite lugnare vecka efter att i måndags ha avslutat två kurser. (Det veckoslutet vill jag aldrig mer uppleva!) Men det har också varit så att jag haft några idéer på lut som fått vänta och nu är det ingen hejd på skaparlusten i alla tekniker som jag behärskar. Skönt att få vara lite kreativ, men också hinna med att börja nosa i den nya kurslitteraturen. En bra vecka med andra ord.

Först ut är ett fodral till min surf-platta. Varför köpa dyra fodral när man kan sy ett eget?

Jag hittade en jättebra tutorial från Chica and Jo på Pinterest. Den är till en iPad, men det var bara att justera måtten så de passade min modell. Länk till deras DIY iPad-cover finns HÄR. Den var väldigt enkel att följa och visar precis hur du ska göra.

Jag valde ett favorittyg, ett Tilda-tyg i bomull som blivit över efter en klänning och klippte ut de bitar som behövdes. Letade upp den styvaste kartong jag hittade (det ska inte vara sådan kartong som det är "luft" i, typ wellpapp) och satte igång att klippa ut de fem delarna. Rotade fram lite bred resår ur gömmorna och satte igång. Det fick bära eller brista. Ni vet kanske vid det här laget att jag syr hellre än bra. Huvudsaken är att man har roligt.
Och roligt var det! Jag fick pausa arbetet över en natt och när jag satte igång efterföljande eftermiddag glömde jag bort tiden och familjen fick en väldigt sen middag. Men ett fodral blev det. Och fungerar gör det. Och allt material fanns hemma i form av spill och stuvar. Den som spar hon har!
I hopfällt läge. Den breda resåren håller ihop fodralet.
Utvecklad
Ja, det funkar att ställa upp också.
Och så i invecklat läge. 

Det tog kanske två timmar att göra. Lite trixigt var det att sy in de olika kartongdelarna, men med en blixtlåspressarfot gick det mycket enklare att komma intill. 

Det är inte perfekt och det är kanske lite för stort, men nu har jag ett personligt fodral som skyddar min surf-platta i väskan. Och ingen annan har ett likadant.

Pröva du också!

Nu håller jag på med ett bokskydd (heter det så?) till min Bibel så den ska klara av resorna i väskan lite bättre. Mer om det en annan gång, men jag kan avslöja att jag försöker mig på att quilta den här gången. 

Ha det gott! Och kom ihåg att det aldrig kan bli fel, bara annorlunda!

Petronella

tisdag 3 januari 2017

Ny Diamantmössa

När hjärntröttheten slår till och teologi, hermeneutiska regler och bibelhebreiska dansar jenka i hjärnan får man ta en skogspromenad i en ny mössa. Det är sedan gammalt.
Min lila gamla trotjänare, min första diamantmössa, hade gjort sitt nu och jag var tvungen att virka en ny. Min dotter skulle inte vistas tillsammans med mig utomhus annars ^^. Det är samma gamla vanliga mönster som alltid när jag virkar mössor. Vet inte hur många Diamantmössor jag virkat nu. Sju.. eller åtta kanske... Fort går det och roligt är det. Mönstret finns gratis HÄR. Behöver man hjälp med klustervirkningen finns en jättebra tutorial HÄR som visar hur man gör. Eftersom den är "dubbel" värmer den gott.

Den här är virkad i Nettos Stefanie (100% ull) och det gick år två nystan a´50 gram. Kanten är virkad med ljusgrå och mörkgrå rester. Virknål 5 mm.

Vi ses på andra sidan tentan (som förhoppningsvis är min sista vid Lunds universitet). Håll alla tummar ni har så pluggar jag vidare.

Petronella