måndag 1 maj 2017

Ärna

Lyckan att få gå ensam i skogen en ledig dag i en ny kofta är oslagbar. Ladda batterierna och möta solens strålar i en liten skogsglänta och samtala med Gud och sig själv. Ostört. Det är livskvalitet.
Att få skapa något med mina egna händer är också livskvalitet. Om det sker på mina villkor. Inga deadlines. Bara ett förlösande, förlossande och frigörande handarbete där tanke och händer samarbetar i den takt som båda hinner med.
Ibland tar ett arbete lång tid, ibland går det fort. Som med den här koftan. Koftan Ärna med mönster från Marias garn som jag redan älskar så mycket.
Överdelen av koftan är stickad i en tråd Tove från Sandnes garn, färg nr 5930 och en tråd ljusblå mohair (Alize) utan färgnummer. Nedre delen av koftan är stickad i Tove (samma färg) och en tråd ljusgrå mohair (Alize), också utan nummer. För att övergången inte skulle bli så skarp randade jag mohairtråden i mittenpartiet. Anledningen till att jag bytte färg var att jag bara hade ett nystan av den ljusblå mohairen, men jag ville verkligen ha den i oket, så då fick jag göra så. Det gick åt nästan fem nystan av Tove i storlek L.
På den här bilden syns randningen lite grand.

Den är stickad uppifrån och ner på stickor 4 och knapparna, de ljuvliga hjärtan-knapparna med prickar på kommer från flatebo.se.

Nu är jag äntligen i fas med våren och ljuset och jag kunde verkligen njuta av min skogspromenad idag. Gårdagens psaltarpsalm om Den gode herden följde mig på min promenad och jag hämtade verkligen kraft inför slutspurten med magisteruppsatsen.

Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.


Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar, 
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig 
i dina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

Tack älskade Mamma för mat och vila!

Petronella


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar