söndag 20 augusti 2017

Att utmana sig själv och gå utanför komfortzonen fast det är läskigt

Jag får ibland höra att jag är stark, rådig, modig, snäll rolig och redig. Så är det nog och jag blir glad och stolt varje gång jag får höra det. Men det finns andra sidor av mig också som kanske inte alltid syns bland människor i allmänhet. Många tror inte på mig när jag säger att jag är lite blyg.
"Va! Du som spelar teater och predikar i Domkyrkan!"
Jo, men när jag varit stark, modig, rolig och allt det där ett tag så måste jag få vara för mig själv en stund. Stänga in mig i ett rum och bara glo eller titta på en fin bild. Sticka ett par varv när alla gått och lagt sig eller bara vara för mig själv i skogen eller på alvaret. Utan andra människor.
Det har ingenting att göra med att jag inte tycker om att vara bland människor. Jag älskar människor och träffar gärna nya människor. Men sen måste jag vara ensam en stund. Jag ser bara en film i taget och går inte på fest två dagar i rad om jag inte måste. Jag streamar inte en serie och ser flera avsnitt åt gången. Jag väntar gärna. Det är bara så det är. Det är sådan jag är. Lite ljudkänslig, liksom.

I år har jag gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har anmält mig till ett lopp, Nattloppet i Kalmar, och ska för första gången trängas med jättemånga andra löpare. Inget prestigefullt lopp, men ändå, ett lopp man anmäler sig till och betalar för att få springa. Andra människor som jag inte känner och som jag kommer att jämföras med kommer att starta. Eller, jag kommer att jämföra mig med dem. För det är lite mitt bekymmer. Jag tänker alltid att andra alltid springer mycket snabbare. Det är ju en sak att springa (lufsa) ensam i skogen eller i motionsspåret, men att springa med okända och visa sin långsamhet... När jag började fundera på att bli präst var det liknande hjärnspöken som talade till mig. Andra människor var så mycket mer värdiga än jag. Vad skulle Gud med mig till? De tankarna har jag bearbetat och nu kan jag se vad han ska ha mig till, men det tog ett tag...

Därför så hoppas jag att det här loppet ska lära mig någonting. Att jag ska komma i mål och känna mig nöjd över att jag faktiskt gjorde det. Även om jag kommer sist. Jag har alltså utmanat mig själv genom att springa tillsammans med främmande, okända och kanske väldigt vältränade människor. Men jag ska göra mitt lopp. Och jag ska göra mitt bästa.

Det finns en annan orsak till att jag blivit mer ihärdig i mitt motionerande. När min framlidne make dog var han 44 år, 1 månad och 3 dagar gammal. I höst fyller jag 44 och känner mig inte alls redo att hämtas hem till vår Herre. Jag är inte rädd för att dö, men det finns så mycket kvar att leva för. Därför försöker jag hålla mig frisk och kry och göra det jag kan för att hålla mig vid god hälsa. Jag motionerar för att bli gammal helt enkelt och för att jag faktiskt tänker så bra när jag springer. Ingen telefon, ingen musik, bara jag och ljuden från naturen eller det lilla samhället. Jag och Gud kan mötas i tystnaden och jag får återhämta mig från intryck, avtryck och upplevelser. När jag kommer hem har jag ofta löst massor med saker och klurat ut en och annan predikan.

Så, kära blivande kollegor någonstans i Växjö stift. Jag ber om er förståelse om jag ibland måste krypa in i ett arbetsrum, stänga dörren och stirra på en ikon eller något. Det tar bara några minuter. Sedan är jag redo för nya möten och intryck. Jag måste bara bearbeta de gamla en liten stund.

Kram på er!

Petronella

P.S Jag tror det kallas att vara introvert. Men det är jag inte hela tiden. Jag kan vara oerhört extrovert också och trivas med det :) Det kan också kallas för HSP, det är jag också förmodligen, men det tar vi en annan gång. D.S


fredag 18 augusti 2017

Hermione´s Everyday Socks

När jag fick syn på dessa sockorna tänkte jag direkt på karaktären Hermione i J K Rowlings böcker om Harry Potter. Jag gillar henne. Hon är påläst, ambitiös och kan rabbla massa saker utantill. Men framför allt är hon modig och tänker på andras bästa och vill andra väl. Erica Lueder, som konstruerat mönstret, skriver om sin inspiration på följande sätt: "Även om hon kan klä upp sig från topp till tå så får dessa sockor mig att tänka på något hon skulle använda samtidigt som hon tränar på att blanda trolldrycker eller öva på att säga trollformler i Gryffindors uppehållsrum." Mitt par är särskilt inspirerat av Hermione i Harry Potter och fången från Azkaban. Det finns en stämning och ett sätt hon hjälper till att lösa situationen i den som, enligt mig, andas blå och bruna toner.

De är stickade med stickor 2,25 i ett garn som jag köpt på en marknad. Banderollen är försvunnen och jag har glömt namn och fabrikat, men jag gissar att det är en blandning av bomull och nylon. Jag minns att det var ett sockgarn jag köpte och att ett nystan (100 gram) skulle räcka till ett par sockor. Det gjorde det. Jag fick 25 gram över.
Strukturen på sockan är en variant av mosstickning och hälen är en något modifierad Garter-Stitch Edged Eye of Partridge Heel, som hon själv uttrycker det. Det låter mycket krångligare än vad det är, det handlar om lyfta maskor enligt ett fyrvarvigt mönster som man lätt lär sig, precis som strukturmönstret på sockan.
Jag gillar att avsluta med kitchener stitch i tån och så har jag gjort även med dessa.

Mönstret finns att ladda ner gratis HÄR och jag kan starkt rekommendera mönstret som finns på svenska.
Typiskt bra vardagssockor att lösa vardaglig magi i.

Petronella


lördag 5 augusti 2017

Echoes from Karelia

Det är något viss med sockstickning. Jag kan aldrig få nog av det. Perfekt stickning att ha med sig och superbra att ha när de är färdiga. Ännu ett par sockor har nu lämnat stickorna. Och jag tycker de är så snygga.
Tiina Kuu som har designat sockorna skriver på Ravelry att sockmönstret är en hyllning till hennes mammas karelska arv. Jag älskar sådant och gick igång på de folkloristiska sockorna. Mönstret är gratis och kan laddas ner HÄR.
Jag tycker det är roligt med små finesser och finurligheter. På utsidan av sockan finns en vacker bård bestående av små flätor och vridna maskor. Därför stickas höger och vänster socka olika och det blir inte någon långtråkig slätstickning. Tyvärr syns de dåligt i den bruna nyansen, men kika in på mönstersidan ovan så ser du bättre hur den ser ut på ljusare sockor.
Jag har stickat dem i Garnstudio Drops Fabel. Ett helt, och några meter, brunt nystan gick åt (ca 50 g) och ca 20 g av cerise och natur. Jag stickade med stickor 2,25 i storlek M. De blev ca 0,5 cm för långa, jag skulle börjat med mönsterrapporten innan tån lite tidigare, men det gör inget.
Som avslutning på tån gjorde jag en osynlig masksöm med stickorna (grafting) istället för att dra ihop de återstående maskorna. Det passar mina fötter bättre.
Jag gick utanför min vanliga färgskala den här gången, men jag tycker de är jättesnygga och kommer nog att sticka fler sockor i andra färger som andas Karelen.




Petronella